En vanlig dag i Moskva

Riga är en vacker men märklig stad, det står på lettiska på alla skyltar men det verkar knappt vara någon som pratar lettiska, överallt pratas det ryska. Riga är egentligen rätt lik Moskva. Till Riga kommer man som turist av tre anledningar; prostituerade, bärnsten eller bara se staden. Moskva är samma sak bara det att man byter ut bärnsten mot vodka. Det känns som med rätt utveckling i Ryssland kan Moskva inom några år vara som Riga. Det första som jag minns speciellt på tågresan tillbaka mellan Riga och Moskva är att tidigt någon gång på natten väcktes jag av att tågvärdinnan stoppar om mig, uppenbarligen tyckte hon inte att man bara kunde ha ett underlakan som täcke därför så la hon på mig en filt också. Annars var tågresan händelslös. Jag anlände till Moskva mitt på dagen lördagen den 13 augusti. Jag tror jag hade väckt en del uppmärksamhet på tåget med mitt svenska pass. Först hade jag fått deltaga i en sociologisk undersökning där jag fick besvara konstiga frågor som hur gammal jag är, hur mycket jag betalade för tågresan, hur länge jag hade varit i Lettland och vilken/vilka städer jag hade varit i. Jag undrar vad man får ut av en sådan undersökning. Efter detta hade tulltjänstemännen funnit det hela mycket intresssant att det en fanns en svensk på tåget, ryssarnas pass kollade de knappt men mitt granskades noga. Jag läste min bok mesta tiden av resan och hade inga planer på att prata med de andra passagerarna. Tillslut när vi närmade oss Moskva och jag började bli uppspelt så var en av passagerarna tvugen att fråga mig vad jag var för typ. Väl i Moskva så blev jag om möjligt ännu mer uppspelt, ja skyndade mig hem för att se om mitt rum stod kvar, det gjorde det. Jag tog en snabb dusch för att sedan gå ut för att äta något. Givetvis en bakad potatis, givetvis med den obligatoriska dillen. Sedan försökte jag köpa ett nytt telefonabonnemang, mitt gamla hade av någon outgrundlig anledning lagt av. Jag fick inte köpa för att jag hade ingen registrering i Moskva, det hela löstes genom att jag fick låna Nataljas pass. Som gentjänst var jag tvungen att vandra runt i massa affärer som jag egentligen inte var så intresserad av, men man får inget gratis här i livet. Efter detta blev vi naturligtvis trötta och satte oss alla fyra, det var ytterliggare två ryssar med. Först tänkte vi sitta på gräset men det fick man inte, det satt redan många på gräset men de kom polisen och körde bort dem. Jag försökte ta reda på hur det fungerande med lagen om att inte dricka på allmän plats, jag blev nämligen konfunderad över att polisen bara körde bort alla från gräsmattorna men inte sa någonting om all öl. Som vanligt i Ryssland gick det inte att få något klart svar, på något sätt fanns det nu en lag som förbjöd en att dricka alkhol på gatorna men samtidigt så fick man ändå dricka. Efter ett tag bestämde vi oss för att vi var hungriga, vi åkte därför hem (de bor alla tre tillsammans) för att äta. Jag avböjde vänligt men bestämt att jag skulle laga något svenskt, sådant kräver ju planering. Istället åt vi pelmeni och sill. Egentligen var det inte så gott, pelmenin smakade mest deg och jag är sillsnobb och jämfört med Abbas inlagda sill eller Eriks och mina återkommande sillmiddagar så var detta en bottennotering. Jag åt ändå för att jag var hungrig och för att de hade läst att svenskar åt sill hela tiden. De hade också läst om hustrulön, vars idé de tyckte var mycket lustig. Jag fick även förklara att vi i Sverige har ett förbud i lagen mot att aga barn, eller någon annan för den delen. Varför vi har ett sådant förbud kunde jag dock inte svara på, mitt bästa svar var därför. Det är ju självklart att vi har ett sådant förbud, varför ska man slå små barn de kan ju slå tillbaka. På väg hem i liften fick jag prata med någon slags hissrepartör som ondgjorde sig över att det fortfarande finns femkopeksmynt, jag kunde inte göra mycket annat än att nicka instämmande. Hemma höll jag inte på att få komma in eftersom jag har ett gammalt bevis på att jag bor här, de var tvugna att ringa upp för att kolla så jag verkligen bor här. Annars är allting sig likt i Moskva, det finns gott om dill, det är varmt, mitt rum luktar fortfarande lite härligt kvavt instängt, de pratar fortfarande ryska här, Lenin är sig lik (enormt torrt skämt) och tunnelbanan finns kvar fast den är inte oförändrad, den har fått ytterliggare en station sen jag åkte. Vad som inte finns kvar är min granne, han har åkt tillbaka till Kina. Kvar tror jag att han har lämnat en handduk, detta torde innebära att jag kan lösa min handduksskuld på universitetet. Det hela är dock mystiskt, hans rum är inte förseglat, så detta går jag runt och funderar på dagaran i ända. Hitills har jag dock bara druckit två öl och den ena va inte ens rysk det var en Warsteiner (inget fel med det). Vildhundarna finns kvar, hitills har bara en skällt på mig voch den var så liten att jag knappt en bemödade mig om att kolla på den. Mitt ryska olagliga internet verkar funka hyfsat, internnätet fungerar utmärkt men inte internet, jag tror det beror på att jag inte betalt. Kort sagt allting är bra och det är underbart att äntligen vara hemma. Det mest spännande som har hänt idag var att jag fastnade i hissen till min våning och det tog 20 minuter innan jag kunde komma ut.