Gå på badhus för dummies

I helgen så har jag hunnit med mycket, jag har varit på klubb, varit på födelsedagsfest, köpt ett par nya fina röda skidbyxor och simmat. Det sista var det som var mest intressant.
För er som någon gång funderar på att simma i en rysk simhall följer här sju enkla steg hur man ska göra om man vill simma i Ryssland.

Steg ett - skaffa tillstånd för att bada
Först och främst måste man vara frisk för att få bada i Ryssland. Detta måste ju en läkare bevisa, därför måste man uppsöka en läkare som kan undersöka en och skriva ett dokument. I mitt fall så gick jag till Skandinaviska medicinska centret, varför det heter så vet jag inte det hade ingen som helst anknytning till Skandinavien. Natalja frågade den mycket serviceinriktade receptionisten om jag som skandinav fick rabbat, vi fick som vanligt i Ryssland ett mycket artigt svar. Jag betalde 250 rubel och fick order om att gå upp en trappa för att vänta på doktorn. Jag gjorde så och strax kom den trevligaste läkare jag någonsin träffat och genomförde den bästa undersökningen jag har varit med om. Fritt översatt lyder konversationen ungefär så här:
"Var så god och sitt."
"Tack."
"Så du vill ha ett simintyg?"
"Ja det stämmer."
"Då tar vi väl och skriver ut ett sådant."
Sagt och gjort en minuten senare håller jag ett simintyg i min hand. Jag tackar så mycket och meddelar glatt Natalja att jag nu är frisk och kry, hon verkade vara lite missnöjd över att jag kom undan så lätt.

Steg två - Bestäm bassäng
Det var enkelt gjort, bassängen vid Nagatinskaja.

Steg tre - Bestäm en ny bassäng
På söndagmorgon kom Nataljas kusin och hämtade oss i sin lilla Lada, han avslöjade samtidigt att badhuset vid Nagatinskaja hade sanitetsdag (fritt översatt), det innebär att badhuset är stängt och personalen är ledig så någon sanitet handlar det inte om. De kom efter ett tag på en annan bassäng som också borde funka, så vi åkte dit efter diverse omvägar.

Steg fyra - Komplettera din utrustning
När man badar i ett badhus i Ryssland måste man förutom hälsointyg ha badmössa, badtofflor, badbyxor och handduk. Kusinen saknade badtofflor och läkarintyg vilket gjorde att vi fick åka runt i halvtimme för att fixa det. Hur man lyckas fixa ett läkarintyg klockan tio i Moskva på en söndagsmorgon ävergår mitt förstånd ännu märkligare blir det om man fixar det vid en byggtrust.

Steg fem - bestäm ny tid
Slutligen kom vi fram till bassängen, men tyvärr så var den bara öppen för pöbeln...ehh... allmänheten fram till 9.40 sedan var det träning eller något liknande och den öppnade återigen för päbeln.... oj igen.... allmänheten vid 20.00. Vi kollade nogrannt ut vilken seans vi ville deltaga i, för ni tror väl inte det är så lätt att man bara kan knalla in i bassängen vid 20.00 och simma hur mycket man vill? Strax innan 20.00 så öppnas omklädningsrummet och sen har man drygt 50 minuter på sig att simma.

Steg fem - checka in
På kvällen gjorde vi ett nytt försök, denna gång hade kusinen tröttnat så vi fick försöka själva. Först gick vi till receptionen för att höra oss för med instruktioner, vi gick sedan till gardroben för att hänga in ytterkläderna, därefter var det dags att betala, tillbaka till gardroben för att lämna in ytterskorna, gå till den andra receptionen för att visa upp kvittot samt sin hälsodeklaration och sedan vänta i tre - fyra minuter innan det blev tillåtet att gå in i omklädningsrummet.

Steg sex - Simma
Rätt enkelt simma tills någon säger till dig att du måste sluta. Byt sedan om och försök ignorera att tanterna som jobbar på badhuset då och då sticker in huvudet för att säga till att man ska skynda på sig.

Bilbälten

Varje fredag så stannar vissa ur personalen kvar för att deltaga i en bejublad fredagspub, idag kom i samspårk med Henrik vår rektor om bilbälten. Anledningen är att vi ibland delar samma erfarenheter, han är gift med en ryska och jag är inte det, även om det ibland känns så. För att ta det från början.
Alla känner till de ryska bilarna; Lada, Volga och kanske till och med Zim. Det som är speciellt utmärkande för de ryska bilarna är två saker, dels att de remmar eller kedjor som ska leda bort den statiska elektriciteten och dels avsaknaden av bilbälten.

De gånger det finns bälten blir man avrådd från att avända det. Varfär är det på detta viset? Vi har båda fått samma svar, blir det en bilolycka och man dör så var det meningen. För mig som svensk, som tänker logiskt så har jag svårt att förlika mig med detta sysnsätt. Förvisso om man hade varit konsekvent, sitter man på en sten och man om 20 år dör så var det meningen att man skulle dö, men det tycks inte gälla. Det är en paradox, det måste vara många gånger fler farligare att åka bil utan bälte än att sitta på en sten då och då, men att sätta på sig ett bälte som kan betyda skillnaden mellan liv och död det gör man inte.
En anledning till det är att man förolämpar bilföraren, det är ett tecken på att man inte litar på hans skicklighet.

Vart skulle Aleksej?

Det åtminstone två personer som har undrat lite över Penza. Den ena personen är pappa, hans jobb är ju att kolla så att jag sköter mig så det är naturligt, den andre personen är Jens som på två dagar har lyckats prestera två email, du förvånar mig fortfarande.

Följande frågor har jag fått:

• Vart skulle Aleksej och vad gjorde han i Penza?
• Hur försöjer man sig i Penza?
• Vad gjorde du i Penza?

Vart skulle Aleksej och vad var hans ärende i Penza?
Aleksejs huvudanledning för att åka till Penza var att han skulle på ett affärmöte. Vad detta affärmsöte gick ut på vet jag inte riktigt. De blev väldigt familjära, och hade de haft vodka inbillar jag mig att de skulle druckit upp den för att sedan fortsätta fyllan på någon rysk sliskig karaokeklubb. Jag frågade inte vad det var för slags affärsmöte eller varför Aleksej skulle åka hem så tidigt. Min första regel i Ryssland som jag följer slaviskt är att inte fråga något om du inte är beredd att få ett svar du inte förstår. Som exempel kan jag nämna att jag idag fick svar på varför ryska män inte behöver vara bra klädda men ändå ha en snygg klädd flickvän. Svaret är helt enkelt att det är mannens uppgift att tjäna pengar, om två i familjen ska vara snyggt klädda innebär detta att mannen måste arbeta mer. Logiskt på ryskt vis ja. Jag vet åtminstone vart Aleksej skulle åka, hem till Moskva. Varför så tidigt för att han hade saker att göra i Moskva och inte ville gå på klubb med oss på kvällen. (Bilden visar Aleksej på Nataljas och Natasjas inflyttningsfest i maj)

Hur man försörjer sig i Penza
Jag vet faktiskt inte, jag hade läst om en klockfabrik i en tidning. I samma tidning klagades det över att klockorna som tillverkas i Penza inte säljs i Penza så vart de tar vägen vet jag inte. Det finns tydligen också ett stort universitetet i staden (något som jag givetvis inte såg), dit kommer många ungdomar från områdena runt Penza. Ungdomarna i Penza åker till det ännu finare Moskva för att plugga. niversitetet ska såledeles hålla hög standard, det är dock av mina högst partiska källor (Natalja som själv pluggat där. Nära ska det också finnas en stängd stad som inte ens är utmärkt på kartan. Jag antar att de som bor i denna stängda stad behöver en öppen stad för att kunna få andas lite friskt luft. Jag frågade om det var som Area 51, men i Ryssland är det så hemligt att man inte ens vet vad konspirationsteori är. Det fanns också en vapenfabrik i Penza men vem som behöver dem vet jag inte. Jag hittade en bild på vapenfabriken och känner faktiskt igen mig, vad de gör där är dock rätt okänt för mig.

Vad gjorde du själv i Penza?
Jag ville se Penza av den enkla anledningen att det är intressant att se okända städer. Jag vill uppleva hur det är i Ryssland, ju mer jag ser desto mindre förstår jag. Att jag valde Penza berodde helt enkelt på att jag hade en guide, Natalja. För dem som inte vet det så är Natalja min flickvän, jag kan inte säga sen när. Det har varit på gång länge, men precis som allt i Ryssland så kan man inte precisera något. Jag åkte dit och lät mig ledas runt och bara förundras.

Rysk utveckling

Jag tror mig vara en mycket otypisk statsvetare, jag går inte dagligen och tänker på statsvetenskapliga problem såsom det svenska problemet med att allt färre och färre vill bli politiker. I mitt vardagliga liv struntar jag rätt blankt i detta, det är intressant men jag har annat att tänka på. När jag skriver uppsatser eller dylikt är det dock en annan sak, då verkar det som om jag inte tänker på annat. Detta gör jag i den fåfänga förhoppningen att min handledare ska tänka att jag är en miserabel person som inte har något liv och därför vill glädja mitt patetiska live med ett bra betyg. Inte heller brukar jag diskutera politik, detta då ingen egentligen bryr sig om vad jag tycker. Jag får varken betalt för att tycka något och inte heller frågar någon mig. Ibland händer det att dock att när jag säger att jag ska är i Ryssland till någon, upprepar denna person något fullkomligt bisarrt som de har läst i någon tidning för att sedan lägga till lite fördomar och presentera detta som deras profetia som självklar är sann. Då jag förstår att de inte är intresserade av att jag säger något som motsäger deras profetia så håller jag käften och säger "tja typ". Varför skriver jag då detta, det kan ju tyckas idiotiskt att jag först mässar om att ingen bryr sig om vad jag tycker för att i nästa andetag börja presentera min syn på Ryssland. Det finns två förklaringar; 1.) Människan är inte rationell. 2.) Jag gissar att ni är intresserade av vad jag tycker eftersom ni läser om mina eskapader i Ryssland. Det talas ofta om att Ryssland är på väg att återigen bli en diktatur, att Putin tillskansar sig mer och mer makt. Jag förstår inte varför Putin hittar på alla dessa dumheter, frågan är om han vet det själv. Det är givetvis inte heller bra att han gör det. Däremot så håller jag inte med om att detta automatiskt leder till diktatur. Jag anser att vi stirrar oss blinda på fel saker. Om utvecklingen i Ryssland går i rätt riktning har mycket lite att göra med demokratiutvecklingen, istället är det den ekonomiska utvecklingen som är viktig. De närmsta åren kommer det behövas enorma investeringar i Rysslands infrastruktur, bara för att bibehålla nuvarande standard, vilket knappast behöver tilläggas är undermålig. Elnätet är på många ställen mycket föråldrad, jag har läst om att man använder generatorer som togs som krigsbyte från Tyskland 1945, jag håller det inte för otroligt. Detta är kanske även talande för tysk kvalitet. På det stora hela så koncentreras Ryssland intäkter i form av olja till ett fåtal personer, huvudsakligen koncentrerade kring Moskva. Resten av landet glöms bort. Sveriges problem ter sig fjuttiga jämfört med Rysslands. Läste att Ryssland nuhelt plötsligt har för lite fritidshem och dagis, vem i Ryssland vill jobba på ett sådant ställe? Dåligt betalt förutom de privata då som är så dyra att normala människor inte har råd att placera sina barn där. Som artikeln så bittert avslutades med så stod man i Sovjetunionen i en två timmars kö för att köpa korv, nu står ens barn i flera år långa löer för att få en plats på ett dagis. Jag skulle inte heller bli förvånad om telefonnätet en dag fullständigt skulle braka sönder och samman, det är så ineffektivt. Det mobila är lite bättre men inte heller det tror jag på. Hur har det då blivit så här? En anledning är att det inte finns någon vilja eller pengar till reperation, en annan är den vansinniga privatiseringen i början av 1990-talet. Det lilla som fanns och fungerade slog man med hjälp av den fria kapitalismen sönder, detta lämnade plats öppet för ekonomisk brottslighet och annat otrevligt. Hur stor är då den ekonomiska brottsligheten? Ingen aning, jag sysslar inte med sådant jag vet bara att den är större än jag vill veta. Mutor är inget undantag snarare del av vardagen, likaså alla omständiga regler. Om Ryssland ska reformeras så måste man först ta tag i korruption, ekonomisk brottslighet, alla konstiga regler som ingen vet varför de finns och alla byråkrati. Kan man lycaks med detta så tror jag det finns goda chanser till att ekonomin blir livkraftigt och kan leva på något annat än olja och landet kan bli demokratiskt.

Om jag skulle gissa hur det går för Ryssland så är det neråt, man kan fortsätta leva på sin olja många år till men det kommer inte gynna befolkningen. Jag utesluter inte möjligheten att det kommer bli värre. Fast allt kan hända, jag kanske blir president i Ryssland, ingenting är omöjligt i detta landet bara man har tillräckligt med pengar.

Penza by night

I veckan har jag haft höstlov, jag har mest varit hemma och tagit det lugnt och läst. Sista helgen var jag dock i Penza. En mycket omtumlande upplevelse, så mycket kort från staden har jag inte just för att det var så omtumlande.

Om vi börjar från början.
Vi åkte dit i fredags, vi innebar Natalja, jag och Aleksej. Vad Aleksej skulle göra i Penza fick jag aldrig riktigt klart för mig. Fråga inte så får du inga svar som du inte förstår.
Tågresan dit var rätt rolig, jag fick försöka förklara varför det inte finns gretjka i Sverige. Tyvärr så räckte det inte med det, jag fick förklara nästan alla produkter som finns och inte finns i Sverige. Har vi ägg i affärer från något annat djur än hönor? När frågan om kor finns i Sverige så svarade jag helt sonika att det finns det inte, det finns bara elefanter. Detta tyckte en av de andra passagerarna i tåget var så kul att han var tvungen att avbryta sitt öldrickande för att skratta en lång stund. Även munken som satt brevid tyckte det hela var rätt roligt, men han smålog bara lite. Tågresan var trevlig för att sällskapet var trevligt, jag fick återigen skryta med Sveriges enorma musikframgångar detta då Army of Lovers spelades i tågets högtalare. Kommer ni ihåg dem? Konstigt vore annars, inget man glömmer i första taget.

Jag hade med min bok om Berija, men fick lite läst då jag var tvungen att agera svensklärare. Helt plötsligt släckte de och vi var tvugna att sova, tyvärr envisades den fulla människan som skrattat åt mitt elefantskämt att snarka högt och ljudligt. Jag vet inte hur mycket jag sov den natten jag vet bara att det var för lite.

Nåväl vi kom trots allt fram till Penza och det var precis som jag hade väntat mig. En stor grå järnvägsstation med en mosaikmålning i väntsalen och en byst på Lenin. Gatorna var breda och längs vägarna låg femvåningshusen med hemmabyggda balkonger utspridda. Det är precis som det är ett krav att man måste bygga sin egen balkong. Har man inte gjort det är man ingen äkta sovjetmänniska. Mellan varje hus finns det något som inte kan beskrivas som något annat än ett miserabelt försök till lekplats, för att dölja denna miss har man målat de i olika färgglada färger som gul, grön, röd och blå. Effekten är bara att det ser ännu värre ut.
Nataljas lägenhet låg en kvart från stationen, vi gick dit och på vägen fick jag se en fabrik och något annat som jag har glömt. Själva lägenheten låg på femte våningen och var rätt okej, liten självklart, men det är de flesta lägenheter i Ryssland oavsett om de är tvåor, treor eller fyror. Åtminstone bebolig.

Efter en stund när vi hade ätit och duschat så begav vi oss ut till staden. Vi åkte buss ett tag och var sedan framme vid TSUM därifrån gick vi till teatern där det fanns ett kafé där vi drack kaffe. De blev förskräckta att jag inte ville ha socker i mitt kaffe, socker är ju som bensin för hjärnan. Jag förstod inte riktigt vad som var så bra med sockret, jag hade väntat mig en klapp på huvudet att jag tänker på mina tänder. Jag fick åtminstone ha kaffet för mig själv.
När det var uppdruckit gick vi längs huvudgatan, Moskovskaja ulitsa, upp till en musikaffär som hade teknisk paus och istället gick vi till ett kontor.
TSUM, teatern, huvudgatan plus ett monument som jag fick se senare var de turist grejer jag fick se.

På kontoret skulle Aleksej träffa någon och prata affärer, vad det hela handlade om vet jag inte jag lyssnade inte. Att vi andra två var där berodde på att en av oss kände mannen som Aleksej hade affärsmöte med, kan säga så mycket att det inte var jag. Detta tog en bra stund och sedan var vi tvugna att skynda oss därifrån. Vi skulle besöka ännu någon bekant. Aleksej försvann åt ett annat håll, jag har slutat fråga för jag kommer ändå aldrig förstå. Natalja och jag åkte till några av Nataljas bekanta, först köpte vi en kaka och sedan fick jag försöka tränga mig in i en någon minimal tvåa. Det fanns ju ett problem, det fanns inga innetofflor i min storlek. Gå utan innetofflor är stört omöjligt, tillslut hittades ett par 43:or, som jag åtminstone kunde låtsas passa mig. Besöket gick till så att jag som svensk uppträdde som svensk, vilket var en monumental skillnad jämfört med hur man ska bete sig. Om någon i Sverige säger kom in och äta och känn dig som hemma så innebär det inte att man ska äta den personen ut huset. I Ryssland ska man ta det bokstavligt. Jag försökte kompromissa med de olika världarna, det gick inte, jag åt för lite. När det var dags att gå blev jag tillfrågade om inte jag också behövde gå på toaletten. Jag svarade artigt att tack men det behövdes inte. Självklart måste du gå på toaletten, du har ju druckit te (utan socker, hur det nu är möjligt). Jag kapitulerade, jag insåg att jag antingen kunde stå på mig i fem minuter och slippa eller gå på toaletten vilket skulle ta kortare tid. Jag valde det sistnämnda. Tro inte att det var nog med befallningar här, när jag skulle gå så tänkte jag vänta med att ta på jackan tills jag kom ut i den lite större trappuppgången. Självklart kunde jag inte göra det, när väl man går ut från lägenheten ska jackan vara på. Jag kapitulerade igen. Bara tanken att en liten okänd rysk gumma som inte ens nådde upp till brösthöjd på mig kunde bestämma över mig fann jag komiskt. Att vi sedan fick med oss ett kålhuvud, karameller och bröd gjorde hela situationen ännu mer absurd.

Nu brann det emellertid i knutarna. Aleksejs buss skulle gå om en timme, så vi kastade oss in i taxi. Jag blev givetvis uppläxad för att jag gick in från den sidan som vätte mot vägen. Där fanns ju bilar, jag undrar ofta hur gammal jag är enligt ryska ögon. Vad jag får göra är lätt räknat, däremot listan på vad jag inte får göra är mycket längre. Vad jag inte får och vad jag gör är emellertid två helt skilda saker.

En fördel med med rysk taxi är att man inte behöver be dem köra fortare, de kör alltid de fortaste de kan. Taxin gjorde en tvär sväng in på en sidoväg som inte kan beskriva utan att utelämna ord som hål, kratrar, stora som meteoriter. Det var precis som rally, gigantiska kratrar dök upp precis framför oss, fast chauffören gjorde skickliga undnamanövrar och både bilen och vi klarade oss helskinnade. Något som först nu slår mig att jag inte ens reflekterade över att sätta på mig bältet, troligtvis fanns det ändå inget.
Vi kom i tid, Aleksej hann och vi hoppade av halvvägs för vi skulle åt ett annat håll. Det var nu jag fick se monumentet, fast har man redan sett ett tiotal stycken så är det inte längre lika intressant.
Nästa hembesök var hos en gammal klasskamrat och hans hund tillsammans med två andra klasskamrater, det var nästan som en liten klassåterträff. Ännu en medköpt sötsak, denna gång en tårta. Jag fick berätta massa saker om Sverige, jag kommer inte ihåg allt. Jag tror jag fick ha en utläggning om Sveriges ställning under napoleonkriget. Hunden blev ledsen när vi skulle gå. Vi åkte hem för att packa och för att äta, åtminstone en av oss behöver mer för att överleva än kakor och tårtor. När vi hade packat och jag hade ätit mig mätt var det dags för det sista evenemnaget i Penza, gå på klubb.

Något förvånande så fanns det en modern klubb i Penza, kvadrat. Annars brukar nattlivet i de ryska städerna bestå av ryska cafeér; en bardisk, julgransslingor, discokula, träbord där man kan njuta av det ryska köket, klassiska rätter lagade med lite kärlek. Jag har inte varit på en sådan inrättning på kvällen men jag inbillar mig att det även innefattar karaoke. Det var därför glädjande och förvånande att Penza begåvats med en klubb, dessutom en bra klubb. Detta om man bortser att man just den kvällen hade något slags halloween tema med en dålig skräckfilm i bakgrunden och de obligatoriska go-go dansarna. Förutom detta var klubben bra, mycket folk, bra musik och trevliga människor.
Tyvärr var vi tvugna att gå rätt tidigt då vårt tåg gick 02.00.
Jag var rätt nyfiken på tågresan, kommentarna jag hade hört under dagen hade alla varit desamma. Så ni ska åka med nattåget från Bisjket? Uhhhh. Jag fick senare reda på att tåget var ett av Rysslands mest ökända. Bara en sådan sak som att man var tvungen att ha med sitt eget te på tåget säger tillräckligt. Kanske var första och andra klass bättre men jag tvivlar på det, jag vet dock inte då jag sov i tredjeklassvagnen som är en enda stor sovvagn. Om man på morgonen inte hade vaknat innan man gick in på toaletten så var man säker på att jag göra det sekunden efter att man kom in där. Tåget var kallt, jag lider inte av sådant jag tyckte bara det var kyligt och sov gott ända fram till gryningen då jag helt plötsligt upptäckte att min säng blivit mindre. Den var fortfarande lika lång, eller kort kanske är bättre ord, men jag fann mig vara intryckt till väggen och dessutom kunde jag inte rulla in mig i det malmedelsluktande lakanet. Det var precis som någon annan drog i det.

Tyvärr hann vi inte med alla hembesök så om jag ska få se turistgrejerna i Penza så kommer jag vara tvungen att åka dit åtminstone två gånger till.