Kärlek eller bara desperation?

Jag anser mig inte vara någon stor älskare av kål, kål är bara till för att det på juldagen ska finnas kvar något av gårdagens middag. Detta för att döva skuldkänslorna, man kan trösta sig med att allt inte gick åt. Kålen finns ju kvar, vad gör det då att man på juldagen är mer lik en köttbulle full av potatis, prinskorvar, janssons frestelse, julskinka och knäck än en idrottsatlet. Att man drack upp all glögg, blev så törstig av de fem burkarna sill man åt upp att man var tvungen att dricka upp ett tjog öl för att på grund av detta bli så full att man var tvungen att spy och detta vid ett så olyckligt tillfälle när man just öppnade julklappen med en tröja från mamma. Detta gör inget, så länge inte kålen är uppäten. Är även kålen slut så betyder det att man antingen hade ett för litet julbord eller att festen spårade ur fullständigt.

Med tanke på detta så är det mycket anmärkningsvärt att jag idag har ätit kål och gillat det. Jag kom hem från en lektion där jag ägnat mycket tid till att försöka övertyga min lärarinna att det är en minimal skillnad mellan v samom dele och na samom dele. Obefintlig tycker jag, stor skillnad enligt henne. Jag kommer dock enligt henne aldrig förstå denna enorma skillnad då jag inte är från Ryssland. Efter en hisnande bilfärd hem till universitet där vi nästan höll på att krocka, det var så jag uppfattade situationen längst bak i bilen försjunken i mina egna tankar, kom jag till universitetet. Klockan var bara 19.15 så jag var övertygad om att det skulle finnas gott om mat kvar. Tyvärr hade många fått för sig att äta vid denna tid så när jag kom fram så fanns det ingen potatismos kvar bara kål. Jag tänkte efter, "orkar jag gå iväg för att köpa en bakad potatis?" Nej, jag bet därför i det sura äpplet och åt. Ingen har väl dött av lite kål, och man ska vara öppen mot andra kulturer även om det handlar om kål. Till min förvåning var det inte alls illa, inte det godast jag ätit men minst lika gott som potatismosen. Jag undrar nu är detta en akt i ren desperation, jag behövde något att äta och lyckades övertyga mig själv att det var gott eller är det så att jag har blivit så förryskad att jag verkligen tycker att kål är gott? Efter min första termin i Ryssland var jag trött på dill, jag tålde knappt att se det. Nu är det självklart att jag åtminstone varannan dag ska få i mig lite dill. Jag ser till och med fram mot det.