Allsång i minibuss

Det märks att man är tillbaka i Ryssland. När jag igår kom till den alltid lika vackra flygplatsen Sjeremesjevo var det en gigantisk kö till passkontrollen. Före oss hade det landat ett flygplan modell större från Kina eller Korea. Jag hade inte alls lust stå i kön så när tillfälle gavs gick jag och frågade om man kunde gå genom passkontrollen för enbart ryssar om det inte fanns några ryssar i den kön. Det kunde man, jag gick dit och med mig följde ett hyfsat stort gäng, jag blev genomsläppt men sedan tog det stopp. De som kom efter fick helt enkelt vända om, detta just för att passkontrollanten inte ville ha paus, officiellt var det för att kön skulle vara ledig för alla ryssar. Det fanns dock inga ryssar. Jag kände lite dåligt samvete över att jag hade lurat så många att lämna sina platser i köerna, men det var inget jag kunde göra åt det så jag gick ut och hoppade in i en av de små minubussarna. Jag satte mig, betalade och vi körde iväg, snart uppstod dock en dispyt. Det saknades pengar, chauffören blev sur och ville ett tag inte köra mer men blev övertalad till att fortsätta. Tugget fortsatte dock, framförallt mellan två tanter där den ena anklagade den andra att inte betala för sig. De tjatade fram och tillbaka. Inget heller något vettigt kom de fram till, de lyckades bara förstöra en bilfärd för oss. Vid ett tillfälle en man som var lika tött på tanterna att chauffören skulle stanna och släppa av alla kvinnor så kunde vi män själva åka vidare glada, nöjda och sjunga. Jag vet inte om vodka inkluderades i detta, men jag håller det inte för otroligt. Det blev inget med det, tanterna fick sitta kvar och det blev ingen allsång.

Vad jag förstod så fick inte chauffören de saknade pengarna, han fick mer pengar ett tag men fick ge tillbaka dem för att de hade räknat fel. Senare ville en person ge tio rubel, men hade bara en 500 rubelsedel. Jag tänkte ett tag betala de 30-40 rubel det rörde sig om, bara av ren vänlighet men jag kände på mig att det var bättre att hålla käft annars skulle jag väl bli anklagad för att inte betalt och sen skulle de andra sjungande åka iväg utan mig.

Dimmigt i Krasnaja Poljana

I helgen var jag och åkte skidor nere i Kaukasus, i en liten ort som heter Krasnaja Poljana som inte ligger långt ifrån den mer berömda kurorten Sotji.

Det hela började på fredagen, jag tog mig till metron Nagatinskaja där jag skulle bli upphämtad av Natalja och hennes chef som vänligt nog erbjudit sig att skjutsa oss ut till flygplatsen. Det var fint väder så jag stod där och tänkte på annat, efter ett tag kom de, körande mot färdriktningen. Jag brydde mig inte ens om att kommentera det. Vi körde iväg för att hämta upp en tredje person, Voljdja. Efter detta var det väldigt viktigt att vi köpte öl, som jag förstod det så skulle vi komma sent till hotellet. Vi hade redan köpt med oss mat men behövde nu även öl. Detta visade sig var helt fel uppfattat, ölen skulle givetvis förtäras på flyget för ryssar dricker alltid när de är på väg någonstans. När jag fick reda på detta så var det redan för sent, jag hade lagt ner ölen i min packning. Nataljas chef berättade att förra gången han hade flugit så hade till och med åtminstone en av passagerarna på flyget strippat, sådant förekom inte på vårt flyg (jag minns åtminstone inte att jag gjorde något dumt) men det var några fulla ryssar på planet. Vi flög från Domodeova som jag visste är en finare flygplats än den internationelle Sjeremetsjevo, men jag var inte beredd på att den skulle vara så mycket finare. Den var modern och fräsch. Modern och fräsch är däremot knappast två ord som passar in som beskrivning till flygplatsen i Sotji. Bara en blick på den är nog att inse att Krasnaja Poljana inte ens har en mikroskopisk chans att få anordna OS 2014. När vi anlände blev infösta i en liten vänthall, där stod vi sedan som dumma fån och väntade ända tills en dörr öppnades och alla rusade dit för att kunna hämta sina väskor. Jag var dock mer intresserad av bandet som väskorna skulle komma på, normalt sett är det ju av plast. Nu var det istället gjort av metall och var säkert modernt i Sovjetunionen när det byggdes någon gång i början på 1980-talet, i övriga var det säkert också någon gång modernt, kanske på 1960-talet. Övriga iakttagelser jag gjorde på flygplatsen är följande:

• Toaletterna håller inte internationell standard. Jag kan mycket väl se det framför, IOK anländer för att inspektera Krasnaja Poljana, en av delegaterna ber att få gå på toaletten, för att det var massa fulla ryssar på planet som hela tiden ockuperade toaletten, resultatet delegationen åker tillbaka direkt efter att personen varit på toaletten.
• Flygplatsen har en flygplatskatt som tiger mat genom att ställa sig på bakbenen.
• Flygplatsen saknar högtalare, därför tjänstgör det en kvinna med myndig stämma som skriker ut när det är dags att borda planet. Ingen lyssnar på henne.
• Säkerhetskontrollen är kaotiskt, man ska ta av allt metalliskt, ta av sig skor, få sitt bagage genomscannat, få pass och biljett kontrollerade, och klä på sig igen. Allt detta på mindre än två minuter.
• Flygplatsen är inte ordentligt uppvärmd.

Sovjetisk kvalitet gjorde dock att bandet fortfarande fungerade och vi fick vårt bagage. Vi gick ut igen och letade upp den minibuss som skulle ta oss till vårt hotell. En 45 minuters färd genom den ryska landsbygden, kom vi till Krasnja Poljana men körde genom orten. Istället låg vårt hotell i en skitig liten by en cirka 15 minuter därifrån. Hotellet var dock nybyggt och fint och det gjorde kontrasten med den skitiga byn ännu större. De hade även ett bad som sades vara 26 grader varmt men inte kunde varit mer än 15, jag provade en dag och beslöt mig för att det räckte med sådana strapatser. Vi fick ett dubbelrum med en solstol som extra säng istället för ett enkel rum och ett dubbelrum, det var dock bara att bita i det sura äpplet.

På morgonen någorlunda utvilade åt vi frukost för att sedan åka iväg med en annan minibuss. Jag hade förväntat mig att vi återigen skulle köra in till Krasnaja Poljana då jag hade bilden av att detta var ett stort system där basen utgjorde av en liten charmig rysk by. Vi körde istället bort från Krasnaja Poljana, backarna låg inte ens i närheten av byn. Jag hade blivit fullständigt lurad. Köpte liftkort och ställde oss i kö till liften, vi fick vänta i cirka 20 minuter innan de behagade släppa in oss men det är inget unikt för Ryssland i Sverige är det samma sak, även om liftarna går igång så släpps man inte genom. Åtminstone lite internationell standard. Hela systemet var mindre än jag hade föreställt mig, det fanns fyra tvåstolsliftar varav tre troligtvis var äldre än jag. De hade byggt en ny fyrstolslift men den hade drabbats av en lavin innan den öppnats och var nu rätt obrukbar. Det var egentligen bara den övre skidåkningen som var värt att åka, det fanns för lite snö längre ner. Åkte man ända upp så fanns det ingen preparerad backe, istället fanns det 35-40 graders backe fylld med små kullar och backar. Den var faktiskt kul, den var utmanande. Där uppe fanns det även en stor hund som gick runt och hälsade alla som vågade komma upp så högt. Lägre ner fanns det preparerade backar men även om man gick av näst högst fick man åka en opreparerad backe cirka 200 meter innan det preparerade började. Det var dock offpistskidåkningen som var bäst, det fanns långa partier där man kunde åka men inga backar och skogsåkningen var helt underbar bra, lagom avstånd och bra lutning. Tråkigt nog var det dåligt väder mesta av tiden, det regnade mycket vilket det tydligen ofta gör. Därför åkte många runt med ett sittunderlag på baken för att inte bli blöta när det var dags att ta en lift. Det var även dimmigt, vid ett tillfälle såg man inte mer än två meter framför sig och det kom fram två personer och frågade mig var backen var.

Kort kan skidåkningen klassas som mer krävande, i Sverige kan man nästan sova genom sig i vissa backar det gick inte här, det gällde att vara på alerten hela tiden. Även de preparerade var svårare än i Sverige kanske berodde det på att snön var tyngre och samlades i högar som var svårare att rubba.

Nattlivet i Krasnaja Poljana är magert, det finns åtminstone en strippklubb där, men byns huvudattraktion verkar vara en lokal sylta vid en bensinmack. Om man tänker efter att detta ska vara Rysslands förnämsta skidort så förefaller det mycket ologiskt. Fast jag gillade det skarp, det är en härlig blandning av offpistskidåkning, äventyr, rysk allmän surrealism och charm (som att bli väckt av en tupp på morgonen). Det är helt klart en av de bästa skidorter jag har varit i, skulle bara önska mer snö och bättre väder.

Tyvärr ramlade Volodja och tappade sin kamera så alla tuffa bilder med mig försvann.

Vodkaprovning

Skolans onsdagsmöten är lite som ett vanligt kommunfull- mäktigemöte, vi diskuterar en mängd olika frågor både stora och små, när det rör stora frågor brukar ett fåtal kunniga personer prata, inte jag. Jag koncentrerar mig istället på att sätt i mig så mycket som möjligt av fikan. Hur var det Ricardo sa, om alla koncentrerar sig på det de är bäst på så blir den samlade förmögenheten störst.
Ibland händer det dock att även jag kan deltaga, detta är när det blir lite lättare ämnen. Då är det dock ett annat problem, alla kan och vill prata.
Sådant var det för några veckor sedan, det hade föreslagits att vi skulle anordna en vodkaprovning. De svåra och jobbig punkterna klarades av relativt snabbt, men när det sen skulle bestämmas datum för vodkan så gick det inte, alla skulle vara med och ha en åsikt. Tillslut bestämdes det dock ett datum och att jag med min stora erfarenhet fick välja ut vodkasorter som skulle provas. Jag valde mellan om jag skulle ta några riktiga billiga rävgift som vodka privet som blir till is i frysen och några riktigt fina eller om jag uteslutande skulle gå på mellanklassen. Det blev det senare alternativet, de vodkasorter jag valde var:

• Flagman(vanlig blå)
• Nemiroff (med chili och hounung)
• Staraja Moskva
• Russkij Razmer
• Russkij Standart

Hela proceduren hur proven skulle gå till var också mycket invecklad, det slutade med att varje person berättade lite om varje vodka, min vodkafabrik hade även tillverkat vodka under kriget men då gjort Molotovcoktails av dem, för detta hade fabriken fått en medalj. När föredragen var slut hällde jag upp sorterna i olika glas som vi sedan provsmakade i blindo och gav betyg. Resultatet blev att Russkij Standart vann med 30 poäng, men Flagman var tätt efter med 25 poäng och var nog den mest prisvärda.
Innan vi hade druckit hann vi också sätta i oss lite mexikansk mat, mycket gott sådan har jag saknat och umgås. Efteråt lekte vi en slags lek och fortsatte att dricka, jag var dock lite mesig och lämnade festen i förtid detta innan jag ens hade blivit full. På vägen hem fick jag och Natalja köpa tugummi och telefonkort till en hästryttare.

Brottslingar på kvinnodagen

Blev tipsad om denna roliga artikel på Moscow Times hemsida. Med andra ord; alla tjejer kom till Ryssland och begå olagligheter.

Traffic police across the country will give a free pass to women drivers who commit minor traffic violations on Wednesday in honor of International Women's Day, a senior police official said Monday.

"Traffic policemen will not darken the holiday for 'driverettes,'" Deputy Interior Minister Alexander Chekalin said at a news conference, RIA-Novosti reported. "On this spring day, representatives of the fair sex will not be punished for minor traffic violations."

Traffic police in some regions already have a tradition of letting women drivers get away with infractions on the March 8 holiday, Chekalin said.

"In some places they congratulate the women drivers, and in other places they even give them small presents such as festive postcards with the traffic police insignia or small bouquets of flowers," he said.

This year, traffic police in Nizhny Novgorod and Krasnodar will present women they pull over with flowers rather than traffic tickets, RIA-Novosti and Interfax reported.

En lugn och stillsam bilfärd

Ingen uppdatering på länge, det beror dock inte på att inget har hänt utan att jag inte varit i Moskva och haft tid att uppdatera. Jag har varit i Idre och åkt skidor med Friluftsfrämjandet, jag var skidlärare för den vuxna nybörjargruppen. Det var som vanligt kul, detta året hade vi fått nya jackor och vi blev därför helt extasiska och den traditionella filmen blev lite utflippad och vi började också på en kalender. Hela resan kan snarare kallas för en svensk familj i Idre, svensk familj på ryska betyder trekant. Uttalas Sjvedskaja semja, skrivs Шведская семья.

Det var emellertid inte detta som jag skulle skriva om, detta för att jag inte var i Ryssland och åkte skidor. Det är emellertid en sak som har hänt och det är när jag för andra gången åkte till Penza. För att komma dit i tid skulle vi åka bil. Natalja har en bekant som med jämna mellanrum, detta då han har två flickvänner i staden.

Enligt mina högst rudimentära beräkningar så har räknat ut att det är cirka 600 kilometer till Penza från Moskva, enligt Natalja skulle detta gå på ett kick då vi skulle flyga fram i medelfart över 100 kilometer i timmen. Vi skulle komma dit lagom mitt i natten och genast åka iväg till en väntande födelsedagsfest. Jag behövde inte bekymra mig för den höga farten, denna person (jag har glömt vad han heter men det var säkert Andrej) var den enda som kunde köra fort och där hon ändå kände sig trygg. Det var ju lugnande.

Vi åkte tåg ut till en förort till Moskva där vi skulle möta upp Andrej. Istället för sin supersnabba västerländska bil kom han i en liten oberäknelig Lada, inget jag skulle välja om jag skulle ge mig ut på en 600 kilometer lång resa i den smällkalla ryska vintern, men jag ifrågasätter inget. Vi började åka och det gick definitivt inte i 100 kilometer i timmen. Efter ett tag var vi tvungna och stanna för att motorn i bilen skulle få gå på lite tomgång och återhämta sig, detta upprepade sig med jämna mellanrum. Vi körde i en 1½ timme ungefär sen fick bilen återhämta sig i en kvart. Varje gång trodde jag att bilen satt sin sista potatis och gjorde mig mentalt redo för att knalla till närmsta by/hus/samhälle/kolchos. Det behövdes dock inte även om en gång var mycket nära, Andrej fick gå ut och veva igång motorn med en vev. Fast det hade varit intressant at få göra ett besök i samhället Borsj, vad tänker man när man namnger en by till en soppa? Inte har vi en by i Sverige som heter Ärtsoppa (hoppas jag). Jag antar att grannbyn till Borstj är Ukrop (dill). En gång när motorn återhämtade sig försökte en okänd person hoppa in i bilen, det fick han/hon inte så vi körde iväg igen. Jag kom välbehållen till Penza, vilket gör att den gången när jag var fem år och tillsammans med mamma fick överge familjens gamle Renault (även kallad Stålmusen) med en fruktansvärt ful teckning på ett flygplan till den enda bilincident som jag råkat ut för, om man inte räknar med den gången Garmer körde ner i ett dike utanför Haga vid Uppsalatrakten och vi blev uppdragna av en traktor.

Trots detta gick det fortare med bil, vi kom fram en hel halvtimme innan tåget anlände, typ 9.00 och inte runt 01.00 eller 02.00. På tillbakavägen åkte vi dock luxkupé och fick frukost så gott det går riktiga sängar att sova i. Bekvämare självklart, men inte lika spännande.

Själva vistelsen i Penza är det inte så mycket att orda om. Vi gjorde inget speciellt än träffade massa människor, mest intressant var väl att vi gick på ett försenat födelsedagskalas där vi åt upp resterna från gårdagens fest.