Åre

Jag tror att många har varit nyfikna på att veta hur det var i Åre. Överlevde jag? Bevisligen, men det satt långt inne. Några av er kanske undrar vad jag skulle till Åre att göra från första början, ibland undrade jag detsamma. Svaret är dock enkelt ryssarna ville åka skidor och då måste man ju åka skidor utomlands, jag närde ett tag förhoppningen att vi kunde åka någonstans i Ryssland. Jag insåg att det inte lönade det sig, även om det så skulle vara 1000 gånger bättre i Ryssland så är det utomlands man åker för att åka skidor. Jag hade gärna åkt skidor i Kaukasien, fin utsikt och afterski med vodka. Dessutom hade inte ryssarna behövt bekymra sig om det fanns bovete, mjölk, pelmeni, rysk korv eller alla andra dumheter de plågade mig med innan vi åkte iväg.

Nåja jag kom dit och insåg att stället såg ut som någon redan hade bott där i en vecka, jag var imponerad över att det gick att stöka till det så mycket. Det blev en kulturkrock, den vanligtvis inte alltför ordningsamma svensken blev i jämförelse med de andra sex helt plötsligt jätteordningsam. Jag skuffade undan massa saker och packade upp mina prydligt hopvikta kläder och lade dem i ett litet garderobsutrymme, allt annat var redan upptaget. Ingen hade ställt sig frågan var ska Martin ha sina saker. Det andra jag upptäckte var att det var väldigt varmt i stugan, jag skruvade lite diskret ner alla element jag kunde hitta till det lite mer behagliga 20 från det olidliga 28. På nätterna öppnade jag fönstrena och fick effekt att det varje morgon va friskt och skönt och att någon var tvungen att klaga på att det var kallt.

Min nästa upptäckt gjorde jag dagen därefter och det var att alla inte tänkte åka skidor den dagen. Av oss sju var det bara fyra som kom ut i backen, envar sjuk och två var rädda för backarna. Jag skakade på huvudet, vad gör man i Åre om inte ska åka skidor? Svaret är inget såvida man inte är sexton och tror att man lurar mamma genom att påstå att man ska till Åre för att åka skidor och inte kommer ha tid till att supa.
Nästa upptäckt var mindre oväntad, jag var den bästa skidåkarna av oss och även den som ramlade mest. Den enda gången jag blev omåkt var av Natalja ner i vid liften, då hon verkade ha glömt hur man bromsade och åkte rakt in i liftkortsautomterna.

Behöver inte gå in detalj på alla dagarna, det räcker att göra några djupdykningar.
Med i bagaget hade man bunkrat upp med mat, det är ju bra att man tar med lite hemifrån men maten hade kunnat räcka ytterliggare en vecka. Jag fick som avskedsgåva en påse bovete med mig, så uppskattad var jag.

Man hade också med massa ryska DVD som gick varma, alla hade redan sett dem så jag förstod inte varför vi tittade på dem. Detta när det finns svensk tv, inte heller varför vi överhuvudtaget var tvungna att ha på tv.

Ryssarna hade även räknat grovt fel på alkoholen vilket de kom på tre dagar innan de skulle åka hem. Champagne och vin kunde man ju ta med sig hem igen, men knappast femlitersdunken med vodka. Vad jag har förstått så lyckades man faktiskt att konsumera upp hela innehållet.
Afterski, ve och fasa det finns ingen afterski i Ryssland. När jag försökte förklara konceptet för Natalja, man åker skidor hela dagen och slutligen spänner man av sig skidorna och går in och lyssnar på ett dåligt coverband som spelar välkända låtar som alla sjunger med i samtidigt som man försöker bälga i sig så mycket öl som möjligt. Det hela ska helst avslutas med lite pjäxdans på borden. Jag tog med tre av dem på afterski, där vi träffade Sara från korridoren och hennes kompisar, och det gillades. Till min förskräckelse hade de dock inte greppat afterskins andemening, när de senare skulle förklara det hela så sa det att ”svenskarna i början inte dansade, men senare blev det lite dans”. Dansen är inte det viktiga.

Nyår var fullt av regler och föreskrifter. Jag hade åkt skidor hela dagen och var hungrig men fick inte börja på maten. Maten skulle intagas vid ett exakt klockslag, alla var klara och satt bara och väntade på detta exakta klockslag. För att stilla min hunger blev jag hänvisad till mackor med mitt kosmetiska pålägg (Kalles kaviar) jag förstår inte var de fick det ifrån. Sedan åt vi, sedan blev det paus för en pjäs där jag av någon anledning skulle vara med som en av de två skådespelarna. För er som är intresserad spelade jag en prostituerad Snegutjka (tomtens medhjälpare). Varför jag som sämst talande blev utvald till det förstår jag inte, inte heller varför jag som längst person skulle försöka få på mig några hopplöst för små kläder. När klockan sen blev 00.00 blev de som små barn och sprang runt och smällde raketer och smällare.

På det stora hela var det intressant att se, de vanligtvis så självklara personerna blev i Sverige så små och osäkra. Det var precis som allting blivit förbjudit att göra. Kan man göra så?
Vad tyckte ryssarna då om Sverige? Jag var lite osäker först det sades inget att detta var kul eller bra, men sen kom jag på att om de hade varit missnöjda så hade de sagt så. Deras tystnad betydde att de var nöjda, vilket jag senare har fått bekräftat. Det mest märkliga de tyckte med Sverige var emellertid en episod som jag tyckte var helt naturlig. En dag kom jag och Natalja hem först av alla och vi hade ingen nyckel. Jag sa, låt oss gå ner till receptionen och fråga om det finns en reservnyckel. Vi gjorde så och jag sa vilken stuga vi bodde i och på vilket namn, med hjälp av endast den informationen fick vi ut nyckeln. Att svenskarna kunde vara så godtrogna det var oförståeligt, vi behövde inte ens visa upp pass.