Åre

Jag tror att många har varit nyfikna på att veta hur det var i Åre. Överlevde jag? Bevisligen, men det satt långt inne. Några av er kanske undrar vad jag skulle till Åre att göra från första början, ibland undrade jag detsamma. Svaret är dock enkelt ryssarna ville åka skidor och då måste man ju åka skidor utomlands, jag närde ett tag förhoppningen att vi kunde åka någonstans i Ryssland. Jag insåg att det inte lönade det sig, även om det så skulle vara 1000 gånger bättre i Ryssland så är det utomlands man åker för att åka skidor. Jag hade gärna åkt skidor i Kaukasien, fin utsikt och afterski med vodka. Dessutom hade inte ryssarna behövt bekymra sig om det fanns bovete, mjölk, pelmeni, rysk korv eller alla andra dumheter de plågade mig med innan vi åkte iväg.

Nåja jag kom dit och insåg att stället såg ut som någon redan hade bott där i en vecka, jag var imponerad över att det gick att stöka till det så mycket. Det blev en kulturkrock, den vanligtvis inte alltför ordningsamma svensken blev i jämförelse med de andra sex helt plötsligt jätteordningsam. Jag skuffade undan massa saker och packade upp mina prydligt hopvikta kläder och lade dem i ett litet garderobsutrymme, allt annat var redan upptaget. Ingen hade ställt sig frågan var ska Martin ha sina saker. Det andra jag upptäckte var att det var väldigt varmt i stugan, jag skruvade lite diskret ner alla element jag kunde hitta till det lite mer behagliga 20 från det olidliga 28. På nätterna öppnade jag fönstrena och fick effekt att det varje morgon va friskt och skönt och att någon var tvungen att klaga på att det var kallt.

Min nästa upptäckt gjorde jag dagen därefter och det var att alla inte tänkte åka skidor den dagen. Av oss sju var det bara fyra som kom ut i backen, envar sjuk och två var rädda för backarna. Jag skakade på huvudet, vad gör man i Åre om inte ska åka skidor? Svaret är inget såvida man inte är sexton och tror att man lurar mamma genom att påstå att man ska till Åre för att åka skidor och inte kommer ha tid till att supa.
Nästa upptäckt var mindre oväntad, jag var den bästa skidåkarna av oss och även den som ramlade mest. Den enda gången jag blev omåkt var av Natalja ner i vid liften, då hon verkade ha glömt hur man bromsade och åkte rakt in i liftkortsautomterna.

Behöver inte gå in detalj på alla dagarna, det räcker att göra några djupdykningar.
Med i bagaget hade man bunkrat upp med mat, det är ju bra att man tar med lite hemifrån men maten hade kunnat räcka ytterliggare en vecka. Jag fick som avskedsgåva en påse bovete med mig, så uppskattad var jag.

Man hade också med massa ryska DVD som gick varma, alla hade redan sett dem så jag förstod inte varför vi tittade på dem. Detta när det finns svensk tv, inte heller varför vi överhuvudtaget var tvungna att ha på tv.

Ryssarna hade även räknat grovt fel på alkoholen vilket de kom på tre dagar innan de skulle åka hem. Champagne och vin kunde man ju ta med sig hem igen, men knappast femlitersdunken med vodka. Vad jag har förstått så lyckades man faktiskt att konsumera upp hela innehållet.
Afterski, ve och fasa det finns ingen afterski i Ryssland. När jag försökte förklara konceptet för Natalja, man åker skidor hela dagen och slutligen spänner man av sig skidorna och går in och lyssnar på ett dåligt coverband som spelar välkända låtar som alla sjunger med i samtidigt som man försöker bälga i sig så mycket öl som möjligt. Det hela ska helst avslutas med lite pjäxdans på borden. Jag tog med tre av dem på afterski, där vi träffade Sara från korridoren och hennes kompisar, och det gillades. Till min förskräckelse hade de dock inte greppat afterskins andemening, när de senare skulle förklara det hela så sa det att ”svenskarna i början inte dansade, men senare blev det lite dans”. Dansen är inte det viktiga.

Nyår var fullt av regler och föreskrifter. Jag hade åkt skidor hela dagen och var hungrig men fick inte börja på maten. Maten skulle intagas vid ett exakt klockslag, alla var klara och satt bara och väntade på detta exakta klockslag. För att stilla min hunger blev jag hänvisad till mackor med mitt kosmetiska pålägg (Kalles kaviar) jag förstår inte var de fick det ifrån. Sedan åt vi, sedan blev det paus för en pjäs där jag av någon anledning skulle vara med som en av de två skådespelarna. För er som är intresserad spelade jag en prostituerad Snegutjka (tomtens medhjälpare). Varför jag som sämst talande blev utvald till det förstår jag inte, inte heller varför jag som längst person skulle försöka få på mig några hopplöst för små kläder. När klockan sen blev 00.00 blev de som små barn och sprang runt och smällde raketer och smällare.

På det stora hela var det intressant att se, de vanligtvis så självklara personerna blev i Sverige så små och osäkra. Det var precis som allting blivit förbjudit att göra. Kan man göra så?
Vad tyckte ryssarna då om Sverige? Jag var lite osäker först det sades inget att detta var kul eller bra, men sen kom jag på att om de hade varit missnöjda så hade de sagt så. Deras tystnad betydde att de var nöjda, vilket jag senare har fått bekräftat. Det mest märkliga de tyckte med Sverige var emellertid en episod som jag tyckte var helt naturlig. En dag kom jag och Natalja hem först av alla och vi hade ingen nyckel. Jag sa, låt oss gå ner till receptionen och fråga om det finns en reservnyckel. Vi gjorde så och jag sa vilken stuga vi bodde i och på vilket namn, med hjälp av endast den informationen fick vi ut nyckeln. Att svenskarna kunde vara så godtrogna det var oförståeligt, vi behövde inte ens visa upp pass.

Ännu kallare

Hitills inga 37 minusgrader men det nya ryktet säger att det kommer på söndagnatt, efter det ska det bli varmare endast minus 18. Igår morse såg jag något otroligt tufft, det var på vägen till skolan vid metron från metrons strömmade det ut varm rök. Det såg ut som det brann, i själva verket var det värme som släpptes ut. Jag hade inte med kameran, idag tog jag en bild på samma ställe men nu hade den mest värmen redan försvunnit. Jag ska försöka ta en ny bild imorgon som visar all ånga som släpps ut. Eleverna på italienska, finska och japanska skolan som ligger i samma hus som svenska skolan har fått ledigt på grund av kylan. När föräldrar frågar om vi kommer stänga så frågar vi bara käckt varför då?

I övrigt har många företag fått stänga, reklamskyltar har släckts ner med mera, anledningen är att elen håller på att ta slut. Idag hörde jag en mycket trovärdig förklaring; Moskvas energiförbrukning ligger alltid strax under max när det nu blir köldknäpp får alla för sig att det är kallt och tar in extra element, kokar lite extra te och samtidigt måste man kompensera ännu mer för all el som försvinner genom dålig isolering med mera. Jag märker dock inget, på universitetet är det lika varmt som alltid, kanske till och med varmare. För att inte förgås av värmeslag så tvingas jag att sova med öppet fönster som alltid. Jag vet jag är energibov, men jag har inget val, jag vill inte svettas ihjäl i min säng. Det blir behgligt svalt i rummet och luften känns för en gångs skull frisk och nyttig, jag sover med andra jättebra.

Kallt?

Ni kanske har funderat över hur det kan komma sig att jag lever fortfarande, jag bor trots allt i Moskva och här är det kallt och jag har ju inte begåvats med något vidare underhudsfett. Jag måste dock krossa era illusioner, det är milt i Moskva. Jag kan inte komma på ett enstaka tillfälle då det har varit kallare än minus tio grader i Moskva. Det är faktiskt bara en gång då jag har frusit i Ryssland och det var i Arkhangelsk. Där var det kallt som tur var så köpte jag mig ett par ordentliga vantar, sen frös jag bara om resten av kroppen.

Nu har de faktiskt rapporterat att det ska bli kallt på riktigt i Moskva, det sägs att det på onsdag ska bli så kallt som 29 minusgrader. Jag tror inte på det. Det kommer säkert bli likadant som alltid, det blir max minus tio och ryssarna kommer klaga på att det är kallt. De gör de alltid, jag förstår inte att de bor i Ryssland. De borde flytta till något varmare land. Här klagas det alltid på att det är kallt, även när det inte är det. När jag var i Åre så var det första jag gjorde att diskret skruva ner värmen på elementen från omänskliga 25 till det lite mer humana 20. Resten av veckan försökte jag sova med öppet fönster, jag lyckades men varje morgon var det någon som klagade att det var kallt i huset. Det är ju precis som en egyptier skulle klaga på att det är varmt när det är 30 grader varmt

Får se hur det blir i övermorgon. Ena bilden är från Arkhangelsk och den andra är inte på riktig, ni får själva gissa vilken som är riktig.

Kylskåpspoesin i repris

Såg att jag skrivit detta för länge sedan men glömt att publicera den.

Jag lägger in bilden med kylskåpspoesin igen, då Johan har påpekat att den inte går att förstora. Jag försökte fixa till den Sådant mästerverk måste helt enkelt delas med till hela världen. Förutom Jens (som skriver utmärkta zombiedikter) är detta nog det närmsat någon av oss kommer komma en poetisk bana.

Jullov

I slutet på november så tänkte jag boka en tur och retur biljett hem till Sverige, till min förskräckelse så fanns det bara biljetter till Sverige, tillbaka fanns inga. Jag trodde först de skämtade på resebyrån sen trodde jag att det fanns men att bara inte den resebyrån hade, de hade kanske sålt slut på sin kvot. Jag tvingades därför åka över Baltikum, men mer om det senare.

Jag flög åtminstone till Kastrup, tåg tåget över till Svågetorp där jag blev hämtad. Där började jag också fundera på varför jag hade åkt ifrån Ryssland. Det var skönt att komma till Sverige, men allt det jag brukade blev överlycklig av de i Sverige konstaterade jag bara torrt att det fanns; ”jasså här finns frisk luft, vad trevligt” eller "aha jag ska alltså verkligen använda säkerhetsbälten i bilen, du blir inte förolämpad och tror att jag är rädd att vi ska krocka för att du kär sådåligt". Sen fanns ju nachosmiddag inplanerad, men jag tror vi missade proggen, fast fotbollsspelet var en höjdare. Det jag egentligen skulle ägna mig i Sverige var att åka skidor, två veckor först i Sälen med familjen och sen i Åre med Natalja och sex andra ryssar. (Om den andra veckan kommer det senare en egen berättelse.) Köpte också mig ett par fina skidor. Duktig som jag är så gick jag varje morgon upp tidigt för att kunna åka skidor direkt när liftarna öppnade, min bror däremot låg kvar och gottade sig i sängvärmen. Så här i efterhand tror jag nästan att han gjorde rätt, jag skulle behöva en veckas semester nu.



Jag har åkt mycket tåg i Sverige, den värsta medpassagerarn jag har haft skulle tvunget prata hela tiden. Jag fick ofrivilligt höra allt ifrån att hon hade varit på sommarkollo i Östersund på stenåldern till att det var gott kaffe i bistrovagnen. (Vet ni förresten varifrån ordet bistro kommer?) Jag förbannade de andra passagerarna som svarade henne. Jag var på femtioårsfest, som slutade för tidigt, men som tur snodde pappa en vinflaska så vi kunde ha efterfest, dock utan progg. Två dagar senare åkte jag upp till Stockholm för att ta mig över till Tallinn och vidare med tåg till Moskva. Båtlinjen över till Riga, verkar ha gått i konkurs så jag fick ta en ny väg, vilket var spännande. Jag träffade Erik Omling på tåget till Stockholm så jag hade något att göra den första åttondelen av min resa. Båten var stor och jag gick och la mig tidigt. I Tallinn lyckades jag skickligt nog köpa den sista biljetten till Moskva. Jag har varit i Tallinn en gång tidigare, då bodde jag på ett vandrarhem under en dygnetrunt öppen strippklubb, lyckades somna på en föreläsning inne på estniska centralbanken och blev full. Fullast blev dock en pakistaner som aldrig hde druckit vin förr men började starkt med att svepa i sig två flaskor rödvin. Han hade huvudvärk i tre dagar.

Jag gillar Tallinn det är en mycket vacker stad och billigt, dessutom har de god pasta där. Jag hittade vandrarhemmet men strippklubben var borta, det fanns till skillnad från Riga inga stripklubbar i staden. Min granne på tåget tyckte dock inte om Tallinn. Michael från USA som jobbade som engelsklärare i Moskva. Jag trodde först att han var ryss, han erkände själv att han klädde sig som en ryss, enligt mig hade han tagit de värsta delarna av rysk klädkultur. Varför vill man göra sig så anskrämlig som möjligt? Först hade Michael fått vänta två dagar på stationen innan han fick en biljett och sen hade han blivit ovänligt bemött av ester för att de trodde att han var ryss. Sådant märkte inte jag av, jag var bara en ung och dum svensk som inte hade förmåga att köpa flygbiljett i tid och därför var tvungen att åka över Tallinn. Vid gränsen blev jag tillsagda att skaffa mig en kopia på mitt visum för en kopia ska man alltid ge till passkontrollen, så har det varit i flera år, första gången jag har hört talas om det. Kom efter långt om länge till Moskva där jag har hunnit med en del, bland annat jobba en vecka men inga ryska lektioner än. I fredags så hade jag blivit tillsagd att jag skulle gå på klubb, jag trodde givetvis att det var en vanlig klubb. Istället var det någon form av privat/dansstudioklubb fest där man dansade salsa, tango och andra exotiska danser. Jag behöver kanske inte säga att tvärvägrade att ens sätta min fot på dansgolvet. Istället inriktade jag mig på tilltugget som fanns att tillgå, jag var dock med och skålade för det nya året som inföll i fredags, det var når enligt gamla tideräkningen. Senare blev jag hemskickad för att jag var så trött och igår när jag var ute och åt med skolan så skickade jag mig själv hem då jag var för trött, många andra gick vidare till klubb.



Jag fixade till så man kan se och förstora bilden med kylskåpspoesin. Ett sådant mästerverk förtjänas att lyftas fram. Förutom Jens med sina hjärtslitande zombiedikter är det troligtvis det närmaste någon i min bekantskapskrets kommer bli.