Martin åker buss
I söndags 13.30 satt jag i en röd sovjetisk tillverkad buss från sjuttiotalet på väg till mitt resmål. Det var en mycket spännande färd, fastän mycket av vägen var på landsväg kom inte bussen upp mer än i 50 kilometer i timmen, 55 i nerförsbacke. Jag vet ju inte säkert då hastighetsmätaren var sönder. Det enda som var snabbt på bussen var dörren, den kunde förvisso ta lite tid på sig innan den stängde sig, men när den väl gjorde det då gällde det att inte ha ett huvud eller hand mellan för då skulle man definitivt förlora dem. Jag funderade på vad som kunde vara nyaste på bussen, jag kom fram till att det måste vara någon av de otaliga pinupbilder chauffören hade inne hos sig. Ingen av passagerarna verkade emellertid oroliga över vår buss och inte jag heller, jag tyckte det var mycket spännande att iakta bussen hastighet när den närmade sig en uppförsbacke, till saken hör att Ryssland är rätt platt (i alla fall här) och de har uppförsbackarna kan snarare beskrivas som gupp än backar.
Vart var jag då på väg? Jo till Borodino där jag skulle titta på slagfältet. Perfekt tänkte jag, jag är ensam i helgen och nu kan jag kombinera friluftsliv med historia. Själva besöket på slagfältet är inte så mycket att ödsla ord på, jag såg många minnesmärken, gick mycket ochså var det vackert väder med strålande sol. Jag blev därför nödgad att gå i en gammal affär där det luktade rutten fisk för att köpa en fanta.
Vart var jag då på väg? Jo till Borodino där jag skulle titta på slagfältet. Perfekt tänkte jag, jag är ensam i helgen och nu kan jag kombinera friluftsliv med historia. Själva besöket på slagfältet är inte så mycket att ödsla ord på, jag såg många minnesmärken, gick mycket ochså var det vackert väder med strålande sol. Jag blev därför nödgad att gå i en gammal affär där det luktade rutten fisk för att köpa en fanta.
Slutligen kom jag fram till Borodinos tågstation som inte alls låg i närheten av Borodino utan i en egen by som heter Borodinos station.
Väl där tänkte jag att jag skulle köpa mig min tågbiljett, jag gick in i tågstationen där det gjordes reklam för hur modern och högeffektiv den var men fick ändå leta runt i en halvtimme innan jag slutligen kunde köpa en biljett. Åka tåg i Ryssland är spännande. I detta fall var det pendeltåg, ungefär som pågatågen i Skåne fast lite mindre bekväma. Först när man ska på tåget blir alla som galna, alla ska på först oavsett hur många eller få det är som står på perrongen. Därefter slår alla sig ner och färden börjar. Landskapet är alltid platt med omväxlande skog och åker. I Sverige har vi gallrat i skogen när vi tycker det behövs, i Ryssland vet jag inte ens om det ordet förekommer. Detta har resulterat i några inressanta fenomen som till exempel att träd tillåts växa under ledningar, jag har sett elledningar där det helt plötsligt sticker upp en trädtopp mellan ledningarna. Vad som också verkar vara vanligt förekommande är att man inte inte underhåller ledningarna, utan låter dem förfalla för att sedan bygga en ny ledningen brevid. Varför man gör på detta sätt vet jag inte, men så är det åtminstone.
Ibland avbryts det rätt enformiga landskapet av en lika enformig tågstation. Stationen verkar inte vara utplacerad efter bebyggelsen utan istället har man byggt en station och därefter får samhället runt om (om det finns ett) anpassa sig till stationen. Detta yttrar sig på så sätt att det sällan finns någon bilväg bort från stationen, istället är det ett antal stigar som leder bort till några hus som ligger dolt någonstans. Ibland kan även en väg korsa järnvägen (men aldrig i närheten av en station), då bevakas denna alltid av någon person. För detta ändamål har man byggt upp ett litet hus (vitt), när tåget guppar fram kan man se att personen sträcker ut sig från ett fönster och håller ut en flagga (Ännu ett jobb jag inte vill ha). Vad denna flagga är till för vet jag, inte kan man gärna signalera till tåget att det är fri sikt, de hinner ju inte se det och vad ska de göra om det inte är fri sikt? Göra undanmanöver? Inte heller behöver personalen bevaka bilarna, ryssarna har nämligen löst det hela på ett mycket fiffigt sätt. Dels har de bommar och ljus som i Sverige, men sedan är det ett litet hinder som åker upp från vägen som effektivt blockerar alla bilar som kan tänka sig vilja köra ut fastän det kommer ett tåg. (Jag funderade på att rita upp dettam för jag har blivit mycket fascinerade över att man i Ryssland kan ha gjort något så här effektivt för medborgarna. Det måste ju tagit åtskilliga rubler ifrån något viktigt militärt projekt. Tills någon kommer in med en begäran om en bild så får ni nöja er med er fantasi.) Jag har konsulterat internet och kommit fram till att det behövs bilder på enformiga ryska stationer, tåg, flaggviftare och den ryska varianten av järnvägsövergångar. Håll ut det kommer.
Ibland avbryts det rätt enformiga landskapet av en lika enformig tågstation. Stationen verkar inte vara utplacerad efter bebyggelsen utan istället har man byggt en station och därefter får samhället runt om (om det finns ett) anpassa sig till stationen. Detta yttrar sig på så sätt att det sällan finns någon bilväg bort från stationen, istället är det ett antal stigar som leder bort till några hus som ligger dolt någonstans. Ibland kan även en väg korsa järnvägen (men aldrig i närheten av en station), då bevakas denna alltid av någon person. För detta ändamål har man byggt upp ett litet hus (vitt), när tåget guppar fram kan man se att personen sträcker ut sig från ett fönster och håller ut en flagga (Ännu ett jobb jag inte vill ha). Vad denna flagga är till för vet jag, inte kan man gärna signalera till tåget att det är fri sikt, de hinner ju inte se det och vad ska de göra om det inte är fri sikt? Göra undanmanöver? Inte heller behöver personalen bevaka bilarna, ryssarna har nämligen löst det hela på ett mycket fiffigt sätt. Dels har de bommar och ljus som i Sverige, men sedan är det ett litet hinder som åker upp från vägen som effektivt blockerar alla bilar som kan tänka sig vilja köra ut fastän det kommer ett tåg. (Jag funderade på att rita upp dettam för jag har blivit mycket fascinerade över att man i Ryssland kan ha gjort något så här effektivt för medborgarna. Det måste ju tagit åtskilliga rubler ifrån något viktigt militärt projekt. Tills någon kommer in med en begäran om en bild så får ni nöja er med er fantasi.) Jag har konsulterat internet och kommit fram till att det behövs bilder på enformiga ryska stationer, tåg, flaggviftare och den ryska varianten av järnvägsövergångar. Håll ut det kommer.
6 Comments:
Vem slogs i Borodino?
Pappa
Det var ju här jag skulle skriva om iakttagelserna, men det är ju inte så lätt för Agneta
Kan ni inte er historia? Borodino är det enskilda slag i Europa där flest dog innan första världskriget.
En av kombatanternas marskalkar blev senare först kronprins och senare kung i Sverige. Behövs det fler ledtrådar?
Jag håller inte alls med...
Klart det finns en rationell förklaring till korsningarnas system. De är helt uppenbart där för att förenkla trupptransportståg. Tänk vilka förseningar/komplikationer det skulle få om ett tåg med trupper hindras från att nå sitt mål bara för att en Lada säckat ihop mitt på spåret (nåt som inte kan vara allt för ovanligt...)
Du har så rätt Johan, troligtvis har man tänkt till ordentligt men vi ser bara inte genialiteten. Återstår då bra varför man envsas att ha tusentals små vita hus vid varje järnvägskorsning, alla bemannade med en flaggviftande person.
Foto på konstruktionen kommer så fort jag får tillfälle.
Jag lovar att ägna dagen till att tänka ut vad de vita husen är till för. Dock tror jag att vi foccuserar fel. De vita husen är ju självklart där för att den flaggviftande personen ska slippa sitta ute och dricka sin lunch-vodka, så den stora frågan är väl snarare varför den flaggviftande personen finns där... Är lite som med hönan och ägget... För att lösa frågan måste vi lista ut vad som kom först. Man kan ju också tänka sig att ryssarna av nån anledning (som alla glömt bort) redan hade byggt en massa vita hus, då är ju inte steget så långt att befolka dem med folk med flaggor...
Skicka en kommentar
<< Home