Gorkij Leninskij och bögklubb

Igår hade jag ingen lektion, därför beslöt jag mig för att göra en utflykt till Gorkij Leninskij (det var där Lenin dog) Det tog jättelång tid att komma dit, först åkte jag metro i en timme sedan buss i ytterliggare 20 minuter. Det hjälpte ju inte att jag precis missade bussen med 10 minuter så jag fick vänta i 70 minuter. Jag var dock fast besluten att ta mig till museet även om jag inte hade en aning om hur jag skulle ta mig hem igen. Min guidebok talade bar om hur man åkte dit inte hur man kom tillbaka. På bussen fick jag hjälp av babusjkan bredvid mig om var jag skulle hoppa av, hon gav också tips på att jag kunde åka tillbaka med samma buss från två olika stallen. I den lilla byn fick jag fråga efter vägen, som tur var träffade jag en gubbe som också skulle till museet. Han gick emellertid jättelångsamt och det tog den dubbla tiden att komma fram, än om jag hade gått själv. Väl framme gick jag och letade efter kassan. Jag blev emellertid tillsagd att promenera lite, man kan ju inte gå in på museet nar som helst (fattar ju alla utom jag). Fem minuter senare fick jag gå in. Gruppen bestod av vår guide, ett par från Canada, jag samt en annan guide som gick efter oss och stängde dörrarna. Jag fick agera tolk till kanadickerna. Det man såg i museet var i stil med: Lenins böcker, Lenins telefon (Ericsson modell, äldre), alla brev Lenin skrev för att klaga på att forbindelsen i hans telefon var så dålig, Lenins rullstol, Lenins motordrivna rullstol (som han aldrig använde), Lenins biosalong med tillhörande piano som han syster spelade bakgrundsmusik på. Jag tyckte hela var helt underbart, Värdefullast var uppenbarligen Lenins Rolls-Royce som vaktades av en k-pist beväpnad vakt. Bilen i sig hade fina larvband istället for bakhjul och den hade gått hela 125 km, som ny alltså. Vi fick även se allas sängar, inklusive Stalins som en av kanadensarna tyckte var liten.
Sen var det dags att åka hem och då fick jag lift hem av kanadensarna, de var ju lite tätare än mig så de hade hyrt en bil och chaffis som väntade på dem. Det ar alltid en lika spännande och livsfarligt äventyr att åka bil i Moskva (Mamma och pappa ni kan nog glömma det med husbil) som tur var sa åkte jag i en cityjeep. Efter en mycket trevlig färd till hotell Kosmos begav jag mig hem medels metro. Nar jag kom till universitetets metrostation tänkte jag att det var dags att vi svenskar började lära känna varandra lite bättre genom att dricka öl. Jag gick in och gjorde kassörskan förskräckt när jag sa att jag ville ha 8 öl. Jag fick ju förklara att jag hade många vänner, alla svenskar var mycket positiva till mitt forslag och två gick och köpte ännu mer öl så den inte skulle riskeras att ta slut. Efter att ölen var slut åkte in till Röda Torget (givetvis mer öldrickande på metron som vanliga ryssar) för att leta efter något Cafe. Till slut hittade vi klubb 911. Glada i hogen gick vi in, efter ett tag reagerade vi på att bartendern såg väldigt bögig ut, likaså gästerna. Förutom de tjejer som var i vårt sällskap fanns det inga tjejer dar, det såg ut som en bögklubb och var också en bögklubb. Vi brydde oss inte om det utan tog en liten sväng om på dansgolvet, Katarina tog till med och använde stolpen som fanns på dansgolvet.
Sen gick vidare till nytt ställe. Där slutade också vår kväll då jag och några andra trots allt var tvungna att ha lektion idag, vi tog en taxi hem. Till var oerhörda munterhet visades det att taxichaffisen var en grek som körde runt i sin lilla Lada på natten. Han sade dock aldrig varför han bodde i Moskva om han var grek. Vid ett tillfälle fick han gå av for att fråga några kvällsvandrare var han var och hur han kunde komma rätt. Nar vi val blivit avsläppta vid universitet tyckte jag att vi kunde gå om kemiska och fysiska fakulteten så jag kunde upplysa alla om allt jag visste om dessa byggnader. Jag blev våldsamt nerröstad. Väl hemma somnade jag och sov tills jag vaknade då jag gick upp for att äta frukost i studentresturangen där de visade årets underklädesmode på tv.
Lektionen idag var mycket bra, det känns ыom jag har hamnat i rätt grupp. Vi läste en tidningsartikel om gisslan i Ryssland.

Efter en vecka i Moskva

Man får väl börja någonstans, jag har nu varit i Moskva i en halv vecka och fortfarande inte haft någon lektion. Idag har jag emellertid gjort ett prov, 70% rätt så jag får se om några timmar vilken grupp jag hamnar i. Hitintills har jag emellertid gjort en del. Jag har gått runt i Moskva, gått genom ett otal säkerhetskontroller (Moskva firar sin födelsedag), varit på en rysk byggmarknad (laminatgolv är hett för tillfället) lärt känna massa svenskar, dekorerat mitt rum med de obligatoriska propagandaaffischerna och varit magsjuk. Så helt bortkastat har tiden inte varit, jag har dessutom börjat läsa Pippi Långstrump på ryska. Vilket var rätt tråkigt då jag visste exakt vad som skulle hända och boken kändes aningen för barnslig. Efter några veckor gick jag därför över till Harry Potter, jag tänkte att alla pratar så bra om boken. De var väl okej, fast efter att ha läst två böcker tröttnade jag även på Harry. De började ju på samma sätt, Harry sitter på sitt rum och har tråkigt sen åker han till skolan där han råkar ut för massa äventyr. Efter några veckor övergick jag därför till att läsa sådant som jag brukar läsa i Sverige, historiska böcker och upptäckte att de var mycket lättar att läsa än Harry Potter. Hitintills har jag inte druckit någon vodka jag gissar på att det kommer till helgen (hoppas jag) öl har jag däremot druckit.

Fyllesjuk

Igår var jag ute, jag var lite typiskt studentikos och var dekadent och gick ut på en onsdag. I början var det ratt lugnt och trevligt. Jag drack öl (tre) efter ett tag kom Mark med två glas vodka med ungefär 60 cl i varje. Ett som han ville dricka och ett till någon annan som ville dricka. Jag brukar ju inte vara den som säger nej. Efter detta borjade vart vodkarace. Jag drack sju stycken och Mark vann med åtta. Nar jag hade druckit mitt sjunde var jag emellertid uträknad. Jag försökte tydligen fiska upp en citronbit från ett Whiskyglas. Jag misslyckades sa jag stoppade ner hela handen i det och då fick jag äntligen upp den förrädiska citronen. Jag försökte även önska lite TATU låtar av Dj:en som inte hade någon. Jag bestämde mig sen för att gå ut och ta en liten tupplur ute i det fria. Jag blev väckt av att vi skulle gå hem. Jag frågade bara var min jacka var och somnade igen. Nar jag blev väckt for andra gangen tog jag min jacka och frågade var de andras jackor var och sen somnade jag igen.
Nar jag kom hem gick jag in på toaletten jag brydde inte riktigt om att dra upp byxorna för jag skulle ju ändå ta av dem en minut senare. Tyvärr är mina byxor väldigt långa ( även för mig) därför snubblade jag och slog mig på knäna och hakan. Nu ser det ut som jag fått stryk, vilket jag på sätt vis jag fick av golvet.
Jag får säga att jag är rätt imponerad av min prestation med tanke på att jag shottade 4 dl vodka på 45 minuter. Fast jag tror jag hade kunnat skippa det sista glaset. Med tiden kommer vishet. Johns ryska flickvän intygade att jag också betedde mig som en äkta full ryss, vilket också är bra.

Piter

Förra helgen var jag i St Peterburg. Tågen till St Petersburg går från Leningradskij vokzal och dit kom vi med metron som (metro Komsomolskaja som fick det namnet till ära för alla de som från Komsomol som hjälpte till att bygga metron i Moskva). Först så var vi tvungna att gå genom en restaurang för att komma ut på perrongen efter det gick vi på tåget och jag gick och lade mig rätt snabbt. Josh däremot stannade upp och pratade med den ryska killen som vi delade kupé med. Så fort man är med någon av amerikanarna och man träffar någon ryss så är man inte intressant att prata med så fort de har fått för klart varifrån ens medresenär kommer ifrån. Annars gissar ryssar att jag kommer från Baltikum, Sverige förväxlar de ofta med Schweiz. En del har dock koll på att IKEA är svenskt och att SAAB är en bra bil att åka i. På morgonen hade emellertid den ryska killen blivit biten av en kackerlacka, så jag antar att det ibland är bra att man inte är populär.

I St Petersburg så började vi undersöka staden och kom fram till att den är mindre än Moskva. Därefter så gick vi runt och tittade på intressanta saker. Jag kände mig nästan som i sjunde himmeln när jag gick på torget där blodiga söndagen ägde rum eller när jag såg rummet där den provisoriska regeringen blev arresterade 1917. Inte rför att jag är vidare morbid av mig, bara det att jag kände historiens vingslag. Eremitaget tog det mesta av dagen, och efter att vi hade ätit så skulle vi gå och se en punk/folkbandsgrupp på klubben fiskfabriken. Gruppen var faktiskt bra och dessutom träffade vi en massa svenskar som pluggade i St Petersburg.
Positivt var att ölen var ännu billigare än i Moskva. Lite senare på kvällen var det dags för att bege sig till en ny klubb, vi trängde in oss i en liten Lada. Fem personer i baksätet, även taxisten tyckte vi kom billigt undan med 120 rubel.
På det andra stället så var ölen också billig. Vilket är trevligt. När vi kom ut från klubben så var jag på romantiskt humör och tyckte vi skulle vandra tillbaka till hotellet i månskenet ( detta röstades emellertid ner av de andra). Jag vet inte om det var månsken som gjorde att jag fick de galna idéer. Tillbaka på hotellet startade jag ett kuddkrig och vann det också.
På morgonen missade vi frukosten med två timmar men hann ändå se mycket av staden. Peter och Paul fästningen, kryssaren Aurora, fler krykor och tunnelbanan. Jag fick se fängelset där några av de ledande revolutionärerna hade suttit fängslade och en tant skulle förklara för mig hur de kommunicerade mellan varandra, hon lyckades faktiskt göra sig förstådd. Eller var det jag som lyckades förstå.
Efter detta så gick vi på jazzklubb för att sen dinera. Vi försökte beställa åtta olika rätter innan vi slutligen fick någon slags glass som vi inte hade beställt. Ölen var emellertid även här billig.

På morgonen så tog vi dagtåget hem för att amerikanarna trodde att man skulle få se jättemycket av Ryssland på det sättet. Det gjorde man ju också men det var mest bara skog och sjöar.
Det är väl i stort sett vad vi kortfattat gjorde i St Peterburg. Jag fick vara guide hela tiden eftersom jag läste kartan så bra och att jag hade guideböckerna. Det som jag nästan tyckte var resans höjdpunkt var när jag lyckades köpa den sovjetiska konstitutionen från 1948 för 30 rubel.
Vad man kan säga om St Peterburg är att man upplever det som en liten stad efter att man har varit i Moskva. Allting är koncentrerat till centrum medan de i Moskva har jättemånga centrum. Allting är mycket rakare och staden har mera vatten. Tyvärr så saknar staden några väsentliga saker. För det första de har inte snabbmastkedjan där man kan köpa bakad potatis. Inte heller så har de lika många museum. Fast ölen är billigare.

Suzdal

Idag har jag kommit tillbaka från Vladimir. Det var en mycket intressant och händelserik tripp. Till en början så fick jag gå upp 5.45 på en lördag (Om man vill se ryska kyrkor får man vara beredd på lite uppoffringar), tåget gick 7.17. Gruppen bestod av svenskarna Martin och Hanna, amerikanarna Joshua, Kate, Anna och Virginia. Vi var i god tid på stationen, fastän vissa höll på att missa tåget (Dock inte jag. Jag hade ätit en varm ostmacka så jag var pigg och alert), så kom vi på det lyckliga och välbehållna. Det var nästan så man ville ropa var är vi? På tåget! Vad gör vi? Nu kör vi!
Tåget var fullproppat av massa människor som skulle någonstans och det kom hela tiden fler människor. En pensionär försökte prata med mig men han kunde inte prata ordentligt, knappt hans fru förstod honom. Pensionären (som inte kunde prata) blev sedan inblandad i ett bråk över en sittplats. Först skulle en gammal dam sätta sig där, men det tyckte inte han. Han tyckte att han hade mer rätt till platsen eftersom han hade en käpp. Slutligen kom en tredje person och bara helt enkelt satte sig ner på platsen vilket fick tyst på de andra två kombattanterna. När vi kom till Vladimir så installerade vi oss i hotellet med samma namn som staden och begav oss sen iväg till Suzdal. Vi lämnade passen på hotellet för registrering, vilket vi tyckte var lite halvt vågligt. När vi kom till Suzdal, som har en population på runt 20 000 människor, visade det sig att de hade en bussterminal större än Göteborgs. Resten av staden var emellertid fin med trähus i olika färger. Jag kunde dock inte undgå att vara imponerade av bussterminelen heller och när jag så här i efterhand är det just bussterminalen som har etsat sig fast i mitt minne. Vi var i många kyrkor, fast ingen var lika stor som bussterminalen. Dessutom han vi äta lite.

Jag antar att de flesta av er inte känner till Suzdal så här kommer en liten beskrivning:
Suzdal var en gång i tiden en rik stad, den hade blivit rik genom att en massa rika människor skänkte pengar till de olika klostrena för att de snabbare skulle komma till himmeln. Det byggdes även ett speciellt kloster där rika människor kunde sätta sina fruar när de tröttnade på dem. Ivan den förskräckliges far satte sin fru här och sedan kunde han utan problem gifte om sig. Enligt legenden ska hans första fru ha fött en son, som hans andra fru i hemlighet lät adoptera och denna son växte sedan upp till Ivan den förskräcklige. Ett av klosterna motstod också en belägring på 16 månader mot de hemska polackerna som sedan blev besegrade detta var på 1200-talet tror jag.
Efter att ha vandrat runt och sett på gatunamnen, kyrkor, munkar, en Leninstaty, katter, fått en personlig rundvisning på Suzdals brandstation (de hade sex stora bilar) och allt annat kul man kan göra i Suzdal. Vi missade emellertid Karaokebaren i Suzdal. När vi åkte hemåt tvingades jag besöka toaletten i den stora vänthallen i Suzdals en gång moderna bussterminal, jag kan utan tvekan säga att det var den äckligaste toaletten jag har besökt. Tänk er en rysk toalett från 60-talet som aldrig har blivit städad och att det har brunnit i den men ingen brytt sig om att renovera toaletten igen då kommer ni nog rätt nära. Annars gick hemresan bra och när vi kom tillbaka till Vladimir träffade Hanna och jag våra amerikanska vänner som vi hade lämnat på morgonen. Att gå runt sex personer i tyckte vi blev för stor grupp, så därför skilje vi på oss.
Nåja på kvällen gick vi ut och åt i Vladimir. De hade bara en meny så vi fick turas om att läsa, men maten var god och billig. När vi gick därifrån så visade det sig att de hade ett band på övervåningen. De enda som tittade på bandet var emellertid personalen som verkade njuta av det. Det finns tyvärr inte så mycket mer och berätta om Suzdal så här över internet, det blir lite opersonligt och man kan inte beskriva hur fint det var där. Det måste upplevas så jag struntar helt enkelt i att göra något mer försök. Kyrkorna var emellertid fina och på vägen hem började en full lodis fråga oss någonting. Trots att några av oss kunde bra ryska kunde ingen förstå honom. Han började kalla oss för rasister osv. Vi kände oss inte hotade av honom bara att han var påfrestande så vi började gå lite snabbare ,men vi blir mäkta förvånade över att han följer efter och kan springa, så full som han var. Samtidigt som vi tyckte det var jobbigt så tycker vi det samtidigt är rätt komiskt vi är sex stycken som försöker gå ifrån en lodis som kan springa trots att han är så full som han var.
Hemresan var mindre händelserik. Jag och Hanna räknade ut att det skulle ungefär krävas 700 000 människor för att sköta ett handdrivet rörpostsystem till Valdivistok från Moskva och det skulle ta 11 dygn för posten att komma fram. Dessutom lekte jag arga leken med en två år gammal rysk unge. Jag tror det blev ungefär lika.
Efter detta var jag och åt en amerikansk brunch hemma hos en av amerikanarna.

McDonald´s, Karma och IKEA

I lite över en månad höll vi ut sen gick vi till McDonald’s för att kalasa på lite riktigt svensk mat. Jag lyckades till och med beställa milkshake (och nej det heter inte milkshake på ryska så lite klurigt var det) Tyvärr var det för mycket folk inne på McDonald’s, så vi tvingades inmundiga vår måltid ute i det fria med vantar och halsduk. Efter denna underbara måltid var det dags att ge sig av hemåt för att hinna hälla i sig lite honungsvodka innan utekvällen började. Eftersom jag hade varit på Karma innan blev jag vägvisare. Vi kom till klubben välbehållna även om vi fick kliva över två stycken som låg på marken. Vad de gjorde vet vi inte riktigt - vissa av oss hävdar att de bara kramades, andra säger att de slogs. Vi gick in och tittade på salsadansarna. Alla vi killar önskade att de hade tagit den där salsakursen för många år sen. Det fanns en hel del fina saker att vila ögonen på dansgolvet. Tråkigt nog för resten av klubben bestämde jag mig för att dricka öl istället för att dansa salsa. Vilket också gick rätt bra. Många var imponerade av hur snabbt jag drack upp min öl. Efter ett tag var det någon som fick för sig att vi skulle ha en vattenpipa, vem som sen sa att vi skulle ha banansmak kommer jag inte ihåg och den personen lär nog inte erkänna det. Det smakade med andra ord inte bra, fast det var rätt roligt att blåsa ut röken och blåsa bubblor i pipan. Jag förstår nu varför folk börjar röka, det här med nikotin är bara en undanflykt de vill blåsa rök. Efter X antal öl var det dags att dansa. Mark från Texas blev uppraggad av en 45-årig tant som han inte kunde bli av med förrän han ljög om att en av tjejerna i sällskapet var hans flickvän. Då blev tanten sur och aggressiv. Under tiden så lyssnade vi på musiken och dansade lite. Det visar sig att ryssar är dåliga på att dansa och på att välja rätt musik. Ryssar tycker tydligen ännu bättre om att göra om fina 80-talsklassiker till hemska låtar än vad tyskar gör. Vid ett tillfälle fick vi avbryta dansen för att en mindre vacker kvinna skulle dansa på scenen. Det var ratt tråkigt förutom när hon drog upp en medelålders maffiakille (han hade åtminstone livvakt) han kunde uppenbarligen inte dansa, men hon tyckte att han skulle strippa för publiken vilket jag tror att ingen i publiken ville att han skulle göra. Efter det forsatte dansen men de fortsatte med showerna. De kallade fram några gogodansare som vi var måttligt intresserade av. När det kom ut en kille som skulle dansa hade jag lust att putta ner honom och skrika till honom: Du skadar mig sluta. Tjejerna bakom oss tyckte emellertid om honom de var som trollbundna (de var inte i vår grupp). Som den gentleman jag är så avstod jag därför att putta ner honom och lät honom forstätta dansa.
Det tror jag var ungefär hela kvällen - den var mycket lyckad. Dagen efter var jag på historiska museet som jag hade stora förhoppningar på men som visade sig vara ett uruselt dåligt museum. Som tur var så hade de en utställning om de Gaulle och de franska piloter som tjänstgjorde på östfronten under andra världskriget. Jag fick se ett fint jakovlev’3 plan och Stalins paraduniform när han träffade de Gaulle. När jag var på väg hem träffade jag Mark och John. John är svensk och hade kommit med förslaget att de skulle åka till IKEA för att äta köttbullar. Jag följde givetvis med och åt 20 köttbullar och en bit prinsesstårta. Sedan shoppade vi loss i den svenska mataffären. Kaviaren var nog bästa fyndet. Mark hade rätt roligt åt när vi läste i de svenska böckerna på IKEA eller att vi kommenterade vad sakerna hette med barnslig förtjusning. Han misstänkte att det var som porr för oss, han hade nog rätt.

Första erfarenheten av fest i Ryssland - definitivt inte sista

Ja i fredags skulle vi gå ut - vi var fyra som skulle gå ut och göra stan osäker. Vi började på mitt lilla rum där även fyra andra tittade in för att skåla i lite vodka med oss. Tyvärr hade vi för lite vodka så vi fick ge oss av på olika håll. Mitt gäng skulle gå på klubben Real Mccoy. Vi tog tunnelbanan och pratade lite om den sovjetiska konsten och den senaste femårsplanen. När vi kom till tunnelbanestationen stötte vi på Hanna i vår ryskgrupp. Man kan undra vad oddsen för det är. Hon skulle hem till en kompis som vi också träffade. Han bjöd oss på lite öl på gatan och sen var vi övertalade att vi också borde följa med hem till honom. Han bodde i centralt i stan och betalde 2500 dollar för sin lägenhet. Vi undrade hur en sociologiprofessor kan ha råd med det, för det var vad han var. Väl hemma lyssnade vi på några av hans tusen CD-skivor. Vi slutade aldrig att dricka öl även om den temporärt tog slut och vi var tvungna att gå till kiosken för att köpa nytt. Sen diskuterade vi lite Kafkas och tittade på gamla Pink Floyd videor från Moskva. Samtidigt som professorn blev mer och mer närgången mot Hanna. Då tyckte vi det var dags att gå för så bra var faktiskt inte videorna. Väl ute på gatan så blev Texas Mark galen och skulle sno den brasilianska flaggan från Brasiliens ambassad. Jag sade: Tålamod min lärjunge, då tiden är inte mogen än. Vi började sen leta efter klubben. Vi gick runt i några timmar och jag började tycka det var riktigt kul att fråga folk var klubben låg. Tyvärr hade alla en egen uppfattning om var både gatan och klubben låg. Till slut blev Synt Håkan och Josh så trötta att de bestämde sig för att åka hem. Jag fick hjälpa dem att beställa en taxi och sen när jag var klar med det så var Mark borta. Jag sprang i den riktningen jag hade sett honom försvinn. Jag sprang, eller gick snabbt, in på en sidogata där jag blev stoppad av två poliser som skrattade åt mitt passfoto och frågade om jag hade en pistol. Jag var tvungen att visa att mitt studentleg inte var en pistol. Sen var de nöjda och hoppade in i sin kraftigt underdimensionerade polisbil. När jag skulle gå så hoppade Mark fram bakom ett träd som han hade gömt sig bakom - han hade inte lika stort förtroende för den ryska polisen. Tillslut hittade vi två stycken som visste exakt var klubben låg. Mittemot metrostationen. Då var det en halvtimme tills metron öppnade så vi väntade och tog den hem. För att sen ta en nattmacka och gå och lägga oss vid sju. Det var min andra upplevelse av nattlivet i Moskva jag tyckte kvällen var rätt rolig. Vad som var lite hemskt var att vi gick förbi samma gata fyra eller fem gånger och under hela tiden låg där en död människa på vägen.

Första massmailet från Moskva

För att fyllla min blogg med någonting så lägger jag in massa massmail från 2003 och framåt. Håll till godo.

Jag har ännu inte fått mitt bagage, jag ska få det imorgon har de sagt. Jag antar att jag får vara glad att de åtminstone har hittat det. Jag har ju annars TATU att värma mig hos. Idag så regnar det och jag blir därför lite inmobil, min regnjacka ligger i mitt bagage. Jag som hade tänkt åka in till centrum idag och köpa lite fina propagandaaffischer för att pryda mitt rum. Helst hade jag velat hitta en med Putin. Rummet är på ungefär 8 kvadratmeter och ligger på sjunde våningen. Huset är byggt i sann stalinistisk tradition med många stjärnor och skäror. Man hade nog utan problem kunnat få plats med alla Lunds studenter i det. Idag när det var moln kunde man inte se toppen av det. Jag ska ha min första lektion om ca två timmar i en stor förfallen betongbyggnad. Vad som är lite märkligt är att det bor en gumma på varje studentkorridor och bara sitter där, vad hon gör har jag ingen aning om. Kanske ser till att alla följer reglerna. Annars finns det vakter överallt som kollar att man har studentkort. Vissa är nitiska och ska kolla allting andra är nöjda om man bara viftar lite i luften eller visar plastfickan där man har kortet.
Jag var inne i Moskva igår och överallt finns det massa gummor som sopar gatan, tigger eller försöker sälja allehanda saker.
Flygresan var en pärs. Först skulle vi byta till ett SAS plan fast det blev fullt så då skulle vi omdirigeras till Düsseldorf. Fast i och med att vi hade försökt komma med SAS planet missade vi Düsselfdorfplanet. Till slut fann jag mig vara resledare för fem ryssar och en annan svensk. Svensken var en medelålders man som jobbade med att utvidga IKEA:s marknad i Ryssland. Tillslut kom vi till Finland där de sade att vårt bagage skulle vara med på flyget. Det var bara att äntra den ryska Tupolevmaskinen (Tu-154) vingen skakade lite betänkligt i början men det gick ändå bra. Efter diverse luftgropar var vi nere på marken. Under färden hade jag suttit och förbannat benplatsen - till och med på en dålig svensk charterflygning har man mer plats för benen. Första klassen var emellertid med skinnfåtöljer. Inredningen i första klass måste ha varit det dyraste när man byggde planet. Givetvis dök inget av gruppens bagage upp i Moskva.
Efter en taxifärd så kom jag åtminstone till hotell Sputnik där jag efter diverse diskussioner fick ett rum.
På morgonen tänkte jag vandra lite men jag missbedomde hur stort Moskva är, jag gick nog sammanlagt en mil igår.
Så mycket mer har inte hänt här jag har snackat med två svenskar och min granne som är från Schweiz och TATU då förstås.

Första artikeln

Nu har jag skapat mig ett konto lyckas att skriva ett inlägg samt ändra detta inlägg till något bättre än bara "test som sagt".
Det hela började igår (den 22:a juni, årsdagen för den tyska invasionen, så passande.) då Erik X föreslog att jag borde skaffa mig en blogg, jag tyckte det lät roligt så nu är den skapad. Jag har stora visioner, kanske till och med att någon dag i framtiden kunna tränga ut KF från dess plats som världshärskaraspirant. Den som lver får se.