Dimmigt i Krasnaja Poljana

I helgen var jag och åkte skidor nere i Kaukasus, i en liten ort som heter Krasnaja Poljana som inte ligger långt ifrån den mer berömda kurorten Sotji.

Det hela började på fredagen, jag tog mig till metron Nagatinskaja där jag skulle bli upphämtad av Natalja och hennes chef som vänligt nog erbjudit sig att skjutsa oss ut till flygplatsen. Det var fint väder så jag stod där och tänkte på annat, efter ett tag kom de, körande mot färdriktningen. Jag brydde mig inte ens om att kommentera det. Vi körde iväg för att hämta upp en tredje person, Voljdja. Efter detta var det väldigt viktigt att vi köpte öl, som jag förstod det så skulle vi komma sent till hotellet. Vi hade redan köpt med oss mat men behövde nu även öl. Detta visade sig var helt fel uppfattat, ölen skulle givetvis förtäras på flyget för ryssar dricker alltid när de är på väg någonstans. När jag fick reda på detta så var det redan för sent, jag hade lagt ner ölen i min packning. Nataljas chef berättade att förra gången han hade flugit så hade till och med åtminstone en av passagerarna på flyget strippat, sådant förekom inte på vårt flyg (jag minns åtminstone inte att jag gjorde något dumt) men det var några fulla ryssar på planet. Vi flög från Domodeova som jag visste är en finare flygplats än den internationelle Sjeremetsjevo, men jag var inte beredd på att den skulle vara så mycket finare. Den var modern och fräsch. Modern och fräsch är däremot knappast två ord som passar in som beskrivning till flygplatsen i Sotji. Bara en blick på den är nog att inse att Krasnaja Poljana inte ens har en mikroskopisk chans att få anordna OS 2014. När vi anlände blev infösta i en liten vänthall, där stod vi sedan som dumma fån och väntade ända tills en dörr öppnades och alla rusade dit för att kunna hämta sina väskor. Jag var dock mer intresserad av bandet som väskorna skulle komma på, normalt sett är det ju av plast. Nu var det istället gjort av metall och var säkert modernt i Sovjetunionen när det byggdes någon gång i början på 1980-talet, i övriga var det säkert också någon gång modernt, kanske på 1960-talet. Övriga iakttagelser jag gjorde på flygplatsen är följande:

• Toaletterna håller inte internationell standard. Jag kan mycket väl se det framför, IOK anländer för att inspektera Krasnaja Poljana, en av delegaterna ber att få gå på toaletten, för att det var massa fulla ryssar på planet som hela tiden ockuperade toaletten, resultatet delegationen åker tillbaka direkt efter att personen varit på toaletten.
• Flygplatsen har en flygplatskatt som tiger mat genom att ställa sig på bakbenen.
• Flygplatsen saknar högtalare, därför tjänstgör det en kvinna med myndig stämma som skriker ut när det är dags att borda planet. Ingen lyssnar på henne.
• Säkerhetskontrollen är kaotiskt, man ska ta av allt metalliskt, ta av sig skor, få sitt bagage genomscannat, få pass och biljett kontrollerade, och klä på sig igen. Allt detta på mindre än två minuter.
• Flygplatsen är inte ordentligt uppvärmd.

Sovjetisk kvalitet gjorde dock att bandet fortfarande fungerade och vi fick vårt bagage. Vi gick ut igen och letade upp den minibuss som skulle ta oss till vårt hotell. En 45 minuters färd genom den ryska landsbygden, kom vi till Krasnja Poljana men körde genom orten. Istället låg vårt hotell i en skitig liten by en cirka 15 minuter därifrån. Hotellet var dock nybyggt och fint och det gjorde kontrasten med den skitiga byn ännu större. De hade även ett bad som sades vara 26 grader varmt men inte kunde varit mer än 15, jag provade en dag och beslöt mig för att det räckte med sådana strapatser. Vi fick ett dubbelrum med en solstol som extra säng istället för ett enkel rum och ett dubbelrum, det var dock bara att bita i det sura äpplet.

På morgonen någorlunda utvilade åt vi frukost för att sedan åka iväg med en annan minibuss. Jag hade förväntat mig att vi återigen skulle köra in till Krasnaja Poljana då jag hade bilden av att detta var ett stort system där basen utgjorde av en liten charmig rysk by. Vi körde istället bort från Krasnaja Poljana, backarna låg inte ens i närheten av byn. Jag hade blivit fullständigt lurad. Köpte liftkort och ställde oss i kö till liften, vi fick vänta i cirka 20 minuter innan de behagade släppa in oss men det är inget unikt för Ryssland i Sverige är det samma sak, även om liftarna går igång så släpps man inte genom. Åtminstone lite internationell standard. Hela systemet var mindre än jag hade föreställt mig, det fanns fyra tvåstolsliftar varav tre troligtvis var äldre än jag. De hade byggt en ny fyrstolslift men den hade drabbats av en lavin innan den öppnats och var nu rätt obrukbar. Det var egentligen bara den övre skidåkningen som var värt att åka, det fanns för lite snö längre ner. Åkte man ända upp så fanns det ingen preparerad backe, istället fanns det 35-40 graders backe fylld med små kullar och backar. Den var faktiskt kul, den var utmanande. Där uppe fanns det även en stor hund som gick runt och hälsade alla som vågade komma upp så högt. Lägre ner fanns det preparerade backar men även om man gick av näst högst fick man åka en opreparerad backe cirka 200 meter innan det preparerade började. Det var dock offpistskidåkningen som var bäst, det fanns långa partier där man kunde åka men inga backar och skogsåkningen var helt underbar bra, lagom avstånd och bra lutning. Tråkigt nog var det dåligt väder mesta av tiden, det regnade mycket vilket det tydligen ofta gör. Därför åkte många runt med ett sittunderlag på baken för att inte bli blöta när det var dags att ta en lift. Det var även dimmigt, vid ett tillfälle såg man inte mer än två meter framför sig och det kom fram två personer och frågade mig var backen var.

Kort kan skidåkningen klassas som mer krävande, i Sverige kan man nästan sova genom sig i vissa backar det gick inte här, det gällde att vara på alerten hela tiden. Även de preparerade var svårare än i Sverige kanske berodde det på att snön var tyngre och samlades i högar som var svårare att rubba.

Nattlivet i Krasnaja Poljana är magert, det finns åtminstone en strippklubb där, men byns huvudattraktion verkar vara en lokal sylta vid en bensinmack. Om man tänker efter att detta ska vara Rysslands förnämsta skidort så förefaller det mycket ologiskt. Fast jag gillade det skarp, det är en härlig blandning av offpistskidåkning, äventyr, rysk allmän surrealism och charm (som att bli väckt av en tupp på morgonen). Det är helt klart en av de bästa skidorter jag har varit i, skulle bara önska mer snö och bättre väder.

Tyvärr ramlade Volodja och tappade sin kamera så alla tuffa bilder med mig försvann.