Rysk vardag

Detta skrev jag under höstterminen 2004 till det emineneta internetforumet jag är med i (http://forum.skalman.nu) Denna text innehåller djupa iaktagelser gjorda av mig i Ryssland. En del av mina åsikter och iaktagelser har säkerts ändrats eftersom jag nu har varit längre i Ryssland.

Människorna
När man är van vid den goda service som finns i Sverige, blir man först en smula chockad över frånvaron av service överhuvudtaget. Kaféet där jag brukar äta frukost är privatägt, och man kan därför anta att de vill locka så många kunder som möjligt till sig. Icke sa Nicke, problemen börjar när man kommer dit, de ska öppna 9.30 men öppnar tidigast 9.45. En dag öppnade de inte förrän 12.00 det har aldrig hänt att de har öppnat i tid, minst en kvart för sent. Väl inkommen kan allt hända, från att kocken inte är där till att maten är slut. Enstaka gånger kan allt hända, men när det händer upprepade gånger så börjar man undra. När gröten har varit slut en hel vecka, har jag ibland haft lust och gå in i affären bredvid för att köpa lite gröt till dem. Hela stämningen präglas också av; "vad jobbigt att just du väljer att besöka vårt Café för att äta frukost, ser du inte att vi försöker jobba så lite som möjligt". När man väl vill betala så brukar jag ge tio rubel i dricks, detta tycker jag är mycket med tanke på att hela frukosten kostar 30 rubel. Blir man vänligare bemött för det nästa gång? Nej, absolut inte.
Detta beteende är inte unikt, en gång frågade jag snällt om jag kunde få lite sås (i en annan matsal) svaret var nej, den såsen var bara till en viss rätt. I spritbutiken blir de oftast sura för att man inte har exakt jämna pengar, istället för 35 rubel hade jag kanske bara en 50 rubelsedel. En annan dag, efter att jag hade varit och simmat på Olympiastadion, ville jag köpa milkshake, jag stod länge och valde mellan apelsin eller vanilj (det är sådana små beslut som avgör livet) när jag väl hade valt och sade min beställning fick jag svaret av damen att hon hade paus. Hon satt bara där och gjorde inget, jag var nog första kunden på en halvtimme men halvtre skulle hon som alltid ha paus. Överlag kan man säga att om man har någon begäran eller önskemål utöver det vanliga möts man suck och jämmer, detta gäller förresten även om man har en vanlig begäran.

I ärlighetens namn ska dock sägas att det blir bättre hela tiden och ryssarna kan vara väldigt trevliga även i officela sammanhang. Då det händer blir jag alltid förvånad så jag kommer alltid av mig. En natt träffade jag på tre biffiga poliser, som trots att klockan var fem på morgonen var mycket trevliga. Mitt passfoto lättade dock upp stämningen enormt, poliserna skrattade länge åt hur konstig jag ser ut på det. På universitetet blir man dock sällan mer än neutralt bemött. De privatpersoner som jag har fått kontakt med, frågat efter vägen, umgåtts med mera har alla varit trevliga.

Hur man blir utskälld på ryska – och hur man skäller tillbaka
Min tolkning är att ryssarna inte vill hjälpa en såvida de inte tjänar något på det, en rest efter det bristsamhälle som präglade Sovjetunionen. På grund av detta så är de också buttra och vresiga. Frågar man efter 500 rubelsedlar istället för 1000 rubelsedlar när man växlar får man var beredd på ett blankt nej, och i så fall måste man snabbt välja - kapitulera eller stå på sig. Böna hjälper inte. Man ska tala som om man kan ryska flytande och vara bestämd, stammar man eller stavar sig genom orden hugger de lätt. En gång när jag tog ut pengar från en bankomat kom det ut en trasig sedel. Jag tänkte att det kanske vore bäst att växla den så fort som möjligt, ingen kommer vilja acceptera en trasig sedel av mig. Jag gick till banken, förklarade mitt problem. Kassörskan sa att hon ville se kvittot. I Sverige hade jag mötts med ett leende och fått byta sedeln direkt utan något kvitto. Svaret jag får är att kvittot är från 11/6 och sedeln kan därför inte bytas. Jag hävdar att kvittot är från 6/11 och vi börjar bråka om vem som har rätt. Jag anklagar deras bankomat för att vara felaktigt och att de måste växla till mig med mera. Tillslut vinner jag och känner mig mycket stolt över mig. Vad jag vill ha sagt är att man måste vara självsäker och stå på sig, enkel logik råder inte.

En annan gång kom en kompis till mig fem minuter för sent till tvättstugan. Han blir givetvis utskälld av föreståndarinnan. (Han har ju ockuperat tvättmaskinen fem minuter extra, det borde ju vara spöstraff på det) Han skäller tillbaka, på engelska (då han inte kan mycket ryska och inte förstår vad hon säger), eftersom han skällde tillbaka slutar hon skälla och lämnar honom i fred. Det viktiga är inte vad man säger utan hur man säger det.
Paradoxalt är det mycket viktigt att vara silkeslen när man pratar med till exempel sina lärare. Om jag skulle vilja lära mig mer grammatik för att jag är dålig på det eller tycker att vi ska gå snabba upp tempot, räcker det inte med att jag säger det. Om jag gör det så uppfattar läraren det som kritik mot sig.

Rysk byråkrati
Det är så illa som ni tänker. Även de enklaste saker blir till överstigliga berg här. Ska man ha lånekort på biblioteket ska man presentera; pass, studentkort, ett foto och dessutom betala för att få ett lånekort. Vill man sen ha ett läsekort för att sitta i läsesalen krävs det ytterliggare ett kort och den därtill hörande proceduren.

När en av mina kompisar kom på besök bodde han på hotell Rossija. För att få följa med honom upp till rummet för att förfesta, var jag tvungen att låna hans hotelldokument och gå till ett litet kontor för att fylla i massa information och styrka min identitet. Då fick jag ett litet papper som jag fick visa upp innan jag gick in i hissen. Jag är säker på att det jag verkligen skrev kollades om det stämde. Det är bara en kvarleva från Sovjettiden. En annan gång gick klippkortet till metron sönder, för att få nytt var man tvungen att gå till ett rum någonstans, (jag blev utskälld för att jag inte visste var rummet låg) jag insåg att jag nog besparade mig en halvtimmes kö om jag valde att köpa ett nytt istället. Förlusten jag gjorde var 50 rubel. Känner mig som en riktig rik student här, nu vet jag hur bratsen på Göteborgs och Malmö Nation i Lund känner sig.

Att ta in bagage i min sektor är inget problem, problemet börjar när man vill ta ut sitt bagage igen. Det kan vara så illa att man blir stoppad och frågad efter propusk (bevis på att man får ta ut väskorna). Detta propusk får man av föreståndarinnan på våningen. Jag har aldrig lyckats förstå vad den lilla lappen ska vara bra för. De tittar aldrig i väskorna så att man inte tar ut något av den moderna och värdefulla inredningen, inte heller försäkrar de sig om att det är just mina väskor. Detta hela strider mot all form av logik. Om jag bor i sektorn måste jag väl kunna bestämma vad jag ska göra med mina väskor. Icke sa Nicke det är rysk logik.
Sista exemplet på min erfarenhet av den ryska byråkratin är när jag bestämde mig för att börja simma i olympiastadion. Den som tror att det bara är att gå dit, betala och sen börja simma kan inte ha mer fel. Först kan man bara köpa simmtid för tre månader i taget. Jag fick oktober, november och december söndagar mellan 13-14. Jag var då tvungen att presentera ID, boendeadress, telefonnummer (skulle de ringa hem till mig om min simmtid blev inställd?) och ytterliggare ett foto. Dessutom skulle doktorn, som finns på simhallen, göra en hälsoundersökning av mig. Hälsoundersökningen bestod i att läkaren skrev under pappret som försäkrade att jag frisk, detta utan att jag hade sett doktorn. För att väl få simma så var jag på min väg in till omklädningsrummet tvungen att passera två vaksamma tanter. Den sista tanten kontrollerade att min skor inte var smutsiga (hos tjejerna kollade hon även att de hade badmössa, jag undrar om tanterna även kollade idrottsmännens skor vid OS 1980). Överlag kan man säga att man möts av en ovilja av att hjälpa till, även av dem som har betalt för att bara hjälpa en. Det gäller att man redan från början är bestämd och säger hur man vill ha det och stå på sig. Allting är jobbigt i Ryssland, men om man bara står på sig tillräckligt länge så kan man få allt. Fast man ska inte lita på en okänd ryss ord, säger de att det ska fixa det ska man inte tro det förrän man ser resultatet.

Jobba i Ryssland
Idag såg jag någon slags reparation, två mån grävde en grop i marken medan sex andra män bara stod och tittade på. Arbetskraften är väldigt billig här och det märks. Vid varje rulltrappa i metron sitter det någon och kollar så att inget händer. Det händer givetvis aldrig något, jag har många gånger undrat över vad som verkligen skulle hända om något hände. Jag gissar att de anställda inte vet vad de ska göra, efter flera års sittande vid samma rulltrappa dag ut och dag in så är nog inte reaktionsförmågan den bästa. Detta är för mig ett tydligt arv efter Sovjetunionen, det är bara ett låtsasjobb skapat för att alla ska ha arbete. Det märks överallt att man är överbemmanade.

Alkohol
Den populäraste alkoholhaltiga drycken i Ryssland är faktiskt öl. Öl kan man dricka när som helst, när man är på väg till jobbet på morgonen, när man är ute och går på gatan, i metron ja det är aldrig fel med en öl. Alla kan också dricka det, jag har sett allt från barn som inte kan ha varit mer än 11-12 dricka öl och röka klockan 11 på förmiddagen till en modern affärskvinna på väg till jobbet drickande en öl. Vodka är dock fortfarande stort här och det är väl mer än en dricka man tar hemma när man har fest. Jag fick häromveckan reda på att det ska införas en lag i Ryssland som förbjuder reklam för öl i TV. Jag frågade min lärare om lagen även gällde vodka. Min lärare svarade nej då det var helt onödigt, vodka behöver man ju inte göra reklam för i TV. Det som emellertid är mer talande än mina exempel är de alkoholrelaterade sjukdomarna och medellivslängden i Ryssland på grund av för hög alkoholkonsumtion. Det får ni leta upp själva.

Bara dumma saker
Jag har ett gemensamt drag med alla utlänningar som är här. Alla blir förvånade på de ryska kvastarna. Istället för att köpa en lång kvast så man ska stå upprätt och sopa, väljer Ryssland att behålla de gamla vanliga riskvastarna. Dessa kvastar är cirka en 50 cm långa och det innebär att alla måste böja sig för att sopa. Kvastarna sopar dessutom väldigt dåligt. Varför skaffar man inte normala kvastar så man kan stå upp och sopa, jag är säker på att många ryggar hade mått bättre av det. Det enda som jag hittills upplevt som jobbigt i Ryssland är att rökplatsen på min fakultet är förlagd till den lilla trappan, i vilken alla måste gå i. Detta gör att när man kommer till sitt klassrum, är man halvt rökförgiftad och irriterad på alla som stått ivägen i trappan.

Ryssland och historien
Jag kan inte påstå att jag äger någon expertkunskap om hur Ryssland har tagit itu med sin historia. Generellt skulle jag säga att ryssarna har väldigt liten kunskap om vad som hände på 1900-talet. Jag tror att få skulle kunna säga hur många som exempelvis dog under Stalins tid. Däremot hoppas jag att alla kan komma ihåg att många av deras anhöriga dog under de mest hemska förhållanden anklagade med de mest absurda anklagelser. Fast det verkar ändå som få tar det till sig. Det var nyligen en diskussion på forumet om Stalinnostalgin, och jag tycker det verkar vara på modet att bära CCCP tröjor här. Ryssarnas relation till Sovjetunionen verkar vara mycket svår. Jag tror att det finns ett stort intresse för historia, framförallt andra världskriget. (Detta bygger på min genomgång av historiehyllan på Dom Knigi) Det finns, vad jag vet, inget museum i Moskva som tar upp historien efter 1950.

När man gifter sig så är det tradition att man ska lägga blommor på något krigminnesmärke från andra världskriget, (med andra världskriget menar jag givetvis Stora fosterländska kriget, något minnesmärke (eller för den delen utställning i något museum) över Polen, Baltikum och Finland finns inte) det ingen tycks ifrågasätta är man kämpade för en regim som inte var humanare än nazismen. Det är detta som gör det så svårt, Sovjetunionen hade många stora framgångar. De vann över Tyskland, de skickade upp den första hunden, mannen, kvinnan i rymden, bolsjevikerna fick äran för att ha industrialiserat landet och gjort landet till en supermakt. Hur ska man väga detta mot allt det lidande som befolkningen samtidigt fick genomlida? Det kommer att dröja länge innan Ryssland har tagit itu med sin historia. Först och främst tror jag ingen riktigt vill det, alla har något att dölja. Att leva ärligt i land som Sovjetunionen går helt enkelt inte. På grund av Sovjetunionens inneboende system så hade det inte gått att överleva genom att inte mygla lite då och då, eller göra saker man så här i efterhand inte kanske är så stolt över. Jag hoppas att man inte heller kommer ta itu med sin historia så grundligt som jag antar att många på forumet vill, det skulle vara direkt dumt att ta bort alla symboler som påminner om Sovjettiden. Dels är de väldigt många, dels är det en del av landets atmosfär och slutligen skulle många saker bli mycket fulare. Tunnelbanan i Moskva, som är den vackraste i världen, (såvida man inte spyr direkt man ser en stjärna) skulle få byggas om helt om man skulle ta bort all kommunistsymbolik. Nu kanske många utbrister men tänk om Tyskland hade vimlat av hakkors? Ja det hade ju inte varit så bra. I västvärlden tror jag att vi generellt har mycket svårt att se att en röd stjärna i Ryssland kan symbolisera något annat än våld, terror och förtryck. Det som försvårar det ytterliggare för Ryssland, är att Ryssland var den statsbärande republiken i Sovjetunionen. De andra före detta Sovjetrepublikerna kan välja och vraka vad de tycker är bra och dåligt. Ukraina kan hävda att partisanerna i Ukraina under kriget var nationalister och kämpade för Ukraina. Kollektiviseringen däremot kan man enkelt skylla på något sovjetiskt, det vill säga ryskt. Ryssland kan inte göra på samma sak just för att landet var statsbärande, att Stalin kom från Georgien har ingen betydelse.
Till detta kommer brist på pengar och hur ska man kunna ta itu med Sovjetunionen samtidigt den sovjetiska mentaliteten finns kvar i många delar i landet. Kan tillägga att jag var i Nizjny Novgorod (har hållit i telefonen som Sacharov genom Gorbatjov fick reda på att han var frsläppt från sin exil) förra helgen och jag häpnade över hur många statyer som fanns kvar från Sovjettiden där. I Moskva är det ont om statyer från sovjettiden, I NN fanns Vorosjilov, Lenin, Konev, Sverdlov med flera. Mer än att säga att ryssarnas förhållande till sin historia är ambivalent kan jag egentligen inte säga.

Jag har nu målat upp en väldigt negativ bild av Ryssland. De var dock meningen att jag endast skulle lista de dåliga sidorna i Ryssland. Jag vill dock poängtera att det finns mycket goda saker i Ryssland. Det finns trots allt en anledning till varför jag tycker om landet och gillar det mer och mer ju mer jag kommer i kontakt med det. Det är väldigt svårt att förklara varför man är intresserade av ett speciellt land, och jag kan inte förklara det mer än att jag gillar allt det som är annorlunda i Ryssland. Precis som jag tycker det kan vara irriterande med all byråkrati så är det också spännande. Jag är väldigt spänd på den dagen då jag ska lämna mitt rum, och jag måste förklara att trots att jag har skrivit på en inventarielista att jag har två stolar på mitt rum (innan jag såg rummet) så har jag aldrig haft mer än en stol.
Varje dag kan förvandlas till ett äventyr och bakom varje hörn kan en ny överraskning hoppa fram (på gott och ont).
Om det är något jag har glömt att ta upp eller pratar i nattmössan litar jag på att ni säger till. Nu åker jag dock till Kazan, tillbaka på måndag.