Riga

Skrivet jan 2005
Jag är nu hemma i Moskva och det känns skönt. Alexander och jag hade en trevlig båtresa, det var inte så många lastbilschaffisar och skinnvästar som vi hade trott. Alexander var dock tvungen att deltaga i ett spektakel uppe på scenen. Han fick vara medhjälpare till trollkarlen, jag slapp. Jag drack i stället öl i. Tyvärr var det inget disko, tur var väl det för vår hytt låg precis rakt under dansgolvet och om det hade varit disco så hade vi varit trötta dagen efter för att inte tala om bakfulla. I Riga såg vi gamla stan, den var och är liten, efter ett tag undrade vi om vi hade gått på alla gatorna två gånger redan. Mycket trevlig stad och väl lämpad för en weekendutflykt. Vad vi förstod var nattlivet inget att hurra för, det verkade bara finnas strippklubbar, massageklubbar med mera. Det mest originella vi hittade var en byrå som specialiserade sig på att hyra ut vackra kvinnliga guider (Miss Guide). Dessa skulle enligt broschyren var välutbildade, roliga och erbjöd dessutom ett speciellt nattprogram...... Vi funderade om inte Lund kunde behöva en filial.

Riga är en mycket västerländsk stad vi hittade både Rimi (där vi handlade reskost till tåget) och Statoil. Det var dessutom billigt.
Tågresan var inget speciellt. Tåget var renare än vad ryska tåg brukar vara, framförallt toaletten det var inte heller särskilt många på det (varken på toaletten eller tåget. Passkontrollen tog två timmar, de undersökte och stämplade de trodde emellertid oss när vi sa att vi inte hade något knark i våra väskor. De tittade bara på väskorna och såg att det inte var några typiska knarkarväskor.

Det jag fann jobbigast på resan var dels att de envisades med att spela dansband på bussresan mellan Hässleholm och Nässjö samt den sista biten i metron. Det var fullt med människor och jag kände mig inte särskilt fräsch fast jag tror inte det märktes. Väl inne på mitt rum möts jag av den välkända ryska instängda lukten, jag funderade på att låta det var lite instängt till så att jag verkligen känner att jag har kommit tillbaka. Det jag från början avskydde med Ryssland har nu ersatts av om inte kärlek så åtminstone acceptans. När jag kom hem till julen 2003 var jag så trött på dill att jag kunde spy på den, nu har jag accepterat att den är bestående del av min kost. Nu sitter jag dessutom och längtar tillbaka till den speciella instängda lukten i mitt rum, fast om jag ska vara ärlig så är väl det inte lukten som jag längtar till utan det som lukten står för.
Rummet ser fint ut och den röda mattan passar fint in, tack Katarina.
Johan N: Det fanns en del boots på båten. :)