Vi åker till rymden.......nästan

I måndags var jag på utflykt, en hemlig sådan. Jag hade bara fått reda på att 14.30 skulle jag vara redo att åka och av någon anledning ha jeans på mig. Anledningen var att de som tvingas jobba kvar på skolan ville ge oss som släpps fria en avskedspresent. En buss kom och hämtade upp nio lärare vid skolan, jag noterade tacksamt att det fanns gott om plats för benen, detta trots att bussen var japansk. Jag hade annars gissat att det skulle vara ont om plats, men sedan har i och för sig Japan en stark ekonomi och har råd att bygga bussar med gott om benutrymme. Vi åkte, åkte och åkte, vi åkte österut under ihärdigt tittande på byggnaderna och gator (åtminstone jag).
Vi hade våra förarningar vart vi skulle och blev inte helt förvånade när vi fick reda på att vi var på väg till Звездный Городок (Zvezdnyj Gorodok) eller Starcity på engelska. Detta är en by som byggdes på 1960-talet utanför Moskva som skulle vara Sovjetunionens rymdcentrum. Det låg långt ute i en stor skog för att det skulle finnas frisk luft. I vår tid bor det ungefär 6000 människor i byn, alla har de någon anknytning till rymden, även om de inte behöver jobba med det. De kanske bara råkar vara gift med en kosmonaut, precis som Jurij Gagarins änka som fortfarande bor där ute, jag såg huset och det såg ut som ett vanligt hyreshus.

Vi åkte som sagt buss ut och var nära på att krocka på vägen. Enligt vissa i vår grupp så verkade chauffören vara full, jag vet inte jag såg inget. Cahuffören tyckte åtminstone det var trevligt att gå på utflykt och följde med oss hela turen. Vår guide började med att ta oss till en gigantisk centrifug, tydligen hade ASEA i Sverige byggt den. Det sades att det var den största i världen och klarade att producera upp till 30 G-krafter, vad jag förstod av rundvandringen var 12 G en dödlig dos så vad man ska med ytterliggare 18 till förstår jag inte. Trots att grunkan var över 40 år gammal så användes den fortfarande. Vi fick inte se den igång, tur var väl det annars hade vi riskerat att blåsa bort, första gången de testade den blåste innertaket ner. Lösningen var att borra många små hål i taket och sen blåste det inte ner igen, åtminstone inte hitills.

Efter detta gick vi och tittade på en fullskalemodell av rymdstationen MIR. Där fick vi även se vad man åt i rymden, Belugakaviar stod bland annat på menyn. Inte visste jag att det var så bra rymdmat. Fast får man ovänatat besök av rymdvarelser så vill ju man bjuda på något fint, fast det kanske är bättre med Gevalia. (Jag vet att det var ett oehört torrt skämt) Att man har en skala 1:1 modell av en rymdstationen beror inte bara på att man tycker att det är kul att skryta för svenskar vars enda bedrift är att vi har byggt världens största centrifug och har en astronaut som kanske kommer upp i rymden nästa år, vilket han väl gjort de senaste fem åren. Istället var det bra att ha något att träna på innan man skickade upp sina kosmonauter.

Slutligen så fick vi se en vattentank på 5000 kubikmeter där man försöker assimilera hur det är att gå rymdpromenader och annat trevligt. I denna bassäng tränar även ibland de amerikanska astronauterna, de har förvisso en egen pöl att plaska runt i men det är för dyrt att byta modul i den bassängen så behöver de träna på något speciellt flyger de över sina astronauter till Moskva. När vi var där så var det tyvärr ingen träning på gång vi fick därför nöja oss med en lite mindre sexig vy.

Som avslutning träffade vi helt oväntat Rysslands 99:e kosmonaut, det såg man på nummerplåten på hans bil. Vissa i vår grupp blev helt till sig. Jag förstår inte riktigt det, även han är en människa och även om han har gjort något som inte alla människor gör varje dag så kan jag saker som inte han kan, till exempel svenska.

Det är en sak från utflykten som jag inte förstår, varför vi skulle ha på oss jeans.

BRAND!

För några veckor sedan brann det på universitetet, jag mår bra och klarade mig helskinnad och sov genom hela händelsen. Det brann i två rum som ligger ungefär 75-100 meter ifrån mitt rum. Jag väcktes tidigt, cirka 7.00, på morgonen av en helikopter som landade ute på en gräsmatta, då fick jag också veta om branden av min händelse som hade blivit väckt redan 3.00 av en kompis som ringt och berättat om branden. Något brandlarm existerar överhuvudtaget inte. Det enda jag egentligen vet om branden är att två stycken dog, hur de dog eller varför branden startade vet jag inte och lär inte få reda på det. Kanske är det bara jag som är cynisk och inbillar mig saker, men det är typisk rysk stil inte meddela vad man vet.

Efter branden satte studentföreningen på MGU ihop något slags brev till biträdande rektor som har ansvar för korridorerna och till åklagarmyndigheten. Jag orkade inte läsa hela breven för att de var så fruktansvärt långa och formella. Det intressanta uppfattade jag dock, man kom med en rad krav och förslag till åtgärder:

• Det ska finnas brandvarnare
• Vi ska få veta vad som hände
• Vi ska få veta vad universitetet tänker göra för att förbättra säkerheten.
• Nödutgångarna ska inte vara låsta.
• Med mera.

Framförallt att nödutgångarna ska vara olåsta känns rätt självklart men ack inte, som synes på den bild så är dörren låst men nyckeln finns i rum 940. Det påminner mig om en annan episod, 2003 brann det på Lumumbauniversitetet. Någon dag efter kom babusjkan på våningen och ville sätta upp nya evakueringsplaner i varje rum. Rättare sagt, sådana som inte hade varit använda de var nämligen tryckta samma år (för länge sedan) och såg likadana ut. Efter detta ville hon berätta för mig om hur man på ett riktigt sätt skulle evakuera byggnaden, jag ville vara artig så jag lyssnade.
"Du ska aldrig åka hiss när det brinner."
"Okej" I själva verket tänkte jag: Tror du jag är lika dum som jag ser ut?
"Det finns två nödutgångar."
"Jaha" Berätta något jag inte redan vet.
"Den ena är där borta............"
"Ja." Otaliga sena kvällar eller tidiga morgnar har jag segat/krälat mig upp för den trappan, jag aldrig varit så borta att jag inte upptäckt att det är en nödutgång, jo kanske en gång.
"den andra är där borta."
"Är den öppen då?"
"Nej, men jag har nyckeln."

I teorin skulle det alltså funka så att jag upptäcker att det brinner, och klär på mig och går bort till nödutgången, upptäcker att den är låst och läser nogrannt på pappret i vilket rum nyckeln är och går och knackar på hos babusjkan och ber om nyckeln. Hon vaknar snabbt och hittar lätt som en plätt rätt nyckel i hennes enorma nyckelknippa. Sedan går vi lugnt och stilla bort till dörren och låser upp dörren samtidigt som vi pratar om den focerade ståltillverkningen i den senaste femårsplanen. I praktiken sparkar jag upp dörren, det är trots allt bara en glaskiva, och blir sedan stämd för att ha förstört universitetets inventarier.

Ett annat krav från studenterna var att brandvarnare ska sättas upp och att vi ska få reda på vad som har hänt.

Den enda effekten jag har sett är att babusjkan åter igen kom och kollade om alla rum hade evakueringsplaner. Troligtvis önskar man på universitetet att alla glömmer bort vad som hänt och fortsätter leva i en bubbla där allt går som man planerar.

Kommunalarbete

Jag har inte skött mig, jag har inte uppdaterat bloggen på länge. Det ska bli ändring på det, ska slänga in lite inlägg här i rask takt. Börjar med att försöka muntra upp stämningen lite.

Den nedanstående bilden är resultat av vad tre män lyckades åstadkomma på tre veckor. Jag tvivlar inte en sekund när jag säger att jag hade kunnat göra det på en vecka, fast å andra sidan hade jag väl varit för effektiv då och någon hade hindrat mig. Det hade ju inte sett bra ut om jag hade varit för effektiv. Mitt favoritexempel på kommunalarbete är annars den gången jag såg tre stycken (kanske lyckotal?) samla ihop löv med hjälp av två kvastar av grenar och en stor grävmaskin. Damerna gick före och sopade efter kom mannen körande i sin grävmaskin, löfen samlades ihop och lades i skopan. Snacka om slöseri med resurser. Kommunalarbete finns det även gott om i Sverige men att samla ihop löv med en grävskopa det har jag ännu inte sett.

Ni som inte förstått vad dettaärför underbar sak, det är någon slags ventilation.