Arkhangelsk del tre

Varför åker man till Arkhangelsk och vad gör man där? Det är en mycket bra fråga. Jag vet faktiskt inte riktigt. För att börja från början, tanken med en tur till Arkhangelsk föddes en kväll vid 23 tiden, det var Martin och jag som var sugna på det. Från början var tanken att vi skulle åka samma kväll då vi tänkte att man borde vara lite spontanare i livet och att Ryssland är stället att vara spontan, då man har råd med det här. Tyvärr gick inte denna planering ihop, vi hade chansen att åka till Murmansk men kände att vi inte ville sitta på tåget i 40 timmar. 22 timmar till Arkhangelsk hade varit nog. Vi fick planera lite bättre och bestämde att en romantiskt långweekend mellan fredag till måndag hade passat bra, då kunde vi även passa på att besöka Jaroslav som är en mycket gammal stad norr om Moskva, grundad 1010. Vi fick sällskap av Katarina och Emmy.

Själva staden är på ungefär 300 000 människor och ligger vid en flod. Detta delar effektivt staden så att vi mest rörde oss i centrum. Det staden ska vara känd för är att det, åtminstone tidigare, fanns världens största timmerfabrik där. Katarinas pappa, som är i träbranschen upplyste henne, som i sin tur upplyste oss, att när isen brukade släppa så översvämmades marknaden av billigt trä. Av förklarliga skäl förstod han inte varför vi skulle åka till Arkhangelsk, där fanns ju bara snö, trä och mörker. På sätt och vis hade han rätt, även om det inte avskräckte oss från att åka.
Vi bordade tåget, givetvis i den billigaste klassen. Då vi ville åka som ryssar och även spara pengar. Dessutom är den tredjeklass den bekvämaste då jag får mer plats för mina långa ben än i de andra klasserna. Hur detta går ihop kan man ju undra, sängarna är lika långa men i tredjeklassen finns det inga väggar som är i vägen för mina fötter. Man sover som i en stor sovsal och inte i en kupé. Tåget avgick på fredagen klockan 13 och var framme dagen efter vid 11. De mest spännande på tåget var väl att vi hade en konduktör som ideligen bytte kläder, delade ut lakan och spelade soft musik för oss. Således blev han kallad DjSleepy. Vi träffade även ett par fulla ryssar, de var fulla och tidvis rätt irriterande. En blev så förtjust i Katarina att han ville ge sin klocka till henne, just när han hade sagt att den var världens bästa klocka som aldrig gick sönder, gick den sönder. Vi avlägsnade oss från restaurangvagnen för att försöka sova bort några timmar. Det gick väl sådär då sängen var ungefär 20 centimeter för kort och inga ryssar verkade ta någon hänsyn till mina fötter som stack ut en bra bit. Jag vaknade åt en liten frukost, klev av i Arkhangelsk och insåg att det var kallt och att det idag var långkalsonger som gällde. Vi köpte lite torkad frukt och tog sen en buss in till centrum. Staden är inget vidare, mycket betong och alla hus ser likadana ut. Detta samt att det var så kallt är en förklaring till varför jag har så få utomhusfoton från Arkhangelsk.

Hur staden kunde bli så tråkig vet jag inte, staden är ändå grundad på 1500-talet. Kort sagt kan man säga att staden uppfyllde alla vår fördomar.Vi hittade ett hotell, som dock ej var från 1500-talet. Det var lyxigare än ett vanligt svensk övre standard hotell men ändå billigare än ett vanligt svensk vandrarhem. Det uppstod en hel del munterhet när vi ville ha rum och personalen givetvis trodde att vi ville ha två rum med dubbelsäng. I själva verket fick vi precis vad vi ville, två rum med två enkelsängar i varje. Vi drog ut på staden, ner till vattnet för att titta på floden Dvina. Sen äta lite, gå på marknaden och skaffa sig ett par bättre vantar. Titta lite mer på staden och inse att vi egentligen hade sett stadens centrum på en halvtimme. Staden är som sagt inte något speciellt; hus, snö, ryska bilar, ryska människor och absolut ingen charm. Människorna var dock mycket trevliga. Vi tittade i lite andra butiker beslöt oss sedan att gå hem och göra oss redo för kvällsmat, förfest och sen utgång i Arkhangelsk. Vi gick till en fin liten restaurang, som vår trogne vän Lonely Planet hade rekommenderat. Maten var god och sällskapet trevligt. Tillbaka på hotellet stod jag och som värdar Martin för en liten förfest. Vi provade på den lokala vodkan. Vi försökte också leka TP fast med egna frågor, det gick inte så bra. Jag kunde bara komma på några medellätta frågor och det var likadant för de andra. Kalkonpriset tog Martin som krävde att tjejerna skulle svara på hur länge en blåval var dräktig. Vi tog taxi till klubben Modern, där höll vi först inte på att komma in. Vi funderade länge över vad man skulle köpa, inträde till under- eller övervåningen. Vi fick inte köpa något alls utan blev skickade till administratorn som skickade oss tillbaka till kassan. Väl inne fick vi ett bord. Tjejerna roade sig mycket under kvällen, prata med vakterna medan jag och pratade med tjejerna från Arkhangelsk. De var alla mycket lustiga, på min fråga vad en sysslade med (typ jobb eller studier) svarade hon att hon bara tog det lugnt. Chilla som bror skulle säga, Arkangelsks jetsetare.


Vid ett tillfälle fick jag även dricka vodka med en ryss, vad han inte visste var att det var vatten i mitt snapsglas. Jag imponerade starkt på honom genom att kunna ta en hel snaps utan att grimasera. Detta var dock kontraproduktivt eftersom jag fick göra om bedriften, denna gång med riktig vodka. Han var ändå mycket imponerad. Dansade också med en tjej som måste varit en riktigt jetsetare i Arkhangelsk, för på frågan om vad hon gjorde svarade hon att tog det lugnt. Vi enades om att Modern var en av de bättre klubbarna i Ryssland, många trevliga människor bra musik. Hemma på hotellet åt vi upp alla frukost som vi skulle ha dagen efter och tog oss en sängfösare. Det var nog det dummaste förslaget jag kom med under den helgen.

Dagen efter, då vi lite sega vaknade 20 minuter innan vi skulle checka ut, beslöt vi oss för att se mer av omgivningarna runt Arkhangelsk. Först ville vi se havet, men det var för långt dit så vi beslöt oss för att åka till ett friluftsmuseum, där de hade massa gamla hus. Vi åt först något som liknande pflammenkuchen (Har du ätit det när du varit i Müllheim pappa?) sen irrade vi runt i skogen och såg på husen, det ena vackrare än det andra. Höll på att gå vilse. Lyckligt nog hittade vi ut ur skogen och kunde återvända till Arkhangelsk där vi åt på en ännu trevligare restaurang. Vi fotvandrade sedan genom hela staden till järnvägsstationen. Vi såg inga bandylag i Arkhangelsk som jag hade hört skulle finnas där, vi hann inte gå på museet om Norra Flottan och vi hade gärna gått på en banja, en rysk bastu. Trots detta var vår vistelse i staden mycket trevlig, vi hann se en ny rysk stad och det är alltid trevligt. Staden var som jag hade föreställt mig, grå och rätt oinspirerad. Centrum var litet och man kunde gå genom det på en 20 minuter. Staden hade som alla andra ryska städer en marknad, några överdådiga köpcentrum, dockteater, några enstaka museer, en Leninstaty och gråa betonghus. Människorna var emellertid mycket trevliga. Vädret var inte överdrivet kallt, 10-15 minus men det blåste kallt. Det jag lärde mig från resan var att jag måste ta med mina vandrarkängor från Sverige, annars kommer mina fötter inte överleva februarikylan i Moskva. Dagen efter vaknade vi upp i Jaroslav som däremot är en mycket vacker och gammal stad, grundad 1010. Här såg vi många fina hus och kyrkor. Tyvärr kom vi dit rätt sent och efter att vi äntligen hade fått ordning på vår hemresa så hade det redan börjat skymma. Vi tänkte att vi kunde köpa biljetter i Jaroslav, det skulle enligt guideboken gå 20 tåg dagligen från Jaroslav till Moskva, det gick tre. Vi flängde runt till två olika tågstationer och en busstation innan vi bet i det sura äpplet och tog ett sent tåg hem, då vi skulle vara i Moskva runt fem på morgonen. Helt plötsligt fick dessutom Katarina reda på att hon dagen efter skulle på en jobbintervju i Ludvika. Vi var tvungna att leta upp någon facilitet som gjorde att vi kunde ringa hem till Sverige. Det vi såg av staden var dock mycket imponerande och jag är säker på att jag kommer åka tillbaka.