Karma släng dig i väggen
Det kanske är hädelse att skriva detta, men jag har hittat Karmas efterträdare.
Det hela började på kvällen igår. Jag hade tänkt ta det lugnt (som så många gånger förr) men German övertygade mig att vi först skulle gå på en rysk korridorsfest och sedan åka in till Eric som bor vid Majakovskaja. Sagt och gjort, så gjorde vi. Korridorsfesten var tråkig, vi skulle leka någon lek som jag uppfattade som aldrigleken. Jag tyckte det dracks alldeles för lite så när det blev min tur så klämde jag till med jag har aldrig kysst någon och beredde mig för att dricka och att alla andra också skulle göra så. Istället tittar alla på mig och jag tittar tillbaka och frågar vad. Leken gick tydligen inte alls till som den svenska aldrigleken, man skulle säga saker som man aldrig gjort och något drickmoment ingick inte. Tråkigt, vad är det då för vits med leken? En kille ska förklara det närmare för mig vilket utmynnar i en lång tirad om det trejde Rom och att Moskva är kristendomens sista bastation. Faller Moskva faller kristendomen. Jag nickade dumt och undrade stilla i mitt sinne vad detta hade att göra med aldrigleken.
Jag skrev att festen var tråkig och det var den också, German klagade över att det bara fanns vin där. Som tur var så var detta inte kvällens huvudattraktion, vi begav oss till metron för att transportera oss till Majakovkaja. Jag hade hört att man byggt om station och var därför nyfiken på hur det såg ut, till min fövåning har man gjort något oerhört korkat. En ned och uppgång till metron är bra och effektiv om man snabbt kan komma ner eller upp från metron. Tidigare var det så på denna station, men nu har man istället byggt en lång gång så man kommer upp på ett helt annat ställe och det tar cirka fem minuter extra att komma upp på gatan och då är man avsides. Det såg förvisso fräscht och nytt ut, men var ligger meningen med att lägga pengar på att bygga om så det blir krångligare?
Vi hittade till Erics ställe som var en musig tvåa med sovjetiskt 80-talsstuk, jag ångrar idag djupt att jag inte dokumenterade hela lägenheten jag nöjde mig med den fina elmätaren. För er som kanske inte är så insatta i vad sovjetiskt 80-tals stuk innebär kan jag berätta att det inte är det plastiga och neongröna vi förknippar med 80-talet, istället kan det bäst beskrivas som spartanskt nästan naket. En intetsägande tapet, ett kylskåp som ser som det är från 50-talet, men var högst modernt någon gång på 80-talet. Hela inredningen präglas av opersonlighet. Övriga intressanta attrialjer var att balkongdörren hela tiden, Eric hade löst detta genom att bygga en enkel hasp av pennor, tyvärr är pennor inte så hållbara så att i slutet av festen hade han inga hela pennor kvar längre. Det var givetvis högt i takm, jag förstår inte varför det ska vara så högt som tre meter till taket, lägenheterna hade mått bättre av att mindre kubikmeter och mer yta.
På festen var det många människor och många olika nationaliteter; USA, Schweiz, Frankrike, Mexiko, Ryssland och Sverige. Det bjöds på både vin, öl, inlagda champinjoner, chips och tjik tjak, mest av allt gillade jag ölen. Själva festen är det inte så mycket att orda om, vi pratade och roade oss. Det var kära återseende med många som jag inte träffat på mycket länge och det var nästan sig likt. Det var även några andra där, en kille som jag inte kommer ihåg var han kom och två ryska tjejer. Jag pratade med tjejerna ett tag och de tyckte jag var rolig, mer än så kom jag inte ihåg. Dessutom var Erics katt närvarande som enligt Eric är skygg men alltid vill vara i centrum, katten köpte han efter två veckor i Ryssland då han knappt kunde någon ryska vilket han fortfarande inte kan.
Christian från Schweiz tog kommandot och sade att det var dags att ge sig av, några tyckte att vi skulle till Real Mccoy och jag blev glad när det slutligen bestämdes att förtruppen, där jag givetvis var med, skulle bege sig till klubben Kult istället. Vi tog en svarttaxi och klämde in oss fem i den lilla Ladan. Vi kom lyckligt fram och gick in, någon hade gjort en grov felräkning när de konstruerade gardroben för klubben den var alldeles för lite. Min lycka höll i sig och jag lyckades ändå hänga in min jacka, men någon dricks skulle han inte få för en så liten gardrob så går det inte. I och för sig så kostade varken det något i inträde eller gardrobsavgift, så jag kanske inte ska klaga men det får jag annars göra för det är min blogg.
Ner i klubben andades det glädje och man fick direkt positiva vibbar. Karma är bra, men denna gången (har givetvis varit där tidigare) på kult kändes mer äkta. Det fanns även vattenpipa för dem som är intresserade av sådant, men jag hade inte tid. Jag dansade, drack öl och dansade igen. Jag missade till och med att det var en tjej som stötte på mig (som vanligt). Här träffade vi även Brooke som skulle hem till USA på något slags bröllop dagen efter, hennes ryska pojkvän, Brookes före detta rysklärarinna, som klagade på att Brooke bara hängde med utlänningar (jag usäktade att jag var utlänning) och lärarinnans danska pojkvän som jobbade som journalist, var tre centimeter längre än mig och kunde pratat svenska. Han såg mest ut som en mysfabror och hade egentligen tett sig bättre ut framför en öppen brasa iklädd tweedkostym smuttande på konjak och en cigarr i handen.
Han var emellertid trevlig och vi pratade lite om snobbig diplomater och allmänt kallprat. German kom också och glänste lite med sina svenskkunskaper, "du har en fin rumpa". Just då fick vi se ett litet gällivarehäng som vi var tvungen att lägga till den i vår digitala samling. Fast här griper censuren in.
I den stämningen som rådde var det självklart att man skulle dansa, sagt och gjort det gjorde vi. Höjdpunkten kom med Nirvanas Entertainer då alla tycktes bli helt galna och bara hoppade runt, det handlade inte längre om att röra sig i takt med musiken det vara bara frenetiskt hoppande. Det var annars en härlig blandning av utländsk och rysk musik, jag hade varit en bättre dj men det är jag alltid.
Under kvällen förekom det också djupa diskussioner. När jag avslöjade att jag skulle åka till Penza, blev det snabbt muntert. Vad skulle jag dit och göra? En kille höll enligt honom själv på att skriva en bok om "Europe´s worst shitholes", han undrade därför om han kunde få följa med. Jag svarade att jag skulle dit med min flickvän och han var inte min flickvän, punkt. Han blevdock överlycklig när Jean-Marie berättade att hans företag (ja där han jobbar alltså) har en fabrik i en liten stad på 50 000 invånare där troligtvis inga västerlänningar har varit sedan staden intogs någon gång under andra världskriget och Jean-Marie lovade att han skulle säga till nästa gång ahn skulle dit. German letade hela kvällen efter några tjejer, jag vet inte om han hittade några. Christian sågs vid ett tillfälle gå runt bärande på två vodkashots i ett försök att hitta någon att dricka med. Jag vet inte heller hur det gick, han kanske drack upp båda. Jag fick helt plötsligt en liten gullig 33 centiliters öl. Jag är av princip emot så små öl, när jag frågade varför jag inte fick en större så var det för att de stora glasen var slut. Till min förvåning gick det även att dricka sådana små öl.
Natten slutade med en bilfärd på 45 minuter då vi först skulle till Jasnevo för att lämna av Christians flickvän i ett gigantiskt tufft 30 våningshus för att först därefter åka till universitetet. Under bilfärden undrade jag hur det var med Erics flickvän, de skulle ju åka till Tyskland tillsammans under sommaren. Det hade det inte gjort för Eric hade fått reda på att hon var prostituerad och dumpat henne genom ett sms.
Det hela började på kvällen igår. Jag hade tänkt ta det lugnt (som så många gånger förr) men German övertygade mig att vi först skulle gå på en rysk korridorsfest och sedan åka in till Eric som bor vid Majakovskaja. Sagt och gjort, så gjorde vi. Korridorsfesten var tråkig, vi skulle leka någon lek som jag uppfattade som aldrigleken. Jag tyckte det dracks alldeles för lite så när det blev min tur så klämde jag till med jag har aldrig kysst någon och beredde mig för att dricka och att alla andra också skulle göra så. Istället tittar alla på mig och jag tittar tillbaka och frågar vad. Leken gick tydligen inte alls till som den svenska aldrigleken, man skulle säga saker som man aldrig gjort och något drickmoment ingick inte. Tråkigt, vad är det då för vits med leken? En kille ska förklara det närmare för mig vilket utmynnar i en lång tirad om det trejde Rom och att Moskva är kristendomens sista bastation. Faller Moskva faller kristendomen. Jag nickade dumt och undrade stilla i mitt sinne vad detta hade att göra med aldrigleken.
Jag skrev att festen var tråkig och det var den också, German klagade över att det bara fanns vin där. Som tur var så var detta inte kvällens huvudattraktion, vi begav oss till metron för att transportera oss till Majakovkaja. Jag hade hört att man byggt om station och var därför nyfiken på hur det såg ut, till min fövåning har man gjort något oerhört korkat. En ned och uppgång till metron är bra och effektiv om man snabbt kan komma ner eller upp från metron. Tidigare var det så på denna station, men nu har man istället byggt en lång gång så man kommer upp på ett helt annat ställe och det tar cirka fem minuter extra att komma upp på gatan och då är man avsides. Det såg förvisso fräscht och nytt ut, men var ligger meningen med att lägga pengar på att bygga om så det blir krångligare?
Vi hittade till Erics ställe som var en musig tvåa med sovjetiskt 80-talsstuk, jag ångrar idag djupt att jag inte dokumenterade hela lägenheten jag nöjde mig med den fina elmätaren. För er som kanske inte är så insatta i vad sovjetiskt 80-tals stuk innebär kan jag berätta att det inte är det plastiga och neongröna vi förknippar med 80-talet, istället kan det bäst beskrivas som spartanskt nästan naket. En intetsägande tapet, ett kylskåp som ser som det är från 50-talet, men var högst modernt någon gång på 80-talet. Hela inredningen präglas av opersonlighet. Övriga intressanta attrialjer var att balkongdörren hela tiden, Eric hade löst detta genom att bygga en enkel hasp av pennor, tyvärr är pennor inte så hållbara så att i slutet av festen hade han inga hela pennor kvar längre. Det var givetvis högt i takm, jag förstår inte varför det ska vara så högt som tre meter till taket, lägenheterna hade mått bättre av att mindre kubikmeter och mer yta.
På festen var det många människor och många olika nationaliteter; USA, Schweiz, Frankrike, Mexiko, Ryssland och Sverige. Det bjöds på både vin, öl, inlagda champinjoner, chips och tjik tjak, mest av allt gillade jag ölen. Själva festen är det inte så mycket att orda om, vi pratade och roade oss. Det var kära återseende med många som jag inte träffat på mycket länge och det var nästan sig likt. Det var även några andra där, en kille som jag inte kommer ihåg var han kom och två ryska tjejer. Jag pratade med tjejerna ett tag och de tyckte jag var rolig, mer än så kom jag inte ihåg. Dessutom var Erics katt närvarande som enligt Eric är skygg men alltid vill vara i centrum, katten köpte han efter två veckor i Ryssland då han knappt kunde någon ryska vilket han fortfarande inte kan.
Christian från Schweiz tog kommandot och sade att det var dags att ge sig av, några tyckte att vi skulle till Real Mccoy och jag blev glad när det slutligen bestämdes att förtruppen, där jag givetvis var med, skulle bege sig till klubben Kult istället. Vi tog en svarttaxi och klämde in oss fem i den lilla Ladan. Vi kom lyckligt fram och gick in, någon hade gjort en grov felräkning när de konstruerade gardroben för klubben den var alldeles för lite. Min lycka höll i sig och jag lyckades ändå hänga in min jacka, men någon dricks skulle han inte få för en så liten gardrob så går det inte. I och för sig så kostade varken det något i inträde eller gardrobsavgift, så jag kanske inte ska klaga men det får jag annars göra för det är min blogg.
Ner i klubben andades det glädje och man fick direkt positiva vibbar. Karma är bra, men denna gången (har givetvis varit där tidigare) på kult kändes mer äkta. Det fanns även vattenpipa för dem som är intresserade av sådant, men jag hade inte tid. Jag dansade, drack öl och dansade igen. Jag missade till och med att det var en tjej som stötte på mig (som vanligt). Här träffade vi även Brooke som skulle hem till USA på något slags bröllop dagen efter, hennes ryska pojkvän, Brookes före detta rysklärarinna, som klagade på att Brooke bara hängde med utlänningar (jag usäktade att jag var utlänning) och lärarinnans danska pojkvän som jobbade som journalist, var tre centimeter längre än mig och kunde pratat svenska. Han såg mest ut som en mysfabror och hade egentligen tett sig bättre ut framför en öppen brasa iklädd tweedkostym smuttande på konjak och en cigarr i handen.
Han var emellertid trevlig och vi pratade lite om snobbig diplomater och allmänt kallprat. German kom också och glänste lite med sina svenskkunskaper, "du har en fin rumpa". Just då fick vi se ett litet gällivarehäng som vi var tvungen att lägga till den i vår digitala samling. Fast här griper censuren in.
I den stämningen som rådde var det självklart att man skulle dansa, sagt och gjort det gjorde vi. Höjdpunkten kom med Nirvanas Entertainer då alla tycktes bli helt galna och bara hoppade runt, det handlade inte längre om att röra sig i takt med musiken det vara bara frenetiskt hoppande. Det var annars en härlig blandning av utländsk och rysk musik, jag hade varit en bättre dj men det är jag alltid.
Under kvällen förekom det också djupa diskussioner. När jag avslöjade att jag skulle åka till Penza, blev det snabbt muntert. Vad skulle jag dit och göra? En kille höll enligt honom själv på att skriva en bok om "Europe´s worst shitholes", han undrade därför om han kunde få följa med. Jag svarade att jag skulle dit med min flickvän och han var inte min flickvän, punkt. Han blevdock överlycklig när Jean-Marie berättade att hans företag (ja där han jobbar alltså) har en fabrik i en liten stad på 50 000 invånare där troligtvis inga västerlänningar har varit sedan staden intogs någon gång under andra världskriget och Jean-Marie lovade att han skulle säga till nästa gång ahn skulle dit. German letade hela kvällen efter några tjejer, jag vet inte om han hittade några. Christian sågs vid ett tillfälle gå runt bärande på två vodkashots i ett försök att hitta någon att dricka med. Jag vet inte heller hur det gick, han kanske drack upp båda. Jag fick helt plötsligt en liten gullig 33 centiliters öl. Jag är av princip emot så små öl, när jag frågade varför jag inte fick en större så var det för att de stora glasen var slut. Till min förvåning gick det även att dricka sådana små öl.
Natten slutade med en bilfärd på 45 minuter då vi först skulle till Jasnevo för att lämna av Christians flickvän i ett gigantiskt tufft 30 våningshus för att först därefter åka till universitetet. Under bilfärden undrade jag hur det var med Erics flickvän, de skulle ju åka till Tyskland tillsammans under sommaren. Det hade det inte gjort för Eric hade fått reda på att hon var prostituerad och dumpat henne genom ett sms.
Jag kom hem och somnade med ett leende på läpparna runt 06.30. En mycket bra kväll. Jag vaknade i lagom tid och försökte bota min bakgfyllehunger med borsj och rysk kotlett.
4 Comments:
Hej där borta!
Hoppas att du har det bra! Här i Växjö är allt bra. Jag skall just påbörja kandidaten i sociologi och vad Christian gör i skolan vet jag inte riktigt. Nåväl Stora höstkramar från Kusinen Erika och hennes Christian
Vin, piva, vodka, spritlekar, kompisar med prostituerade flickvanner, svarttaxi, nattklubbar till tidig morgon..... vad lever du for liv egentligen. Jobbar inte du pa en skola. Vilken forebild:)
G
Trevligt att höra att allt är bra i Växjö. Lycka till med uppsatsen.
Magistern: Du ska vara glad att jag håller min eskapader till helgerna och inte kommer inramlande på skolan klockan nio med rödsprängda ögon, kläder som luktar rök ochen halvdrucken krusjka i handen.
Hej Martin.
Googlade lite på svenska studenter som pluggar i Moskva och din blogg kom upp. Hittar ingen mailadress så jag skriver allt som en kommentar.
Mitt namn är Thomas Jartsell och läser på journalistutbildningen vid Lunds universitet. På fredag, den fjärde november, beger jag mig tillsammans med en kursare till Moskva för att skriva vår C-uppsats.
Väl på plats tänker vi passa på att skriva en rad artiklar, bland annat en om hur det är att som svensk plugga i Moskva. Vi undrar därför om du vore villig att träffa oss för att eventuellt ställa upp på intervju.
Hör av dig till oss på: pherkel@hotmail.com
Hälsningar
Thomas Jartsell och Peter Herkel
Skicka en kommentar
<< Home