Penza by night

I veckan har jag haft höstlov, jag har mest varit hemma och tagit det lugnt och läst. Sista helgen var jag dock i Penza. En mycket omtumlande upplevelse, så mycket kort från staden har jag inte just för att det var så omtumlande.

Om vi börjar från början.
Vi åkte dit i fredags, vi innebar Natalja, jag och Aleksej. Vad Aleksej skulle göra i Penza fick jag aldrig riktigt klart för mig. Fråga inte så får du inga svar som du inte förstår.
Tågresan dit var rätt rolig, jag fick försöka förklara varför det inte finns gretjka i Sverige. Tyvärr så räckte det inte med det, jag fick förklara nästan alla produkter som finns och inte finns i Sverige. Har vi ägg i affärer från något annat djur än hönor? När frågan om kor finns i Sverige så svarade jag helt sonika att det finns det inte, det finns bara elefanter. Detta tyckte en av de andra passagerarna i tåget var så kul att han var tvungen att avbryta sitt öldrickande för att skratta en lång stund. Även munken som satt brevid tyckte det hela var rätt roligt, men han smålog bara lite. Tågresan var trevlig för att sällskapet var trevligt, jag fick återigen skryta med Sveriges enorma musikframgångar detta då Army of Lovers spelades i tågets högtalare. Kommer ni ihåg dem? Konstigt vore annars, inget man glömmer i första taget.

Jag hade med min bok om Berija, men fick lite läst då jag var tvungen att agera svensklärare. Helt plötsligt släckte de och vi var tvugna att sova, tyvärr envisades den fulla människan som skrattat åt mitt elefantskämt att snarka högt och ljudligt. Jag vet inte hur mycket jag sov den natten jag vet bara att det var för lite.

Nåväl vi kom trots allt fram till Penza och det var precis som jag hade väntat mig. En stor grå järnvägsstation med en mosaikmålning i väntsalen och en byst på Lenin. Gatorna var breda och längs vägarna låg femvåningshusen med hemmabyggda balkonger utspridda. Det är precis som det är ett krav att man måste bygga sin egen balkong. Har man inte gjort det är man ingen äkta sovjetmänniska. Mellan varje hus finns det något som inte kan beskrivas som något annat än ett miserabelt försök till lekplats, för att dölja denna miss har man målat de i olika färgglada färger som gul, grön, röd och blå. Effekten är bara att det ser ännu värre ut.
Nataljas lägenhet låg en kvart från stationen, vi gick dit och på vägen fick jag se en fabrik och något annat som jag har glömt. Själva lägenheten låg på femte våningen och var rätt okej, liten självklart, men det är de flesta lägenheter i Ryssland oavsett om de är tvåor, treor eller fyror. Åtminstone bebolig.

Efter en stund när vi hade ätit och duschat så begav vi oss ut till staden. Vi åkte buss ett tag och var sedan framme vid TSUM därifrån gick vi till teatern där det fanns ett kafé där vi drack kaffe. De blev förskräckta att jag inte ville ha socker i mitt kaffe, socker är ju som bensin för hjärnan. Jag förstod inte riktigt vad som var så bra med sockret, jag hade väntat mig en klapp på huvudet att jag tänker på mina tänder. Jag fick åtminstone ha kaffet för mig själv.
När det var uppdruckit gick vi längs huvudgatan, Moskovskaja ulitsa, upp till en musikaffär som hade teknisk paus och istället gick vi till ett kontor.
TSUM, teatern, huvudgatan plus ett monument som jag fick se senare var de turist grejer jag fick se.

På kontoret skulle Aleksej träffa någon och prata affärer, vad det hela handlade om vet jag inte jag lyssnade inte. Att vi andra två var där berodde på att en av oss kände mannen som Aleksej hade affärsmöte med, kan säga så mycket att det inte var jag. Detta tog en bra stund och sedan var vi tvugna att skynda oss därifrån. Vi skulle besöka ännu någon bekant. Aleksej försvann åt ett annat håll, jag har slutat fråga för jag kommer ändå aldrig förstå. Natalja och jag åkte till några av Nataljas bekanta, först köpte vi en kaka och sedan fick jag försöka tränga mig in i en någon minimal tvåa. Det fanns ju ett problem, det fanns inga innetofflor i min storlek. Gå utan innetofflor är stört omöjligt, tillslut hittades ett par 43:or, som jag åtminstone kunde låtsas passa mig. Besöket gick till så att jag som svensk uppträdde som svensk, vilket var en monumental skillnad jämfört med hur man ska bete sig. Om någon i Sverige säger kom in och äta och känn dig som hemma så innebär det inte att man ska äta den personen ut huset. I Ryssland ska man ta det bokstavligt. Jag försökte kompromissa med de olika världarna, det gick inte, jag åt för lite. När det var dags att gå blev jag tillfrågade om inte jag också behövde gå på toaletten. Jag svarade artigt att tack men det behövdes inte. Självklart måste du gå på toaletten, du har ju druckit te (utan socker, hur det nu är möjligt). Jag kapitulerade, jag insåg att jag antingen kunde stå på mig i fem minuter och slippa eller gå på toaletten vilket skulle ta kortare tid. Jag valde det sistnämnda. Tro inte att det var nog med befallningar här, när jag skulle gå så tänkte jag vänta med att ta på jackan tills jag kom ut i den lite större trappuppgången. Självklart kunde jag inte göra det, när väl man går ut från lägenheten ska jackan vara på. Jag kapitulerade igen. Bara tanken att en liten okänd rysk gumma som inte ens nådde upp till brösthöjd på mig kunde bestämma över mig fann jag komiskt. Att vi sedan fick med oss ett kålhuvud, karameller och bröd gjorde hela situationen ännu mer absurd.

Nu brann det emellertid i knutarna. Aleksejs buss skulle gå om en timme, så vi kastade oss in i taxi. Jag blev givetvis uppläxad för att jag gick in från den sidan som vätte mot vägen. Där fanns ju bilar, jag undrar ofta hur gammal jag är enligt ryska ögon. Vad jag får göra är lätt räknat, däremot listan på vad jag inte får göra är mycket längre. Vad jag inte får och vad jag gör är emellertid två helt skilda saker.

En fördel med med rysk taxi är att man inte behöver be dem köra fortare, de kör alltid de fortaste de kan. Taxin gjorde en tvär sväng in på en sidoväg som inte kan beskriva utan att utelämna ord som hål, kratrar, stora som meteoriter. Det var precis som rally, gigantiska kratrar dök upp precis framför oss, fast chauffören gjorde skickliga undnamanövrar och både bilen och vi klarade oss helskinnade. Något som först nu slår mig att jag inte ens reflekterade över att sätta på mig bältet, troligtvis fanns det ändå inget.
Vi kom i tid, Aleksej hann och vi hoppade av halvvägs för vi skulle åt ett annat håll. Det var nu jag fick se monumentet, fast har man redan sett ett tiotal stycken så är det inte längre lika intressant.
Nästa hembesök var hos en gammal klasskamrat och hans hund tillsammans med två andra klasskamrater, det var nästan som en liten klassåterträff. Ännu en medköpt sötsak, denna gång en tårta. Jag fick berätta massa saker om Sverige, jag kommer inte ihåg allt. Jag tror jag fick ha en utläggning om Sveriges ställning under napoleonkriget. Hunden blev ledsen när vi skulle gå. Vi åkte hem för att packa och för att äta, åtminstone en av oss behöver mer för att överleva än kakor och tårtor. När vi hade packat och jag hade ätit mig mätt var det dags för det sista evenemnaget i Penza, gå på klubb.

Något förvånande så fanns det en modern klubb i Penza, kvadrat. Annars brukar nattlivet i de ryska städerna bestå av ryska cafeér; en bardisk, julgransslingor, discokula, träbord där man kan njuta av det ryska köket, klassiska rätter lagade med lite kärlek. Jag har inte varit på en sådan inrättning på kvällen men jag inbillar mig att det även innefattar karaoke. Det var därför glädjande och förvånande att Penza begåvats med en klubb, dessutom en bra klubb. Detta om man bortser att man just den kvällen hade något slags halloween tema med en dålig skräckfilm i bakgrunden och de obligatoriska go-go dansarna. Förutom detta var klubben bra, mycket folk, bra musik och trevliga människor.
Tyvärr var vi tvugna att gå rätt tidigt då vårt tåg gick 02.00.
Jag var rätt nyfiken på tågresan, kommentarna jag hade hört under dagen hade alla varit desamma. Så ni ska åka med nattåget från Bisjket? Uhhhh. Jag fick senare reda på att tåget var ett av Rysslands mest ökända. Bara en sådan sak som att man var tvungen att ha med sitt eget te på tåget säger tillräckligt. Kanske var första och andra klass bättre men jag tvivlar på det, jag vet dock inte då jag sov i tredjeklassvagnen som är en enda stor sovvagn. Om man på morgonen inte hade vaknat innan man gick in på toaletten så var man säker på att jag göra det sekunden efter att man kom in där. Tåget var kallt, jag lider inte av sådant jag tyckte bara det var kyligt och sov gott ända fram till gryningen då jag helt plötsligt upptäckte att min säng blivit mindre. Den var fortfarande lika lång, eller kort kanske är bättre ord, men jag fann mig vara intryckt till väggen och dessutom kunde jag inte rulla in mig i det malmedelsluktande lakanet. Det var precis som någon annan drog i det.

Tyvärr hann vi inte med alla hembesök så om jag ska få se turistgrejerna i Penza så kommer jag vara tvungen att åka dit åtminstone två gånger till.