Körkort del 2

Jag har fått en hel del förfrågningar angående det här med att köpa körkort, vissa verkar inte förstått att jag varken kan eller vill hjälpa till med att köpa ryska körkort. Även om jag hade kunnat köpa körkort så hade det inte blivit några EU-körkort, detta då Ryssland inte ligger EU och således inte har EU-körkort. Då ämnet engagerar så tänkte jag bjuda på fortsättning om hur man fixar körkort i Ryssland.

Såg den här länken på Facebook http://www.autotut.ru/driving/abc/Posadka_v_avto/ jag vet inte hur representativ den är för ryska körskolor men...........Det är en guide till hur man sätter sig i bilen, hur man stiger in i bilen på rätt sätt.

En kort sammanfattning.

1. ) Öppna bildörren med vänster hand, öppnar man dörren med höger får man problem längre fram.

2. ) Försök inte gå in med huvudet före i bilen, sätt dig inte heller med ryggen först och benen utanför bilen.

3. ) Efter att man framgångsrikt satt sig i bilen så ska man inte glömma att stänga dörren efter sig, ja antar att de menar att man ska stänga den innifrån. Jag är dock inte helt säker.

4. ) Sedan följer en mindre doktorsavhandling av hur man ställer in sin stol, speglar med mera. Radion gllöms bort.

Vi åker till rymden.......nästan

I måndags var jag på utflykt, en hemlig sådan. Jag hade bara fått reda på att 14.30 skulle jag vara redo att åka och av någon anledning ha jeans på mig. Anledningen var att de som tvingas jobba kvar på skolan ville ge oss som släpps fria en avskedspresent. En buss kom och hämtade upp nio lärare vid skolan, jag noterade tacksamt att det fanns gott om plats för benen, detta trots att bussen var japansk. Jag hade annars gissat att det skulle vara ont om plats, men sedan har i och för sig Japan en stark ekonomi och har råd att bygga bussar med gott om benutrymme. Vi åkte, åkte och åkte, vi åkte österut under ihärdigt tittande på byggnaderna och gator (åtminstone jag).
Vi hade våra förarningar vart vi skulle och blev inte helt förvånade när vi fick reda på att vi var på väg till Звездный Городок (Zvezdnyj Gorodok) eller Starcity på engelska. Detta är en by som byggdes på 1960-talet utanför Moskva som skulle vara Sovjetunionens rymdcentrum. Det låg långt ute i en stor skog för att det skulle finnas frisk luft. I vår tid bor det ungefär 6000 människor i byn, alla har de någon anknytning till rymden, även om de inte behöver jobba med det. De kanske bara råkar vara gift med en kosmonaut, precis som Jurij Gagarins änka som fortfarande bor där ute, jag såg huset och det såg ut som ett vanligt hyreshus.

Vi åkte som sagt buss ut och var nära på att krocka på vägen. Enligt vissa i vår grupp så verkade chauffören vara full, jag vet inte jag såg inget. Cahuffören tyckte åtminstone det var trevligt att gå på utflykt och följde med oss hela turen. Vår guide började med att ta oss till en gigantisk centrifug, tydligen hade ASEA i Sverige byggt den. Det sades att det var den största i världen och klarade att producera upp till 30 G-krafter, vad jag förstod av rundvandringen var 12 G en dödlig dos så vad man ska med ytterliggare 18 till förstår jag inte. Trots att grunkan var över 40 år gammal så användes den fortfarande. Vi fick inte se den igång, tur var väl det annars hade vi riskerat att blåsa bort, första gången de testade den blåste innertaket ner. Lösningen var att borra många små hål i taket och sen blåste det inte ner igen, åtminstone inte hitills.

Efter detta gick vi och tittade på en fullskalemodell av rymdstationen MIR. Där fick vi även se vad man åt i rymden, Belugakaviar stod bland annat på menyn. Inte visste jag att det var så bra rymdmat. Fast får man ovänatat besök av rymdvarelser så vill ju man bjuda på något fint, fast det kanske är bättre med Gevalia. (Jag vet att det var ett oehört torrt skämt) Att man har en skala 1:1 modell av en rymdstationen beror inte bara på att man tycker att det är kul att skryta för svenskar vars enda bedrift är att vi har byggt världens största centrifug och har en astronaut som kanske kommer upp i rymden nästa år, vilket han väl gjort de senaste fem åren. Istället var det bra att ha något att träna på innan man skickade upp sina kosmonauter.

Slutligen så fick vi se en vattentank på 5000 kubikmeter där man försöker assimilera hur det är att gå rymdpromenader och annat trevligt. I denna bassäng tränar även ibland de amerikanska astronauterna, de har förvisso en egen pöl att plaska runt i men det är för dyrt att byta modul i den bassängen så behöver de träna på något speciellt flyger de över sina astronauter till Moskva. När vi var där så var det tyvärr ingen träning på gång vi fick därför nöja oss med en lite mindre sexig vy.

Som avslutning träffade vi helt oväntat Rysslands 99:e kosmonaut, det såg man på nummerplåten på hans bil. Vissa i vår grupp blev helt till sig. Jag förstår inte riktigt det, även han är en människa och även om han har gjort något som inte alla människor gör varje dag så kan jag saker som inte han kan, till exempel svenska.

Det är en sak från utflykten som jag inte förstår, varför vi skulle ha på oss jeans.

BRAND!

För några veckor sedan brann det på universitetet, jag mår bra och klarade mig helskinnad och sov genom hela händelsen. Det brann i två rum som ligger ungefär 75-100 meter ifrån mitt rum. Jag väcktes tidigt, cirka 7.00, på morgonen av en helikopter som landade ute på en gräsmatta, då fick jag också veta om branden av min händelse som hade blivit väckt redan 3.00 av en kompis som ringt och berättat om branden. Något brandlarm existerar överhuvudtaget inte. Det enda jag egentligen vet om branden är att två stycken dog, hur de dog eller varför branden startade vet jag inte och lär inte få reda på det. Kanske är det bara jag som är cynisk och inbillar mig saker, men det är typisk rysk stil inte meddela vad man vet.

Efter branden satte studentföreningen på MGU ihop något slags brev till biträdande rektor som har ansvar för korridorerna och till åklagarmyndigheten. Jag orkade inte läsa hela breven för att de var så fruktansvärt långa och formella. Det intressanta uppfattade jag dock, man kom med en rad krav och förslag till åtgärder:

• Det ska finnas brandvarnare
• Vi ska få veta vad som hände
• Vi ska få veta vad universitetet tänker göra för att förbättra säkerheten.
• Nödutgångarna ska inte vara låsta.
• Med mera.

Framförallt att nödutgångarna ska vara olåsta känns rätt självklart men ack inte, som synes på den bild så är dörren låst men nyckeln finns i rum 940. Det påminner mig om en annan episod, 2003 brann det på Lumumbauniversitetet. Någon dag efter kom babusjkan på våningen och ville sätta upp nya evakueringsplaner i varje rum. Rättare sagt, sådana som inte hade varit använda de var nämligen tryckta samma år (för länge sedan) och såg likadana ut. Efter detta ville hon berätta för mig om hur man på ett riktigt sätt skulle evakuera byggnaden, jag ville vara artig så jag lyssnade.
"Du ska aldrig åka hiss när det brinner."
"Okej" I själva verket tänkte jag: Tror du jag är lika dum som jag ser ut?
"Det finns två nödutgångar."
"Jaha" Berätta något jag inte redan vet.
"Den ena är där borta............"
"Ja." Otaliga sena kvällar eller tidiga morgnar har jag segat/krälat mig upp för den trappan, jag aldrig varit så borta att jag inte upptäckt att det är en nödutgång, jo kanske en gång.
"den andra är där borta."
"Är den öppen då?"
"Nej, men jag har nyckeln."

I teorin skulle det alltså funka så att jag upptäcker att det brinner, och klär på mig och går bort till nödutgången, upptäcker att den är låst och läser nogrannt på pappret i vilket rum nyckeln är och går och knackar på hos babusjkan och ber om nyckeln. Hon vaknar snabbt och hittar lätt som en plätt rätt nyckel i hennes enorma nyckelknippa. Sedan går vi lugnt och stilla bort till dörren och låser upp dörren samtidigt som vi pratar om den focerade ståltillverkningen i den senaste femårsplanen. I praktiken sparkar jag upp dörren, det är trots allt bara en glaskiva, och blir sedan stämd för att ha förstört universitetets inventarier.

Ett annat krav från studenterna var att brandvarnare ska sättas upp och att vi ska få reda på vad som har hänt.

Den enda effekten jag har sett är att babusjkan åter igen kom och kollade om alla rum hade evakueringsplaner. Troligtvis önskar man på universitetet att alla glömmer bort vad som hänt och fortsätter leva i en bubbla där allt går som man planerar.

Kommunalarbete

Jag har inte skött mig, jag har inte uppdaterat bloggen på länge. Det ska bli ändring på det, ska slänga in lite inlägg här i rask takt. Börjar med att försöka muntra upp stämningen lite.

Den nedanstående bilden är resultat av vad tre män lyckades åstadkomma på tre veckor. Jag tvivlar inte en sekund när jag säger att jag hade kunnat göra det på en vecka, fast å andra sidan hade jag väl varit för effektiv då och någon hade hindrat mig. Det hade ju inte sett bra ut om jag hade varit för effektiv. Mitt favoritexempel på kommunalarbete är annars den gången jag såg tre stycken (kanske lyckotal?) samla ihop löv med hjälp av två kvastar av grenar och en stor grävmaskin. Damerna gick före och sopade efter kom mannen körande i sin grävmaskin, löfen samlades ihop och lades i skopan. Snacka om slöseri med resurser. Kommunalarbete finns det även gott om i Sverige men att samla ihop löv med en grävskopa det har jag ännu inte sett.

Ni som inte förstått vad dettaärför underbar sak, det är någon slags ventilation.

Sug på den Sverige

Idag har det varit 15 grader varmt i Moskva.
Hur är vädret i Sverige?

Gamla Moskva

För länge sedan fick jag ett mail med massa gamla bilder på Moskva av min gode vän Josh som jag pluggade ryska med första termin. Josh är fortfarande kvar i Moskva och vi träffas då och då och spelar biljard eller äter amerikansk frukost på ett amerikanskt kafé. Jag tänkte nu lägga ut några av bilderna tillsammans med nytagna så att ni kan se någr förändringar som skett.

Bilden ovan är från dåvarande Ulitsa Marksa. I bakgrunden ser man huset där COMECON höll till, för er obildade som inte vet vad detta var kan jag berätta att det var här femårsplanerna planerades och redigerades. Nu är det där Duman bor. Det fanns uppenbarligen reklam även på den tiden, enda kravet att den skulle vara röd. Nedan är en modern bild.

En annan central del från Moskva.
Ulitsa Kalinina, nuvarande Tverskaja. Notera träden och den något måttliga traffiken. Vilket ska jämföras med detta:

Slutligen det som ändrats mest.

Nuvarande Ochotnyj Rjad, är byggde man senare ett underjordiskt köpcentum och när man gjorde det så underminerade man grunden för hotell Moskva. Detta fick man därför plocka ner och man dikuterar fortfarande vad man ska bygga det, alternativen är än så länge; ett torg, park, ett likadant hotell, ett nytt lyxhotell, högsta dmstolen och massa andra galna förslag jag inte hört om.

Köpa körkort

Även om jag inte själv råkat ut för detta så måste jag dela med mig om denna historien. Jag fick idag reda på att Natalja inom den närmsta tiden måste åka till Penza, jag förstod först inte varför. Det tog ungefär 20 minuter innan jag fattade, jag ska försöka hålla mig kortare.

Natalja har en kompis som är fysiskt svag, mycket svag, så svag att han inte kan få körkort. Jag vet inte hur svagt detta är Ryssland, vad är reglerna för Sverige? Nåväl allting går att köpa i Ryssland, även körkort. Som Natalja uttryckte det så gäller det bara att hitta rätt pris och vara rätt slags person. Alla kan inte föra sådana här delikata affärer, jag till exempel påstods vara för naiv och godtrogen svensk för att kunna lyckas med konststycket.

Det första man behöver är alltså kontakter, man kan ju inte vandra in på första kontor i Moskva och be att få köpa ett körkort. För det första så är Moskva jättestort och risken att man går in på fel kontor är ju överhängande, istället för ett körkort så får man kanske ett flygcertifikat eller vapenlicens. Penza är mycket mindre och därför så borde chansen att på måfå gå in på rätt kontor vara större. Dessutom antar jag att även jämnviktspriset styr sådant här och jag antar därför att priset på körkort i Penza är lägre i Penza än i Moskva. Dessutom så har Natalja en kontakt i Penza som kan fixa sådant här, snarare en kompis (Igor) vars mamma kan fixa det (eller har hon en kontakt som i sin tur har en kontakt som känner någon som mot lite betalnin kan ge namnet på en kille (eller tjej) som har gjort det och därför kan berätta hur man ska göra).

Nåja för att göra det hela lite krångligare. Även om man ska köpa ett körkort måste man skriva in sig på en körskola och för att göra det måste man vara registrerad boende i den staden.
För att vara registrerad boende i staden måste man ha någonstans att bo. Natalja har en lägenhet som hon kan registrera Aleksej i, för att göra detta måste de vara i Penza på en lördag, registreringsbyrån har nämligen bara öppet på onsdagar och lördagar mellan 10-12. Jämför detta med www.adressandring.se Själva registreringen går tydligen till så här att den personen/personer som bor i lägenheten går till registreringsbyrån tillsammans med den som vill flytta in och försäkrar att de inte har något emot att en person flyttar in, trots att hyran då blir högre, kommunal service bygger på hur många som är registrerade i huset. Jag tycker dock att den även borde ta hänsyn till att tjejer i medelsnitt duschar längre och därför förbrukar mer vatten, detta är jag nämligen övertygad om att de gör. Så är dock inte fallet.

Då uppkommer givetvis den logiska frågan hur är det om en familj har ett barn har den också yttranderätt och när går i så fall gränsen? Kan en nyfödd parvel förbjuda någon att flytta in i lägenheten och hur blir det om ett nytt barn förds och dess syskon är svartsjuka kan de tvinga ut den nyfödda på gatan? Jag fick inget svar på dessa frågor.

Har man väl fixat en registrering så borde det bara vara att gå till körskolan och skriva in sig. Icke sa Nicke, körskolan börjar bara vissa dagar, nästa gång är den förste maj och nästa gång är inte förrän om fyra månader.

Sammanfattning:
1. Natalja och Aleksej åker till Penza.
2. Lördag klockan 10 står de i kö i flera timmar för att registrera att Aleksej nu bor i Penza.
3. De gå sedan till någon slags läkarmottagning och mutar någon för att få ett intyg på att Aleksej är friskt.
4. Aleksej skriver in sig på en körskola där man kan köpa ett körkort.
5. Körkortet erhålles, fast när eller hur vet jag inte.

Ni undrar givetvis om jag är sugen på att köpa ett körkort, självklart men jag vet inte det hela verkar så omständigt. Men visst vore det fräckt om jag hade ett reservkort.

Oväntat återbesök

I helgen var jag på klubb, inget unikt med det men det unika är att jag hade varit där en gång tidigare, 2001. 2001 var jag nämligen med på en resa UPF gjorde till Moskva, kära minnen från denna resa består av att jag bodde mitt emot Moskvas statliga stål och metallegeringsinstitut och att jag köpte med mig Stalinvodkan, bara fyra år kvar Erik.

För att ta det hela från början.
Det började bra med en förfest i detta hus, det tyckte jag var speciellt spännande. Anledningen till att jag tyckte det var upphetsande att vistas i detta huset var att det ursprungligen byggdes för höga partifunktionärer och var tänkt att fungera som en egen värld med affärer, bio, teater och annat under samma tak. Det visade sig också väldigt praktiskt på 1930-talet att ha så många av bolsjevikerna samlade på samma ställe, när det var dags för hemliga polisen att samla ihop kvoten för de som skulle skjutas så var det bara attåka till en adress. Det finns även en bok som ofta citeras, men egentligen är den rätt dålig.

Jag glider ifrån ämnet. Lägenheten beboddes av ett gäng norrmän, vad de gjorde i Moskva fick jag aldrig riktigt kläm på. Någon var åtminstone i militären hemma i Norge och var bara på semester i Moskva. Vi började dricka, jag drack öl det var gott. Vi spelade musik, men inte så högt. Dock tillräckligt högt för att det skulle komma ner en morgonklädd babusjka och klaga, klagomål som jag av någon anledningen fick ta emot. Hon började hota med polisen, jag lugnande henne. Hade ju i och för sig varit kul att säga att jag är säker på att de inte glömt vägen. Det kom faktiskt mycket riktigt två poliser då vi skulle gå fast de brydde inte om oss, de gick bara förbi. Vi höll oss dock på respektfullt avstånd. Mamma har lärt mig att man ska akta sig för killar med automatgevär.

Vi begav oss iväg, några av oss tog en taxi och villervallan bestämde vi andra oss för att ta metron. På vägen förklarade jag för Natalja vad skitkärring betyder, motsvarande på ryska är tydligen baba.

Nu till klubben. Vi kom till en pizzeria och då kände jag genast igen mig. Jag har länge undrat var detta ställe låg men trodde inte att det fanns kvar. 2001 såg det nämligen definitivt ut som en lönnkrog, en helt vanliga pizzeria och en hemlig dörr i en bokhylla. I år fanns det inte kvar någon bokhylla bara en trappa ner och vi var tvungna att betala inträde. 2001 räckte det med att vi var svenska studenter och vi kom in. Jag vet inte om det var en lönnklubb 2001, vi kan låtsas det så blir det mer spännande. Det var bra tryck i lokalen och så bra att jag glömde att jag hade betalt för öl i och med inträdet. Jag har nu därförtvå gratis öl på Papa Joe's, betyder det att jag måste gå tillbaka dit?

Klubben som sådan var so vanligt i Moskva, fullt ös långt fram till småtimmarna och någon slags halv strippshow. Med andra ord fullt normalt och ösigt, fast de här showerna kan jag gärna vara utan. Istället hade det varit betydligt trevligare om vi alla hade gått hem och avslutat kvällen med lite fin progg och pommes. Tyvärr så är antingen min kamera eller batterierna dåliga så att precis när jag ska knäppa något fint kort så tar kraften slut, så även i detta fall.

Allsång i minibuss

Det märks att man är tillbaka i Ryssland. När jag igår kom till den alltid lika vackra flygplatsen Sjeremesjevo var det en gigantisk kö till passkontrollen. Före oss hade det landat ett flygplan modell större från Kina eller Korea. Jag hade inte alls lust stå i kön så när tillfälle gavs gick jag och frågade om man kunde gå genom passkontrollen för enbart ryssar om det inte fanns några ryssar i den kön. Det kunde man, jag gick dit och med mig följde ett hyfsat stort gäng, jag blev genomsläppt men sedan tog det stopp. De som kom efter fick helt enkelt vända om, detta just för att passkontrollanten inte ville ha paus, officiellt var det för att kön skulle vara ledig för alla ryssar. Det fanns dock inga ryssar. Jag kände lite dåligt samvete över att jag hade lurat så många att lämna sina platser i köerna, men det var inget jag kunde göra åt det så jag gick ut och hoppade in i en av de små minubussarna. Jag satte mig, betalade och vi körde iväg, snart uppstod dock en dispyt. Det saknades pengar, chauffören blev sur och ville ett tag inte köra mer men blev övertalad till att fortsätta. Tugget fortsatte dock, framförallt mellan två tanter där den ena anklagade den andra att inte betala för sig. De tjatade fram och tillbaka. Inget heller något vettigt kom de fram till, de lyckades bara förstöra en bilfärd för oss. Vid ett tillfälle en man som var lika tött på tanterna att chauffören skulle stanna och släppa av alla kvinnor så kunde vi män själva åka vidare glada, nöjda och sjunga. Jag vet inte om vodka inkluderades i detta, men jag håller det inte för otroligt. Det blev inget med det, tanterna fick sitta kvar och det blev ingen allsång.

Vad jag förstod så fick inte chauffören de saknade pengarna, han fick mer pengar ett tag men fick ge tillbaka dem för att de hade räknat fel. Senare ville en person ge tio rubel, men hade bara en 500 rubelsedel. Jag tänkte ett tag betala de 30-40 rubel det rörde sig om, bara av ren vänlighet men jag kände på mig att det var bättre att hålla käft annars skulle jag väl bli anklagad för att inte betalt och sen skulle de andra sjungande åka iväg utan mig.

Dimmigt i Krasnaja Poljana

I helgen var jag och åkte skidor nere i Kaukasus, i en liten ort som heter Krasnaja Poljana som inte ligger långt ifrån den mer berömda kurorten Sotji.

Det hela började på fredagen, jag tog mig till metron Nagatinskaja där jag skulle bli upphämtad av Natalja och hennes chef som vänligt nog erbjudit sig att skjutsa oss ut till flygplatsen. Det var fint väder så jag stod där och tänkte på annat, efter ett tag kom de, körande mot färdriktningen. Jag brydde mig inte ens om att kommentera det. Vi körde iväg för att hämta upp en tredje person, Voljdja. Efter detta var det väldigt viktigt att vi köpte öl, som jag förstod det så skulle vi komma sent till hotellet. Vi hade redan köpt med oss mat men behövde nu även öl. Detta visade sig var helt fel uppfattat, ölen skulle givetvis förtäras på flyget för ryssar dricker alltid när de är på väg någonstans. När jag fick reda på detta så var det redan för sent, jag hade lagt ner ölen i min packning. Nataljas chef berättade att förra gången han hade flugit så hade till och med åtminstone en av passagerarna på flyget strippat, sådant förekom inte på vårt flyg (jag minns åtminstone inte att jag gjorde något dumt) men det var några fulla ryssar på planet. Vi flög från Domodeova som jag visste är en finare flygplats än den internationelle Sjeremetsjevo, men jag var inte beredd på att den skulle vara så mycket finare. Den var modern och fräsch. Modern och fräsch är däremot knappast två ord som passar in som beskrivning till flygplatsen i Sotji. Bara en blick på den är nog att inse att Krasnaja Poljana inte ens har en mikroskopisk chans att få anordna OS 2014. När vi anlände blev infösta i en liten vänthall, där stod vi sedan som dumma fån och väntade ända tills en dörr öppnades och alla rusade dit för att kunna hämta sina väskor. Jag var dock mer intresserad av bandet som väskorna skulle komma på, normalt sett är det ju av plast. Nu var det istället gjort av metall och var säkert modernt i Sovjetunionen när det byggdes någon gång i början på 1980-talet, i övriga var det säkert också någon gång modernt, kanske på 1960-talet. Övriga iakttagelser jag gjorde på flygplatsen är följande:

• Toaletterna håller inte internationell standard. Jag kan mycket väl se det framför, IOK anländer för att inspektera Krasnaja Poljana, en av delegaterna ber att få gå på toaletten, för att det var massa fulla ryssar på planet som hela tiden ockuperade toaletten, resultatet delegationen åker tillbaka direkt efter att personen varit på toaletten.
• Flygplatsen har en flygplatskatt som tiger mat genom att ställa sig på bakbenen.
• Flygplatsen saknar högtalare, därför tjänstgör det en kvinna med myndig stämma som skriker ut när det är dags att borda planet. Ingen lyssnar på henne.
• Säkerhetskontrollen är kaotiskt, man ska ta av allt metalliskt, ta av sig skor, få sitt bagage genomscannat, få pass och biljett kontrollerade, och klä på sig igen. Allt detta på mindre än två minuter.
• Flygplatsen är inte ordentligt uppvärmd.

Sovjetisk kvalitet gjorde dock att bandet fortfarande fungerade och vi fick vårt bagage. Vi gick ut igen och letade upp den minibuss som skulle ta oss till vårt hotell. En 45 minuters färd genom den ryska landsbygden, kom vi till Krasnja Poljana men körde genom orten. Istället låg vårt hotell i en skitig liten by en cirka 15 minuter därifrån. Hotellet var dock nybyggt och fint och det gjorde kontrasten med den skitiga byn ännu större. De hade även ett bad som sades vara 26 grader varmt men inte kunde varit mer än 15, jag provade en dag och beslöt mig för att det räckte med sådana strapatser. Vi fick ett dubbelrum med en solstol som extra säng istället för ett enkel rum och ett dubbelrum, det var dock bara att bita i det sura äpplet.

På morgonen någorlunda utvilade åt vi frukost för att sedan åka iväg med en annan minibuss. Jag hade förväntat mig att vi återigen skulle köra in till Krasnaja Poljana då jag hade bilden av att detta var ett stort system där basen utgjorde av en liten charmig rysk by. Vi körde istället bort från Krasnaja Poljana, backarna låg inte ens i närheten av byn. Jag hade blivit fullständigt lurad. Köpte liftkort och ställde oss i kö till liften, vi fick vänta i cirka 20 minuter innan de behagade släppa in oss men det är inget unikt för Ryssland i Sverige är det samma sak, även om liftarna går igång så släpps man inte genom. Åtminstone lite internationell standard. Hela systemet var mindre än jag hade föreställt mig, det fanns fyra tvåstolsliftar varav tre troligtvis var äldre än jag. De hade byggt en ny fyrstolslift men den hade drabbats av en lavin innan den öppnats och var nu rätt obrukbar. Det var egentligen bara den övre skidåkningen som var värt att åka, det fanns för lite snö längre ner. Åkte man ända upp så fanns det ingen preparerad backe, istället fanns det 35-40 graders backe fylld med små kullar och backar. Den var faktiskt kul, den var utmanande. Där uppe fanns det även en stor hund som gick runt och hälsade alla som vågade komma upp så högt. Lägre ner fanns det preparerade backar men även om man gick av näst högst fick man åka en opreparerad backe cirka 200 meter innan det preparerade började. Det var dock offpistskidåkningen som var bäst, det fanns långa partier där man kunde åka men inga backar och skogsåkningen var helt underbar bra, lagom avstånd och bra lutning. Tråkigt nog var det dåligt väder mesta av tiden, det regnade mycket vilket det tydligen ofta gör. Därför åkte många runt med ett sittunderlag på baken för att inte bli blöta när det var dags att ta en lift. Det var även dimmigt, vid ett tillfälle såg man inte mer än två meter framför sig och det kom fram två personer och frågade mig var backen var.

Kort kan skidåkningen klassas som mer krävande, i Sverige kan man nästan sova genom sig i vissa backar det gick inte här, det gällde att vara på alerten hela tiden. Även de preparerade var svårare än i Sverige kanske berodde det på att snön var tyngre och samlades i högar som var svårare att rubba.

Nattlivet i Krasnaja Poljana är magert, det finns åtminstone en strippklubb där, men byns huvudattraktion verkar vara en lokal sylta vid en bensinmack. Om man tänker efter att detta ska vara Rysslands förnämsta skidort så förefaller det mycket ologiskt. Fast jag gillade det skarp, det är en härlig blandning av offpistskidåkning, äventyr, rysk allmän surrealism och charm (som att bli väckt av en tupp på morgonen). Det är helt klart en av de bästa skidorter jag har varit i, skulle bara önska mer snö och bättre väder.

Tyvärr ramlade Volodja och tappade sin kamera så alla tuffa bilder med mig försvann.

Vodkaprovning

Skolans onsdagsmöten är lite som ett vanligt kommunfull- mäktigemöte, vi diskuterar en mängd olika frågor både stora och små, när det rör stora frågor brukar ett fåtal kunniga personer prata, inte jag. Jag koncentrerar mig istället på att sätt i mig så mycket som möjligt av fikan. Hur var det Ricardo sa, om alla koncentrerar sig på det de är bäst på så blir den samlade förmögenheten störst.
Ibland händer det dock att även jag kan deltaga, detta är när det blir lite lättare ämnen. Då är det dock ett annat problem, alla kan och vill prata.
Sådant var det för några veckor sedan, det hade föreslagits att vi skulle anordna en vodkaprovning. De svåra och jobbig punkterna klarades av relativt snabbt, men när det sen skulle bestämmas datum för vodkan så gick det inte, alla skulle vara med och ha en åsikt. Tillslut bestämdes det dock ett datum och att jag med min stora erfarenhet fick välja ut vodkasorter som skulle provas. Jag valde mellan om jag skulle ta några riktiga billiga rävgift som vodka privet som blir till is i frysen och några riktigt fina eller om jag uteslutande skulle gå på mellanklassen. Det blev det senare alternativet, de vodkasorter jag valde var:

• Flagman(vanlig blå)
• Nemiroff (med chili och hounung)
• Staraja Moskva
• Russkij Razmer
• Russkij Standart

Hela proceduren hur proven skulle gå till var också mycket invecklad, det slutade med att varje person berättade lite om varje vodka, min vodkafabrik hade även tillverkat vodka under kriget men då gjort Molotovcoktails av dem, för detta hade fabriken fått en medalj. När föredragen var slut hällde jag upp sorterna i olika glas som vi sedan provsmakade i blindo och gav betyg. Resultatet blev att Russkij Standart vann med 30 poäng, men Flagman var tätt efter med 25 poäng och var nog den mest prisvärda.
Innan vi hade druckit hann vi också sätta i oss lite mexikansk mat, mycket gott sådan har jag saknat och umgås. Efteråt lekte vi en slags lek och fortsatte att dricka, jag var dock lite mesig och lämnade festen i förtid detta innan jag ens hade blivit full. På vägen hem fick jag och Natalja köpa tugummi och telefonkort till en hästryttare.

Brottslingar på kvinnodagen

Blev tipsad om denna roliga artikel på Moscow Times hemsida. Med andra ord; alla tjejer kom till Ryssland och begå olagligheter.

Traffic police across the country will give a free pass to women drivers who commit minor traffic violations on Wednesday in honor of International Women's Day, a senior police official said Monday.

"Traffic policemen will not darken the holiday for 'driverettes,'" Deputy Interior Minister Alexander Chekalin said at a news conference, RIA-Novosti reported. "On this spring day, representatives of the fair sex will not be punished for minor traffic violations."

Traffic police in some regions already have a tradition of letting women drivers get away with infractions on the March 8 holiday, Chekalin said.

"In some places they congratulate the women drivers, and in other places they even give them small presents such as festive postcards with the traffic police insignia or small bouquets of flowers," he said.

This year, traffic police in Nizhny Novgorod and Krasnodar will present women they pull over with flowers rather than traffic tickets, RIA-Novosti and Interfax reported.

En lugn och stillsam bilfärd

Ingen uppdatering på länge, det beror dock inte på att inget har hänt utan att jag inte varit i Moskva och haft tid att uppdatera. Jag har varit i Idre och åkt skidor med Friluftsfrämjandet, jag var skidlärare för den vuxna nybörjargruppen. Det var som vanligt kul, detta året hade vi fått nya jackor och vi blev därför helt extasiska och den traditionella filmen blev lite utflippad och vi började också på en kalender. Hela resan kan snarare kallas för en svensk familj i Idre, svensk familj på ryska betyder trekant. Uttalas Sjvedskaja semja, skrivs Шведская семья.

Det var emellertid inte detta som jag skulle skriva om, detta för att jag inte var i Ryssland och åkte skidor. Det är emellertid en sak som har hänt och det är när jag för andra gången åkte till Penza. För att komma dit i tid skulle vi åka bil. Natalja har en bekant som med jämna mellanrum, detta då han har två flickvänner i staden.

Enligt mina högst rudimentära beräkningar så har räknat ut att det är cirka 600 kilometer till Penza från Moskva, enligt Natalja skulle detta gå på ett kick då vi skulle flyga fram i medelfart över 100 kilometer i timmen. Vi skulle komma dit lagom mitt i natten och genast åka iväg till en väntande födelsedagsfest. Jag behövde inte bekymra mig för den höga farten, denna person (jag har glömt vad han heter men det var säkert Andrej) var den enda som kunde köra fort och där hon ändå kände sig trygg. Det var ju lugnande.

Vi åkte tåg ut till en förort till Moskva där vi skulle möta upp Andrej. Istället för sin supersnabba västerländska bil kom han i en liten oberäknelig Lada, inget jag skulle välja om jag skulle ge mig ut på en 600 kilometer lång resa i den smällkalla ryska vintern, men jag ifrågasätter inget. Vi började åka och det gick definitivt inte i 100 kilometer i timmen. Efter ett tag var vi tvungna och stanna för att motorn i bilen skulle få gå på lite tomgång och återhämta sig, detta upprepade sig med jämna mellanrum. Vi körde i en 1½ timme ungefär sen fick bilen återhämta sig i en kvart. Varje gång trodde jag att bilen satt sin sista potatis och gjorde mig mentalt redo för att knalla till närmsta by/hus/samhälle/kolchos. Det behövdes dock inte även om en gång var mycket nära, Andrej fick gå ut och veva igång motorn med en vev. Fast det hade varit intressant at få göra ett besök i samhället Borsj, vad tänker man när man namnger en by till en soppa? Inte har vi en by i Sverige som heter Ärtsoppa (hoppas jag). Jag antar att grannbyn till Borstj är Ukrop (dill). En gång när motorn återhämtade sig försökte en okänd person hoppa in i bilen, det fick han/hon inte så vi körde iväg igen. Jag kom välbehållen till Penza, vilket gör att den gången när jag var fem år och tillsammans med mamma fick överge familjens gamle Renault (även kallad Stålmusen) med en fruktansvärt ful teckning på ett flygplan till den enda bilincident som jag råkat ut för, om man inte räknar med den gången Garmer körde ner i ett dike utanför Haga vid Uppsalatrakten och vi blev uppdragna av en traktor.

Trots detta gick det fortare med bil, vi kom fram en hel halvtimme innan tåget anlände, typ 9.00 och inte runt 01.00 eller 02.00. På tillbakavägen åkte vi dock luxkupé och fick frukost så gott det går riktiga sängar att sova i. Bekvämare självklart, men inte lika spännande.

Själva vistelsen i Penza är det inte så mycket att orda om. Vi gjorde inget speciellt än träffade massa människor, mest intressant var väl att vi gick på ett försenat födelsedagskalas där vi åt upp resterna från gårdagens fest.

Vildhundar

Frågar man någon vad som är negativt med att bo i Moskva så får man ofta ett och samma svar. Det är inte den dåliga luften, trafiken (det brukar bara konstateras att den finns), de stora avstånden, dill (som i sig inte är något negativt). Istället är det vildhundarna som är det värsta i Moskva och på andra plats kommer tanterna som matar hundarna. Jag vet åtminstone två personer som blivit bitna och fått ta stelkrampsspruta och några stycken till som blivit jagad när de varit ute och sprungit själv har jag blivit väckt av att åtta kåta vildhundar som stod nedanför mitt fönster och skällde på varandra halva natten, sett hur fort en person kan hoppa av en cykel när det kommer ett gäng vildhundar, roat betraktat skådespelet när en bil försöker köra iväg men framför står några vildhundar och skäller. Som ni kanske förstår så gillar inte vildhundar snabba rörelser.

Jag har sett en uppgift som påstod att det fanns 40 000 vildhundar i Moskva. Hittills har de inte dödat någon människa, bara någon enstaka hjort i en av Moskvas friluftsområde. Det hela började i början 1990-talet då ryssarna över en natt blev fattiga, lösningen var att släppa ut hundarna. Då slapp man åtminstone att mata dem, dessa hundar har överlevt och dessutom förökat sig.
Jag lärde mig för ungefär en vecka sedan att det finns två olika sorters vildhundar. De som åker metro och de som inte gör det. Det finns till och med ett speciellt namn för metroåkande vildhundar. Läste en rolig artikel där det minsann klargjordes att Moskva kanske har många vildhundar men invånarna kan vara stolta för att världens intelligentaste vildhundar finns i Moskva, detta då de kan åka metro. Hundarna lärde sig tidigt att åka pendeltåg, buss, spårvagn och tillslut så åkte de även metro. Det är en rätt roande syn att se hundar åka rulltrappa och sen gå på tåget för att åka till sin älsklingsstation, där det finns gott om mat. Ibland kommer man på metron och ser en ledig plats, tror man men istället ligger det en hund på sättet och gör inget nummer av att flytta sig. Enligt tidningen så var de hundar som åker metro helt ofarliga (tror jag inte på) det är de andra man ska passa sig för.
En djurvänlig tjej jag känner kom till Moskva och tyckte att hundarna var rätt gulliga, efter några veckor hade detta ändrats radikalt; hon hade på kort tid blivit jagad två gånger och varje gång hon sen såg några hundar var hon lite rädd och när hon såg att någon matade hundarna blängde hon surt på dem. Jag tror dock inte det hjälpte, hundarna finns kvar och likaså tanterna som då och då ger dem mat.

Martin åker skidor mitt i natten

Igår hade jag tänkt gå hem och förbereda mig för morgondagens lektion i ryska. Det sket sig stort, jag blev tillfrågade strax innan tre om jag ville följa med och åka skidor. Skidor är ju trevligt tänkte jag, men var gör man det? Man åker utanför Moskva och vi skulle åka bil dit. Eventuellt skulle jag köra tillbaka för att chauffören skulle vara full efter skidåkningen, märklig skidåkning. Sagt och gjort jag begav mig hemåt för att samla ihop lite saker. Jag hade lite bråttom, jag skulle vara vid metrostationen Nagatinskaja klockan 17 och jag slutade 15, att ta sig från ett ställe till ett annat i Moskva tar alltid tid mer tid än man kan tro.

Jag hade inga skidbyxor eller någon riktig utrustning så jag tog det jag hade och gav mig sen glatt iväg. Jag kom 10 minuter för sent men det gjorde inget bilen var ännu senare.

Det var tre deltagare i expeditionen:
Martin: Det är jag, behövs ingen vidare presentation.
Natalja: Martins flickvän, kan behövas en längre presentation men det blir ingen sådan.
Denis: Nataljas chef, kan och behövs en utförligare beskrivning. Är strax över 30 år, på gränsen till alkis men väldigt rolig. Typisk rysk man, vet vad han vill ha och tar det. Ingen ödmjukhet. Har varit i Sverige på skidsemester och åkt genom städerna Sundsvall, Östersund och Uppsala och vill på grundval av vad han sett inte bo i Sverige. Vem vill överhuvudtaget bo i Sundsvall? Frågade mig efter en halvtimmes färd om jag ville följa med till Kaukasus nästa torsdag, enligt vad jag förstod så var det en seriös förfrågan.

Min utrustning blev givetvis fullständigt underkänd, så kunde jag ju inte åka. Jag intygade att jag hade åkt så flera gånger och inte frusit. Vi behövde inte köra och hämta ett par skidbyxor till mig. Det hjälpte inte hur många gånger jag sade det, jag skulle ha fler strumpor och skidbyxor. Jag förklarade att det ibland var lika kallt i Sverige och jag frös aldrig (minus 19), det hjälpte inte det var en speciell kyla i Ryssland. I Sverige kunde det vara minus 30 men kännas som minus 5 medan det omvända gällde för Ryssland. Jag suckade tyst för mig själv, de har inte varit i Skåne och tillbringat en hel vinter med att bli genomblåst och genomblöta av regn.
Vi hämtade ett par par gigantiska skidbyxor till mig och lämande sedan Moskva. Vi körde länge, bara att komma utanför Moskva tog en och en halvtimme och sen tog det yterliggare en 30 minuter.

Mitt ute i ödemarken låg det några upplysta skidbackar. Det var inte dygnetrunt öppet som jag först trodde, det var bara öppet till 24, illa. Det fanns givetvis gott om personal, bara på parkeringen fanns det fyra fem stycken och i skiduthyrningen fanns det ungefär 15 stycken. Jag hyrde ett par Salomon. De var inte speciellt roliga, svängde jag och höll i Svängen så hade jag nästan gjort ett helt varv och stod och tittade uppåt backen istället för neråt. Tacka vet jag mina egna skidor. Trots detta så åkte jag och hade kul. Jag blev erbjuden vodka en gång, alldeles i början men jag tackade nej vodkan tog ändå slut. Vid ett tillfälle frågade Natalja:
-Ska jag köra hem? (jag ville förbereda mig mentalt jag har aldrig kört i Ryssland och jag tror inte jag får heller)
-Nej, det tror jag inte du behöver han är inte så full.
-Hahaha
-Vad är det som är så kul?
Efter detta följde en mindre diskussion om alkohol och bilkörning.

Vi tog en paus för att dricka te och äta bröd och pålägg. Under måltiden framförde båda i mitt sällskap att det inte går att få tag på bra te i Åre. Jag var på vippen att inflika att det inte går att få något gott kaffe alls i Ryssland. Jag höll dock tand för tunga.

Efter måltiden åkte vi lite till. Denis åkte in i ett nät nere vid liften och halva han hamnade inne vid liften. Jag befriade honom och sen gick han direkt till liften. När han precis skulle åka iväg stannade emellertid liften, om man ska åka upp i liften måste man använda sitt liftkort. Det går inte att gå direkt till liften även om man har ägnat fem minuter till att ta sig från loss från ett nät. Liftgubbarna var vakna och alerta igår, de gick inte att lura dem. Denis fick snällt gå tillbaka och stämpla. Det roliga i historien är att vi hade åkt i den liften flera gånger innan och det var så få så att alla kände igen oss, vi hade även ett kort på tre timmar och inte per färd, annars hade jag kunnat förstå det.

Vid 23.30 skulle jag gå och lämna tillbaka skidorna, men jag var för sen så jag fick betala 100 rubel extra. jag fick sedan vet att jag inte alls var sen utan att personalen bara ville ha lite mer betalt.

Vi åkte hem och jag var hemma runt ett, att det gick fortare hem berodde inte på att Denis var full utan att det inte var någon trafik. Mitt problem med att jag inte hade förberett mig inför ryskan löstes genom att mina lärare skulle ha möte idag så att lektionen blev inställd. Tyvärr så har jag inga foton från gårdagen, jag hittade bara deras hemsida och några dåliga foton därifrån.

Åre

Jag tror att många har varit nyfikna på att veta hur det var i Åre. Överlevde jag? Bevisligen, men det satt långt inne. Några av er kanske undrar vad jag skulle till Åre att göra från första början, ibland undrade jag detsamma. Svaret är dock enkelt ryssarna ville åka skidor och då måste man ju åka skidor utomlands, jag närde ett tag förhoppningen att vi kunde åka någonstans i Ryssland. Jag insåg att det inte lönade det sig, även om det så skulle vara 1000 gånger bättre i Ryssland så är det utomlands man åker för att åka skidor. Jag hade gärna åkt skidor i Kaukasien, fin utsikt och afterski med vodka. Dessutom hade inte ryssarna behövt bekymra sig om det fanns bovete, mjölk, pelmeni, rysk korv eller alla andra dumheter de plågade mig med innan vi åkte iväg.

Nåja jag kom dit och insåg att stället såg ut som någon redan hade bott där i en vecka, jag var imponerad över att det gick att stöka till det så mycket. Det blev en kulturkrock, den vanligtvis inte alltför ordningsamma svensken blev i jämförelse med de andra sex helt plötsligt jätteordningsam. Jag skuffade undan massa saker och packade upp mina prydligt hopvikta kläder och lade dem i ett litet garderobsutrymme, allt annat var redan upptaget. Ingen hade ställt sig frågan var ska Martin ha sina saker. Det andra jag upptäckte var att det var väldigt varmt i stugan, jag skruvade lite diskret ner alla element jag kunde hitta till det lite mer behagliga 20 från det olidliga 28. På nätterna öppnade jag fönstrena och fick effekt att det varje morgon va friskt och skönt och att någon var tvungen att klaga på att det var kallt.

Min nästa upptäckt gjorde jag dagen därefter och det var att alla inte tänkte åka skidor den dagen. Av oss sju var det bara fyra som kom ut i backen, envar sjuk och två var rädda för backarna. Jag skakade på huvudet, vad gör man i Åre om inte ska åka skidor? Svaret är inget såvida man inte är sexton och tror att man lurar mamma genom att påstå att man ska till Åre för att åka skidor och inte kommer ha tid till att supa.
Nästa upptäckt var mindre oväntad, jag var den bästa skidåkarna av oss och även den som ramlade mest. Den enda gången jag blev omåkt var av Natalja ner i vid liften, då hon verkade ha glömt hur man bromsade och åkte rakt in i liftkortsautomterna.

Behöver inte gå in detalj på alla dagarna, det räcker att göra några djupdykningar.
Med i bagaget hade man bunkrat upp med mat, det är ju bra att man tar med lite hemifrån men maten hade kunnat räcka ytterliggare en vecka. Jag fick som avskedsgåva en påse bovete med mig, så uppskattad var jag.

Man hade också med massa ryska DVD som gick varma, alla hade redan sett dem så jag förstod inte varför vi tittade på dem. Detta när det finns svensk tv, inte heller varför vi överhuvudtaget var tvungna att ha på tv.

Ryssarna hade även räknat grovt fel på alkoholen vilket de kom på tre dagar innan de skulle åka hem. Champagne och vin kunde man ju ta med sig hem igen, men knappast femlitersdunken med vodka. Vad jag har förstått så lyckades man faktiskt att konsumera upp hela innehållet.
Afterski, ve och fasa det finns ingen afterski i Ryssland. När jag försökte förklara konceptet för Natalja, man åker skidor hela dagen och slutligen spänner man av sig skidorna och går in och lyssnar på ett dåligt coverband som spelar välkända låtar som alla sjunger med i samtidigt som man försöker bälga i sig så mycket öl som möjligt. Det hela ska helst avslutas med lite pjäxdans på borden. Jag tog med tre av dem på afterski, där vi träffade Sara från korridoren och hennes kompisar, och det gillades. Till min förskräckelse hade de dock inte greppat afterskins andemening, när de senare skulle förklara det hela så sa det att ”svenskarna i början inte dansade, men senare blev det lite dans”. Dansen är inte det viktiga.

Nyår var fullt av regler och föreskrifter. Jag hade åkt skidor hela dagen och var hungrig men fick inte börja på maten. Maten skulle intagas vid ett exakt klockslag, alla var klara och satt bara och väntade på detta exakta klockslag. För att stilla min hunger blev jag hänvisad till mackor med mitt kosmetiska pålägg (Kalles kaviar) jag förstår inte var de fick det ifrån. Sedan åt vi, sedan blev det paus för en pjäs där jag av någon anledning skulle vara med som en av de två skådespelarna. För er som är intresserad spelade jag en prostituerad Snegutjka (tomtens medhjälpare). Varför jag som sämst talande blev utvald till det förstår jag inte, inte heller varför jag som längst person skulle försöka få på mig några hopplöst för små kläder. När klockan sen blev 00.00 blev de som små barn och sprang runt och smällde raketer och smällare.

På det stora hela var det intressant att se, de vanligtvis så självklara personerna blev i Sverige så små och osäkra. Det var precis som allting blivit förbjudit att göra. Kan man göra så?
Vad tyckte ryssarna då om Sverige? Jag var lite osäker först det sades inget att detta var kul eller bra, men sen kom jag på att om de hade varit missnöjda så hade de sagt så. Deras tystnad betydde att de var nöjda, vilket jag senare har fått bekräftat. Det mest märkliga de tyckte med Sverige var emellertid en episod som jag tyckte var helt naturlig. En dag kom jag och Natalja hem först av alla och vi hade ingen nyckel. Jag sa, låt oss gå ner till receptionen och fråga om det finns en reservnyckel. Vi gjorde så och jag sa vilken stuga vi bodde i och på vilket namn, med hjälp av endast den informationen fick vi ut nyckeln. Att svenskarna kunde vara så godtrogna det var oförståeligt, vi behövde inte ens visa upp pass.

Ännu kallare

Hitills inga 37 minusgrader men det nya ryktet säger att det kommer på söndagnatt, efter det ska det bli varmare endast minus 18. Igår morse såg jag något otroligt tufft, det var på vägen till skolan vid metron från metrons strömmade det ut varm rök. Det såg ut som det brann, i själva verket var det värme som släpptes ut. Jag hade inte med kameran, idag tog jag en bild på samma ställe men nu hade den mest värmen redan försvunnit. Jag ska försöka ta en ny bild imorgon som visar all ånga som släpps ut. Eleverna på italienska, finska och japanska skolan som ligger i samma hus som svenska skolan har fått ledigt på grund av kylan. När föräldrar frågar om vi kommer stänga så frågar vi bara käckt varför då?

I övrigt har många företag fått stänga, reklamskyltar har släckts ner med mera, anledningen är att elen håller på att ta slut. Idag hörde jag en mycket trovärdig förklaring; Moskvas energiförbrukning ligger alltid strax under max när det nu blir köldknäpp får alla för sig att det är kallt och tar in extra element, kokar lite extra te och samtidigt måste man kompensera ännu mer för all el som försvinner genom dålig isolering med mera. Jag märker dock inget, på universitetet är det lika varmt som alltid, kanske till och med varmare. För att inte förgås av värmeslag så tvingas jag att sova med öppet fönster som alltid. Jag vet jag är energibov, men jag har inget val, jag vill inte svettas ihjäl i min säng. Det blir behgligt svalt i rummet och luften känns för en gångs skull frisk och nyttig, jag sover med andra jättebra.

Kallt?

Ni kanske har funderat över hur det kan komma sig att jag lever fortfarande, jag bor trots allt i Moskva och här är det kallt och jag har ju inte begåvats med något vidare underhudsfett. Jag måste dock krossa era illusioner, det är milt i Moskva. Jag kan inte komma på ett enstaka tillfälle då det har varit kallare än minus tio grader i Moskva. Det är faktiskt bara en gång då jag har frusit i Ryssland och det var i Arkhangelsk. Där var det kallt som tur var så köpte jag mig ett par ordentliga vantar, sen frös jag bara om resten av kroppen.

Nu har de faktiskt rapporterat att det ska bli kallt på riktigt i Moskva, det sägs att det på onsdag ska bli så kallt som 29 minusgrader. Jag tror inte på det. Det kommer säkert bli likadant som alltid, det blir max minus tio och ryssarna kommer klaga på att det är kallt. De gör de alltid, jag förstår inte att de bor i Ryssland. De borde flytta till något varmare land. Här klagas det alltid på att det är kallt, även när det inte är det. När jag var i Åre så var det första jag gjorde att diskret skruva ner värmen på elementen från omänskliga 25 till det lite mer humana 20. Resten av veckan försökte jag sova med öppet fönster, jag lyckades men varje morgon var det någon som klagade att det var kallt i huset. Det är ju precis som en egyptier skulle klaga på att det är varmt när det är 30 grader varmt

Får se hur det blir i övermorgon. Ena bilden är från Arkhangelsk och den andra är inte på riktig, ni får själva gissa vilken som är riktig.

Kylskåpspoesin i repris

Såg att jag skrivit detta för länge sedan men glömt att publicera den.

Jag lägger in bilden med kylskåpspoesin igen, då Johan har påpekat att den inte går att förstora. Jag försökte fixa till den Sådant mästerverk måste helt enkelt delas med till hela världen. Förutom Jens (som skriver utmärkta zombiedikter) är detta nog det närmsat någon av oss kommer komma en poetisk bana.

Jullov

I slutet på november så tänkte jag boka en tur och retur biljett hem till Sverige, till min förskräckelse så fanns det bara biljetter till Sverige, tillbaka fanns inga. Jag trodde först de skämtade på resebyrån sen trodde jag att det fanns men att bara inte den resebyrån hade, de hade kanske sålt slut på sin kvot. Jag tvingades därför åka över Baltikum, men mer om det senare.

Jag flög åtminstone till Kastrup, tåg tåget över till Svågetorp där jag blev hämtad. Där började jag också fundera på varför jag hade åkt ifrån Ryssland. Det var skönt att komma till Sverige, men allt det jag brukade blev överlycklig av de i Sverige konstaterade jag bara torrt att det fanns; ”jasså här finns frisk luft, vad trevligt” eller "aha jag ska alltså verkligen använda säkerhetsbälten i bilen, du blir inte förolämpad och tror att jag är rädd att vi ska krocka för att du kär sådåligt". Sen fanns ju nachosmiddag inplanerad, men jag tror vi missade proggen, fast fotbollsspelet var en höjdare. Det jag egentligen skulle ägna mig i Sverige var att åka skidor, två veckor först i Sälen med familjen och sen i Åre med Natalja och sex andra ryssar. (Om den andra veckan kommer det senare en egen berättelse.) Köpte också mig ett par fina skidor. Duktig som jag är så gick jag varje morgon upp tidigt för att kunna åka skidor direkt när liftarna öppnade, min bror däremot låg kvar och gottade sig i sängvärmen. Så här i efterhand tror jag nästan att han gjorde rätt, jag skulle behöva en veckas semester nu.



Jag har åkt mycket tåg i Sverige, den värsta medpassagerarn jag har haft skulle tvunget prata hela tiden. Jag fick ofrivilligt höra allt ifrån att hon hade varit på sommarkollo i Östersund på stenåldern till att det var gott kaffe i bistrovagnen. (Vet ni förresten varifrån ordet bistro kommer?) Jag förbannade de andra passagerarna som svarade henne. Jag var på femtioårsfest, som slutade för tidigt, men som tur snodde pappa en vinflaska så vi kunde ha efterfest, dock utan progg. Två dagar senare åkte jag upp till Stockholm för att ta mig över till Tallinn och vidare med tåg till Moskva. Båtlinjen över till Riga, verkar ha gått i konkurs så jag fick ta en ny väg, vilket var spännande. Jag träffade Erik Omling på tåget till Stockholm så jag hade något att göra den första åttondelen av min resa. Båten var stor och jag gick och la mig tidigt. I Tallinn lyckades jag skickligt nog köpa den sista biljetten till Moskva. Jag har varit i Tallinn en gång tidigare, då bodde jag på ett vandrarhem under en dygnetrunt öppen strippklubb, lyckades somna på en föreläsning inne på estniska centralbanken och blev full. Fullast blev dock en pakistaner som aldrig hde druckit vin förr men började starkt med att svepa i sig två flaskor rödvin. Han hade huvudvärk i tre dagar.

Jag gillar Tallinn det är en mycket vacker stad och billigt, dessutom har de god pasta där. Jag hittade vandrarhemmet men strippklubben var borta, det fanns till skillnad från Riga inga stripklubbar i staden. Min granne på tåget tyckte dock inte om Tallinn. Michael från USA som jobbade som engelsklärare i Moskva. Jag trodde först att han var ryss, han erkände själv att han klädde sig som en ryss, enligt mig hade han tagit de värsta delarna av rysk klädkultur. Varför vill man göra sig så anskrämlig som möjligt? Först hade Michael fått vänta två dagar på stationen innan han fick en biljett och sen hade han blivit ovänligt bemött av ester för att de trodde att han var ryss. Sådant märkte inte jag av, jag var bara en ung och dum svensk som inte hade förmåga att köpa flygbiljett i tid och därför var tvungen att åka över Tallinn. Vid gränsen blev jag tillsagda att skaffa mig en kopia på mitt visum för en kopia ska man alltid ge till passkontrollen, så har det varit i flera år, första gången jag har hört talas om det. Kom efter långt om länge till Moskva där jag har hunnit med en del, bland annat jobba en vecka men inga ryska lektioner än. I fredags så hade jag blivit tillsagd att jag skulle gå på klubb, jag trodde givetvis att det var en vanlig klubb. Istället var det någon form av privat/dansstudioklubb fest där man dansade salsa, tango och andra exotiska danser. Jag behöver kanske inte säga att tvärvägrade att ens sätta min fot på dansgolvet. Istället inriktade jag mig på tilltugget som fanns att tillgå, jag var dock med och skålade för det nya året som inföll i fredags, det var når enligt gamla tideräkningen. Senare blev jag hemskickad för att jag var så trött och igår när jag var ute och åt med skolan så skickade jag mig själv hem då jag var för trött, många andra gick vidare till klubb.



Jag fixade till så man kan se och förstora bilden med kylskåpspoesin. Ett sådant mästerverk förtjänas att lyftas fram. Förutom Jens med sina hjärtslitande zombiedikter är det troligtvis det närmaste någon i min bekantskapskrets kommer bli.

Snöröjning, vinterdäck och halka

Så blev det äntligen vinter i Moskva, hösten har varit torr och vintern sen. Nu är den åtminstone här, för tillfället är det -0 c, men ett tag var det -10 c. När det blir vinter i Ryssland händer det en spännande sak, hälften av befolkningen ger ut för att skyffla undan all snö som fallit ner så att den andra delen av befolkning kan komma till sina arbeten. Speciellt mäktigt är det när det snöar på natten och gatorna är helt tomma, helt plötsligt kommer det fem sex plogbilar bredvid och halvt om halvt efter varandra för ploga en väg i ett svep. Annat det än i Sverige, där en bil ska ploga halva Skåne.

Dock funkar inte alla delar av snöröjningen lika bra i Ryssland, varje år är det detsamma. Det blir halka, jag har än så länge inte halkat men förra halkperioden så klarade jag mig inte riktigt lika bra. Jag halkade och ramlade tre – fyra gånger. I år har jag bara glidit runt några gånger som Bambi, detta trots att jag är mer lik Stampe (detta sa mina syskon och mina föräldrar när jag var mindre eftersom jag hade en förmåga att klampa när jag sprang, jag håller fortfarande med dem). Ishöljet på gator och trottoar försvinner rätt snabbt, när den ena halvan v befolkningen sopat bort all snö tar de fram järnspett och hackar bort all is. När de även gjort de så klättrar de upp på taken. All is hackas dock inte bort, framförallt inte på de små vägarna så man riskerar egentligen att stå på huvudet ända tills snö och is smälter bort naturligt. Framförallt så sandar man inte alls, hur detta är möjligt i ett land som det varje år vräker ner så mycket snö över kan jag inte förstå. Inte heller kan jag förstå varför man envisas med att göra vackra golv i affärer av sten som blir hala direkt det kommer in lite snöslask på dem. Vackra är det inte heller efter att jag klampar in med mina stora skor och slaskar ner, detta är faktiskt ett väldigt stort problem. Jag tycker det är jobbigt att jag är skyldig till så mycket nersmutsning. Jag antar dock att allt fyller ett syfte, alla affärer med självaktning blir tvungna att anställa en vinterstäderska vars enda uppgift är att se till att golvet är skinande rent. Hade det alltså inte varit för min smuts så hade många i Ryssland inte haft jobb, jag gör alltså Ryssland en tjänst.

En annan intressant effekt av vintern är behovet av vinterdäck, eller frånvaron av detta. I Sverige har vi lag på att ha vinterdäck, i Ryssland verkar det istället endast finnas en lag om att man ska förvarna om att man har vinterdäck. Detta så att bakomvarande bilar ska veta att när man bromsar så stannar man snabbare. Jag gissar att man kan bli bötfälld om man har vinterdäck men ingen dekal.

Gå på badhus för dummies

I helgen så har jag hunnit med mycket, jag har varit på klubb, varit på födelsedagsfest, köpt ett par nya fina röda skidbyxor och simmat. Det sista var det som var mest intressant.
För er som någon gång funderar på att simma i en rysk simhall följer här sju enkla steg hur man ska göra om man vill simma i Ryssland.

Steg ett - skaffa tillstånd för att bada
Först och främst måste man vara frisk för att få bada i Ryssland. Detta måste ju en läkare bevisa, därför måste man uppsöka en läkare som kan undersöka en och skriva ett dokument. I mitt fall så gick jag till Skandinaviska medicinska centret, varför det heter så vet jag inte det hade ingen som helst anknytning till Skandinavien. Natalja frågade den mycket serviceinriktade receptionisten om jag som skandinav fick rabbat, vi fick som vanligt i Ryssland ett mycket artigt svar. Jag betalde 250 rubel och fick order om att gå upp en trappa för att vänta på doktorn. Jag gjorde så och strax kom den trevligaste läkare jag någonsin träffat och genomförde den bästa undersökningen jag har varit med om. Fritt översatt lyder konversationen ungefär så här:
"Var så god och sitt."
"Tack."
"Så du vill ha ett simintyg?"
"Ja det stämmer."
"Då tar vi väl och skriver ut ett sådant."
Sagt och gjort en minuten senare håller jag ett simintyg i min hand. Jag tackar så mycket och meddelar glatt Natalja att jag nu är frisk och kry, hon verkade vara lite missnöjd över att jag kom undan så lätt.

Steg två - Bestäm bassäng
Det var enkelt gjort, bassängen vid Nagatinskaja.

Steg tre - Bestäm en ny bassäng
På söndagmorgon kom Nataljas kusin och hämtade oss i sin lilla Lada, han avslöjade samtidigt att badhuset vid Nagatinskaja hade sanitetsdag (fritt översatt), det innebär att badhuset är stängt och personalen är ledig så någon sanitet handlar det inte om. De kom efter ett tag på en annan bassäng som också borde funka, så vi åkte dit efter diverse omvägar.

Steg fyra - Komplettera din utrustning
När man badar i ett badhus i Ryssland måste man förutom hälsointyg ha badmössa, badtofflor, badbyxor och handduk. Kusinen saknade badtofflor och läkarintyg vilket gjorde att vi fick åka runt i halvtimme för att fixa det. Hur man lyckas fixa ett läkarintyg klockan tio i Moskva på en söndagsmorgon ävergår mitt förstånd ännu märkligare blir det om man fixar det vid en byggtrust.

Steg fem - bestäm ny tid
Slutligen kom vi fram till bassängen, men tyvärr så var den bara öppen för pöbeln...ehh... allmänheten fram till 9.40 sedan var det träning eller något liknande och den öppnade återigen för päbeln.... oj igen.... allmänheten vid 20.00. Vi kollade nogrannt ut vilken seans vi ville deltaga i, för ni tror väl inte det är så lätt att man bara kan knalla in i bassängen vid 20.00 och simma hur mycket man vill? Strax innan 20.00 så öppnas omklädningsrummet och sen har man drygt 50 minuter på sig att simma.

Steg fem - checka in
På kvällen gjorde vi ett nytt försök, denna gång hade kusinen tröttnat så vi fick försöka själva. Först gick vi till receptionen för att höra oss för med instruktioner, vi gick sedan till gardroben för att hänga in ytterkläderna, därefter var det dags att betala, tillbaka till gardroben för att lämna in ytterskorna, gå till den andra receptionen för att visa upp kvittot samt sin hälsodeklaration och sedan vänta i tre - fyra minuter innan det blev tillåtet att gå in i omklädningsrummet.

Steg sex - Simma
Rätt enkelt simma tills någon säger till dig att du måste sluta. Byt sedan om och försök ignorera att tanterna som jobbar på badhuset då och då sticker in huvudet för att säga till att man ska skynda på sig.

Bilbälten

Varje fredag så stannar vissa ur personalen kvar för att deltaga i en bejublad fredagspub, idag kom i samspårk med Henrik vår rektor om bilbälten. Anledningen är att vi ibland delar samma erfarenheter, han är gift med en ryska och jag är inte det, även om det ibland känns så. För att ta det från början.
Alla känner till de ryska bilarna; Lada, Volga och kanske till och med Zim. Det som är speciellt utmärkande för de ryska bilarna är två saker, dels att de remmar eller kedjor som ska leda bort den statiska elektriciteten och dels avsaknaden av bilbälten.

De gånger det finns bälten blir man avrådd från att avända det. Varfär är det på detta viset? Vi har båda fått samma svar, blir det en bilolycka och man dör så var det meningen. För mig som svensk, som tänker logiskt så har jag svårt att förlika mig med detta sysnsätt. Förvisso om man hade varit konsekvent, sitter man på en sten och man om 20 år dör så var det meningen att man skulle dö, men det tycks inte gälla. Det är en paradox, det måste vara många gånger fler farligare att åka bil utan bälte än att sitta på en sten då och då, men att sätta på sig ett bälte som kan betyda skillnaden mellan liv och död det gör man inte.
En anledning till det är att man förolämpar bilföraren, det är ett tecken på att man inte litar på hans skicklighet.

Vart skulle Aleksej?

Det åtminstone två personer som har undrat lite över Penza. Den ena personen är pappa, hans jobb är ju att kolla så att jag sköter mig så det är naturligt, den andre personen är Jens som på två dagar har lyckats prestera två email, du förvånar mig fortfarande.

Följande frågor har jag fått:

• Vart skulle Aleksej och vad gjorde han i Penza?
• Hur försöjer man sig i Penza?
• Vad gjorde du i Penza?

Vart skulle Aleksej och vad var hans ärende i Penza?
Aleksejs huvudanledning för att åka till Penza var att han skulle på ett affärmöte. Vad detta affärmsöte gick ut på vet jag inte riktigt. De blev väldigt familjära, och hade de haft vodka inbillar jag mig att de skulle druckit upp den för att sedan fortsätta fyllan på någon rysk sliskig karaokeklubb. Jag frågade inte vad det var för slags affärsmöte eller varför Aleksej skulle åka hem så tidigt. Min första regel i Ryssland som jag följer slaviskt är att inte fråga något om du inte är beredd att få ett svar du inte förstår. Som exempel kan jag nämna att jag idag fick svar på varför ryska män inte behöver vara bra klädda men ändå ha en snygg klädd flickvän. Svaret är helt enkelt att det är mannens uppgift att tjäna pengar, om två i familjen ska vara snyggt klädda innebär detta att mannen måste arbeta mer. Logiskt på ryskt vis ja. Jag vet åtminstone vart Aleksej skulle åka, hem till Moskva. Varför så tidigt för att han hade saker att göra i Moskva och inte ville gå på klubb med oss på kvällen. (Bilden visar Aleksej på Nataljas och Natasjas inflyttningsfest i maj)

Hur man försörjer sig i Penza
Jag vet faktiskt inte, jag hade läst om en klockfabrik i en tidning. I samma tidning klagades det över att klockorna som tillverkas i Penza inte säljs i Penza så vart de tar vägen vet jag inte. Det finns tydligen också ett stort universitetet i staden (något som jag givetvis inte såg), dit kommer många ungdomar från områdena runt Penza. Ungdomarna i Penza åker till det ännu finare Moskva för att plugga. niversitetet ska såledeles hålla hög standard, det är dock av mina högst partiska källor (Natalja som själv pluggat där. Nära ska det också finnas en stängd stad som inte ens är utmärkt på kartan. Jag antar att de som bor i denna stängda stad behöver en öppen stad för att kunna få andas lite friskt luft. Jag frågade om det var som Area 51, men i Ryssland är det så hemligt att man inte ens vet vad konspirationsteori är. Det fanns också en vapenfabrik i Penza men vem som behöver dem vet jag inte. Jag hittade en bild på vapenfabriken och känner faktiskt igen mig, vad de gör där är dock rätt okänt för mig.

Vad gjorde du själv i Penza?
Jag ville se Penza av den enkla anledningen att det är intressant att se okända städer. Jag vill uppleva hur det är i Ryssland, ju mer jag ser desto mindre förstår jag. Att jag valde Penza berodde helt enkelt på att jag hade en guide, Natalja. För dem som inte vet det så är Natalja min flickvän, jag kan inte säga sen när. Det har varit på gång länge, men precis som allt i Ryssland så kan man inte precisera något. Jag åkte dit och lät mig ledas runt och bara förundras.