Någon form av uppdatering

Skrivet jan 2005
Detta har hänt.
De har spelat svenska Kent på den ryska radion. Mycket bra. Det var allt.
Nej, egentligen har det hänt mycket. Jag märker att jag har varit dålig att spamma er med massmail. För att börja från början. Först åkte jag och Alexander tåg upp till Stockholm, där tåg vi en stor buss ut till Frihamnen vi var de enda passagerarna. Vi kände oss som riktiga turister: "Titta där är hötorget och titta där är Spybar." Vi hade ingen tid att stanna och titta, ännu mindre att ta en drink med DrAlban. Inget problem att checka in och hitta vår hytt på Lettlandsfärjan. Vår hytt låg direkt under dansgolvet. Vi satte oss i baren och spelade kort och drack öl, till vår förtjusning kostade ölen 20 kronor och all personal pratade ryska. Vi åt sedan lite mexikansk och gick sedan tillbaka till baren för att titta på showen, Alexande blev uppdragen och var tvungen att agera assistent till en trollkarl. Så mycket party var det inte på båten, ett gäng litauer gjorde vad de kunde men de gick snart och lade sig. Vi kunde därför lugnt somna och drörmma om vad vi ville.

Förvånande nog vaknade vi morgonen därpå. Vi började läsa in oss på vad som är speciellt med Riga. Tydligen var det att fanns många eskortfirmor och strippklubbar. Att komma in i landet var inga problem, vi viftade bara lite med våra pass. Staden visade sig vara en mycket charmig gammal tysk Hansestad, det var mycket trevligt och de låg inte så många strippklubbar i centrum. Vi hade hittat ett företag som hette "Miss Guide", mycket originell tanke. De hyrde ut vackra guider som kunde berätta om staden för en samtidigt som de hade ett speciellt nattprogram, det sista förstod vi inte alls vad de åsyftade på. Det kändes som att vandra runt i Rostock, Lübeck eller någon annan tysk stad. Mycket trevlig och eftersom det är så billigt så rekommenderar jag alla att genast åka dit.
Vi åt lite, jag åt Lasagne eftersom jag inte hade fått det hemma i Sverige (det visade sig senare att jag visste det hade ätit det, efter mamma hade läst mailet så kom hon på att hon hade lagat det till mig för att jag hade bett om det) och drack lite mer lettisk öl. Den var rätt god. Sen hoppade vi på tåget till Moskva. Det var ett vanligt ryskt tåg, fast finare. Resan gick rätt snabbt. Väl i Moskva skiljdes vi åt och jag åkte hem till mitt rum på universitetet
Sedan dess har jag gått på en lektion i ryska, en lektion som jag egentligen inte skulle ha. Jag hade inte betalt för dem. Uppenbarligen tyckte någon att jag förtjänade mer lektioner för jag var uppskriven ända fram till den 5 februari. Jag fick avstå då jag helt plötsligt fann att jag hade jobb.

Jag har nu jobbat två veckor på svenska skolan i Moskva som förskoleassistent. På tisdag ska jag börja med min privatundervisning också, så jag får lite fritid på veckodagarna men med tanke på att jag bara hade tre timmar schemalagt per dag förra terminen så hoppas jag att jag har fått tillräckligt med fritid. Det är rätt kul att jobba, jag tycker hit tills inte att det är så jobbigt och sen tjänar jag fett med kosing. Det är ju lite annorlunda än att jobba på dagis hemma i Sverige. På morgonen blir barnen lämnade av sina föräldrar, barnflickor eller sina privatchaufförer. På eftermiddagen är det samma sak. Ibland när barnen har gjort något dumt får man fråga får du göra så hemma? Ibland så svarar de ja, då är det bara att svara ja men här är vi mycket hårdare så får man inte göra här. Bortskämda ja, men de lyder åtminstone.

Fast jag har ju också roat mig. Jag har varit på två ställen dels Kult som är en nischad klubb som är mycket svår att hitta. Vi var ett sällskap på två svenskar, en fransman, en schweizare och tre ryssar/ryskor. Vi blev senare under kvällen inbjudna till grannbordet där jag fann mig i en konversation med en rysk nationalist och kvasinazist. Jag imponerade stort med min kunskap om Stalingrad och Kursk. Och vodkan flödade. Det andra stället vi har varit på är vårt stamställe Karma bar. När jag hörde remixen av The mamas and the papas med all the leaves are brown kände jag mig återigen hemma. Vi började med en liten stillsam förfest/inflyttningsfest hos Alexander som slutligen hade fått nog av att bo hemma hos sin tant och flyttade till universitetet. Jag tappade bort Alexander och Martin. Det visade sig senare att de hade gått till "The hungry duck". Vilket är en klubb som bara härdade människor ska gå in i. Om den hade funnits i Sverige hade det blivit insändare och skriverier i alla tidigare, rubrikerna hade varit sexorgier och spritorgier, med betoning på sexorgier. Jag har inte varit där själv (jo det har jag fast inte när jag skrev det här) men efter att få berättat för mig så är det dit man ska gå om man vill hitta en flicka bara för natten. Jag brydde mig inte så mycket om att jag hade förlorat Alexander och Martin, jag kunde sysselsätta mig själv. Och gjorde det mycket bra dessutom, jag stötte dock på dem ute på gatan igen, vi gick till blinistället och åt lite och diskuterade genom kvällens eskapader för att sedan ta en svarttaxi hem.

Jag har också varit på swedish-russian buissness groups affärsmöte. Där jag åt och drack gratis. Vi pratade också med några affärsmän, bland annat en dansk som hade en ölmage så att slipsen nästan stod ut 90 grader.
Det har snöat här i fem eller sex dagar och medeltemperaturen ligger på runt -10 grader. Kallast det har varit är -19 grader som tur är har jag ju nya skor och gamla långkalsonger så att jag inte fryser.
Universitetet har också firat 250 års jubileum då det var flera hundra poliser utkommenderade. På vissa ställen stod det långa sträckor med poliser med bara tre meters mellanrum. Det var ett hyfsat jubileum. De har pratat om det till leda förra terminen, men jag tyckte inte riktigt de förtjänade all uppmärksamhet.

Kulturella saker jag har gjort inskränker sig hittills till att spatsera lite i staden samt letat upp var Andropov bodde, det senare tyckte jag var mycket spännande. Det kändes dock lite antiklimax när jag väl hade hittat huset, des var det inte som jag hade tänkt mig och sedan viste jag inte vad jag skulle göra när jag väl hittat det. Det bästa hade ju varit om någon släkting till Andropov hade tittat ut och bett mig komma in så han/hon kunde berätta allt om Andropov. Jag nöjde mig med att stå och titta lite på huset. Jag har också läst ut min bok om nämnda person, det var tur boken började bli lite seg. Istället har jag nu börjat på en bok om alla Sovjetunionens/Rysslands utrikesministrar fram till Putin. Jag har också sett på lite filmer med rysk dubbning, ett tag hade jag Die Hard maraton. Jag såg ettan en kväll och tvåan och trean kvällarna därefter.
Jag tror det var i stort sett allt jag hade att rapportera, det är en början åtminstone.