Pskov

Förra torsdagen bestämde jag mig för att det kanske var dags att ut och röra på sig, vart skulle jag åka? Jag valde länge mellan Kursk, Pskov, Vorozjen, Novgorod och Jaroslav. Slutligen betsämde jag mig för Pskov, detta då hela gamla staden var omgiven av en ringmur och det skulle vara vackert att promenera längs floden. Det var mycket riktigt vackert vid floden. Att någon normal funtad person kan få för sig en så urbota dum idé att åka till en liten skitstad (200 000 invånare) som Pskov kan ingen ryss som jag pratat med att förstå. Att bara säga att de hade en ringmur är inte nog, varför åkte jag inte till Samara istället? Jag vill till Samara men det är för långt bort för att åka dit bara en helg. Så nu har jag lovat att jag ska åka till Samara på mitt höstlov, Natalja har släktingar där.

Mitt största hinder för att åka iväg var att jag inte hade något pass, det var inlämnat så att jag kunde få ett multivisum. Detta innebar att jag egentligen inte får lämna Moskva. Sådana bagateller tänkte jag emellertid inte låta hindra mig. Risken att bli stoppad är så liten att den närmast är obefintlig, det hade varit en annan sak om jag inte varit så länge i Ryssland och blivit van. Jag spottade kort sagt faran rätt i ansiktet.


Jag packade en kort packning och gav mig direkt efter fredagspuben på skolan till Leningradskij vokzal och köpte en biljett. Sedan gick jag och köpte mig en bakad potatis. På tåget avslöjade jag mig snabbt att jag inte var ryss, jag kunde inte fälla ner sängen. Den har alltid redan varit nedfälld när jag åkt tåg tidigare, som tur var så var det bara en liten pojke som såg mig. Han kunde fälla ner det till mig men sen gick han, för hans mamma hade bytt plats. Istället kom det nu en student som genast berättade att han hade blivit rånad för en timme sedan, till och med hans rollerbladas hade de stulit. Uppenbarligen hade de gått genom hans väska, för en del saker hade han kvar. En personlig tragedi. Efter detta gick vi genast ut till vagntamburen för att röka, del vill säga han rökte och jag funderade hur pass skadlig röken var för mig. I tamburen träffade vi också en annan rökare som fick höra samma rånhistoria. Sedan frågade de mig om jag var från Moskva, jag skrattade och sa självklart nej. Nöjd med detta svar började båda snacka skit om moskvabor, när vi (de två) spytt gala en stund gick vi in för att spela kort. Jag lärde mig några nya kortspel (jag har för övrigt börjat göra en egen kortlek av gamla metrokort, hittills har jag kommit till spader nio). Efter någon timme gick vi på jakt efter öl i tåget, vi hittade också sådan under muntra tillrop. Strax efter detta frågade de äntligen, du är inte från Ryssland va? Jag är själv förvånad så bra pratar jag inte ryska, definitivt inte.
Efter detta fick jag lära mina båda medresenärer lite svenska samt pliktlydigt svara att Volvo är en svensk bil och att IKEA också är svenskt. Den ena av dem blev lite dragen av de två ölen vi drack så när han hoppade av tåget i Tver skrek han ut på dålig svenska ”jag älskar mitt hemland.” Innan dess hade jag dock fått veta hemligheten bakom hur man ska behandla ryska tjejer. Enligt samma person behöver tjejer frukta sina män. Han vill inte slå sin tjej då han var en väldigt godhjärtad person (att en sådan ful kille kunde få en tjej fån början övergick mitt förstånd) men han gjorde det om det behövdes. Jag antog att detta bara var tomt skryt, hur han skulle kunna tillfoga någon skada är svårt att förstå. Jag höll dock käften och anmärkte inte att det är en självmotsägelse att vara god och slå någon.

På morgonen kom jag som väntat fram till Pskov. Som jag hade anat så var Pskov en sömning landsort stad, där Rysslands misär var mer uppenbar än i Moskva. Det fanns en ringmur, slitna gator med ännu mer slitna hus, en känsla av att tiden har stannat upp i staden, samma gamla gatunamn plus någon extra lokal bolsjevik som alla för länge sedan glömt vad han gjorde samt ett par statyer över någon av ledarna i detta fall Lenin och Kirov. Stadstrafiken bestod av de vanliga ryska bilarna samt importerade andrahandsbussar från väst, till exempel Sverige. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte tog en åktur. Det jag inte hade väntat var att det skulle vara sådant liv i staden. Förklaringen till det var emellertid mycket enkel, det var någon slags höstmarknad. Jag fick bland annat se hur några sovchosbönder försökte sälja potatis, oerhört spännande. Jag gick runt länge i stan, tyvärr var det dimmigt så jag såg från början inte särskilt mycket. Detta ledde till att jag gick vilse men kom tillrätta efter 50 meter när jag hittade en bro. Sedan gick jag in i Kreml för att se hur det såg ut där inne. Det fanns en vacker kyrka men inte så mycket mer, och några försäljare som ville att jag skulle köpa en bok. Jag gick längs floden och det var mycket riktigt vackert. Havet suger, så jag blev hungrig och var tvungen att leta upp något hak. En sylta hittade jag också, fast den var fullsmockad med människor som hade tröttnat på höstmarkanden, eller redan hade köpt all potatis de skulle. Jag fick därför leta upp ett nytt ställe. Jag hittade det efter mycket letande, en trevlig restaurang i ett av tornen till Kreml. De spelade till och med Tatu där, kan man önska sig något mer?

Sedan var nästan dagen slut, jag gick runt lite till och hittade Pskovs centralfängelse, det enda museum som fanns i Pskov och som verkade vara intressant var ett järnvägsmuseum. Lonely planet hade klassat det som ett tidsfördriv men inte mer, fast det klassar ju också ett ikonmuseum i Pskov på deras topp 50 lista över saker man ska göra i Ryssland. Bara det är talande nog, att man inte ska lita helt på Lonely planet. Tyvärr var museet stängt, jag hade missat öppettiderna, det vara bara att invänta det riktiga tåget och åka hem efter en lyckad utflykt.