torsdag, februari 02, 2006

Martin åker skidor mitt i natten

Igår hade jag tänkt gå hem och förbereda mig för morgondagens lektion i ryska. Det sket sig stort, jag blev tillfrågade strax innan tre om jag ville följa med och åka skidor. Skidor är ju trevligt tänkte jag, men var gör man det? Man åker utanför Moskva och vi skulle åka bil dit. Eventuellt skulle jag köra tillbaka för att chauffören skulle vara full efter skidåkningen, märklig skidåkning. Sagt och gjort jag begav mig hemåt för att samla ihop lite saker. Jag hade lite bråttom, jag skulle vara vid metrostationen Nagatinskaja klockan 17 och jag slutade 15, att ta sig från ett ställe till ett annat i Moskva tar alltid tid mer tid än man kan tro.

Jag hade inga skidbyxor eller någon riktig utrustning så jag tog det jag hade och gav mig sen glatt iväg. Jag kom 10 minuter för sent men det gjorde inget bilen var ännu senare.

Det var tre deltagare i expeditionen:
Martin: Det är jag, behövs ingen vidare presentation.
Natalja: Martins flickvän, kan behövas en längre presentation men det blir ingen sådan.
Denis: Nataljas chef, kan och behövs en utförligare beskrivning. Är strax över 30 år, på gränsen till alkis men väldigt rolig. Typisk rysk man, vet vad han vill ha och tar det. Ingen ödmjukhet. Har varit i Sverige på skidsemester och åkt genom städerna Sundsvall, Östersund och Uppsala och vill på grundval av vad han sett inte bo i Sverige. Vem vill överhuvudtaget bo i Sundsvall? Frågade mig efter en halvtimmes färd om jag ville följa med till Kaukasus nästa torsdag, enligt vad jag förstod så var det en seriös förfrågan.

Min utrustning blev givetvis fullständigt underkänd, så kunde jag ju inte åka. Jag intygade att jag hade åkt så flera gånger och inte frusit. Vi behövde inte köra och hämta ett par skidbyxor till mig. Det hjälpte inte hur många gånger jag sade det, jag skulle ha fler strumpor och skidbyxor. Jag förklarade att det ibland var lika kallt i Sverige och jag frös aldrig (minus 19), det hjälpte inte det var en speciell kyla i Ryssland. I Sverige kunde det vara minus 30 men kännas som minus 5 medan det omvända gällde för Ryssland. Jag suckade tyst för mig själv, de har inte varit i Skåne och tillbringat en hel vinter med att bli genomblåst och genomblöta av regn.
Vi hämtade ett par par gigantiska skidbyxor till mig och lämande sedan Moskva. Vi körde länge, bara att komma utanför Moskva tog en och en halvtimme och sen tog det yterliggare en 30 minuter.

Mitt ute i ödemarken låg det några upplysta skidbackar. Det var inte dygnetrunt öppet som jag först trodde, det var bara öppet till 24, illa. Det fanns givetvis gott om personal, bara på parkeringen fanns det fyra fem stycken och i skiduthyrningen fanns det ungefär 15 stycken. Jag hyrde ett par Salomon. De var inte speciellt roliga, svängde jag och höll i Svängen så hade jag nästan gjort ett helt varv och stod och tittade uppåt backen istället för neråt. Tacka vet jag mina egna skidor. Trots detta så åkte jag och hade kul. Jag blev erbjuden vodka en gång, alldeles i början men jag tackade nej vodkan tog ändå slut. Vid ett tillfälle frågade Natalja:
-Ska jag köra hem? (jag ville förbereda mig mentalt jag har aldrig kört i Ryssland och jag tror inte jag får heller)
-Nej, det tror jag inte du behöver han är inte så full.
-Hahaha
-Vad är det som är så kul?
Efter detta följde en mindre diskussion om alkohol och bilkörning.

Vi tog en paus för att dricka te och äta bröd och pålägg. Under måltiden framförde båda i mitt sällskap att det inte går att få tag på bra te i Åre. Jag var på vippen att inflika att det inte går att få något gott kaffe alls i Ryssland. Jag höll dock tand för tunga.

Efter måltiden åkte vi lite till. Denis åkte in i ett nät nere vid liften och halva han hamnade inne vid liften. Jag befriade honom och sen gick han direkt till liften. När han precis skulle åka iväg stannade emellertid liften, om man ska åka upp i liften måste man använda sitt liftkort. Det går inte att gå direkt till liften även om man har ägnat fem minuter till att ta sig från loss från ett nät. Liftgubbarna var vakna och alerta igår, de gick inte att lura dem. Denis fick snällt gå tillbaka och stämpla. Det roliga i historien är att vi hade åkt i den liften flera gånger innan och det var så få så att alla kände igen oss, vi hade även ett kort på tre timmar och inte per färd, annars hade jag kunnat förstå det.

Vid 23.30 skulle jag gå och lämna tillbaka skidorna, men jag var för sen så jag fick betala 100 rubel extra. jag fick sedan vet att jag inte alls var sen utan att personalen bara ville ha lite mer betalt.

Vi åkte hem och jag var hemma runt ett, att det gick fortare hem berodde inte på att Denis var full utan att det inte var någon trafik. Mitt problem med att jag inte hade förberett mig inför ryskan löstes genom att mina lärare skulle ha möte idag så att lektionen blev inställd. Tyvärr så har jag inga foton från gårdagen, jag hittade bara deras hemsida och några dåliga foton därifrån.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag har inte tittat in på Bloggen på ett tag. Det var Carl-Henrik som
tydligen är Anonymous som tipsade mig om att det gällde en trevlig
berättelse om alpin skidåkning.
ungefär som att se danskarna i Vallåsen.

februari 28, 2006  
Anonymous Bertil said...

Hoppsan jag blev också anonym.

februari 28, 2006  
Anonymous Anonym said...

bra start

december 05, 2009  

Skicka en kommentar

<< Home