Min fruktlösa jakt på ett propusk
Propusk är en form av tillstånd, i detta fall behöver jag ett inträdeskort till min sektor på universitetet. Jag kom i lördags och då hade jag bara mitt gamla (bilden), men som tur är så lämnar säkerheten mycket att önska. Sedan dess har jag varit uppe på institutionen tre gånger, men varje dag är det samma visa. Kom tillbaka imorgon, då finns det här. Idag fick jag nog och skällde på dem (inte så mycket, det är ju trots allt små söta ryska doktorander), hur svårt kan det vara det är bit papper som det ska skrivas lite på. Min erfarenhet säger att detta är en av de stora bristvararorna på universitetet som säkert har sin rot i den nionde femårsplanen (1971-1975) då kvoten misslyckades och detta fortfarande släpar efter. Inte för jag fick mitt propusk bara för att jag skällde, de har ju inga papper och använda ett icke propuskauktoriserat papper går ju inte, men de ringde massa samtal och sen skulle jag gå och prata med administratorn i min sektor. Vilket jag också gjorde även hon ringde en massa samtal och sedan kom det till slut fram att mitt propusk kommer imorgon, jag tycker jag har hört det förr. Administratorn har också pratat med vakterna så nu behöver de inte bli irriterade varje gång jag kommer och jag slipper att förklara varför jag inte har något propusk eller att det gamla jag har inte är förfalskat (varför jag nu skulle välja att förfalska det men skriva ett gammalt datum). Vakterna känner mig nu mera, vilket jag inte vet om det är bra eller dåligt, administratorn gillade emellertid mig.
2 Comments:
Det är bra Långe, stå på dig! Tack för ditt gulliga mail, det sitter på kylskåpet i korreköket nu. Och tack för planschen, fast jag tror inte att den kan få någon här att dricka mindre. Möjligtvis mer. Hoppas allt är bra nu när du är hemma i Ryssland igen. Jag ska försöka lämna några gulliga kommentarer då och då.
Kram Sara
Det otänbara har hänt, jag har fått mitt propusk, ura.
Nu ska jag snart ut på jobbmiddag och i helgen blir jag gräsänkling.
Skicka en kommentar
<< Home